Anders Ericson

En vecka i Beijing

2011-04-17T22:24:00.002+02:00

Efter snart en vecka i sommarvarmt Beijing har jag gjort några iakttagelser. Det har förvisso inte varit helt lätt. För större delen av tiden har jag vistas i diverse konferensrum och föreläsningssalar på ett stort hotell.

Så håll till godo med dessa små reflektioner:

- Himmelska fridens torg är lika steril och tråkigt som Sergels torg. Fast betydligt större. "Stalinistisk arkitektur" har aldrig imponerat på mig. Finns det verkligen någon levande människa som tycker dessa arkitektoniska är vackra?

- Kineserna använder tangentbord med västerländska bokstäver. Trots att ytterst få jag träffat på kan ett enda ord engelska. Och sannolikt heller inget annan europeiskt språk. Förklara detta den som kan?

- Aldrig tidigare har jag sett så många Porsche Cayenne (Porsches gigantiska SUV) som här. Vare sig i Tyskland där de tillverkas eller i USA som, än så länge, är Porsches största marknad. Då priset på det mesta av alla varumärken jag stött på i butiker kostar ungefär lika mycket som hemma i Europa så antar jag att en Porsche Cayenne inte är något undantag. Är detta verkligen förenligt med Marx, Lenins och Maos ideologier? Kina är väl, än så länge, ett land som säger sig tillämpa kommunism? Kan det bli mer kapitalism än en Porsche Cayenne Turbo?

Vilken underbar värld!

2009-12-11T21:21:00.001+01:00

Vi överlevde 2009. En härdsmälta för många kan tyckas – men vi överlevde. Låt oss för en kort stund strunta i alla dystra siffror från prognos- och mätinstituten och istället titta på vad som verkligen har hänt. Då inser vi ganska snabbt vilken underbar värld vi faktiskt befinner oss i.

Det görs bättre reklam än på mycket länge. Annonsörerna är modigare än någonsin tidigare och reklambyråerna tänjer hela tiden på gränserna. Både i den kreativa utformningen och när det gäller val av nya kanaler. Våra svenska annonsörer och reklambyråer sopar prisborden rena på internationella utmärkelser. I våra ledande reklamtävlingar – Guldägget och 100-wattaren – så dundras det på med riktiga fullträffar som både berör och ger effekt.

Allt fler företag inser faktiskt kommunikationen är en ytterst central del för att man över huvud taget ska lyckas i sina affärer. Myndigheter, organisationer och företag vågar äntligen betrakta sig som annonsörer och kommunikatörer. Något som många gånger älskas av mottagarna. Nya annonsörer ser dagens ljus i takt med att gamla monopol försvinner. För att inte tala om alla nya fantastiska kanaler. Den gamla klisterdekalen ”Reklam – nej tack!” finns liksom inte på Youtube. Idag rör vi oss plötsligt fritt i gränslandet mellan reklam, information och underhållning.

Vilket tempo det är i världen. Utvecklingen har gått rasande fort både när det gäller tekniska möjligheter, kreativ höjd och möjligheten att mäta effekten av sina insatser. Vem kunde ens fantisera om en ”Färjan Håkan”, när våra enda reklamidoler en gång i tiden var Flora-reklamens Ernst-Hugo och Marabous Yvonne Lombard? När vi på 80-talet sänkte ljudet på våra tv-apparater för att inte tv-pejlarna skulle upptäcka oss? Inte kunde vi då ana att vi 20 år senare skulle bli uppvaktade av en reklamfilm med en tackkör från samma tv-pejlare som gjorde oss licensbetalare till hjältar?

Idag tar vi faktiskt ansvar för alla dem som känner sig kränkta eller diskriminerade av reklam.
Vi har sedan ett år tillbaka vår egen Reklamombudsman som företräder allmänheten, men finansieras av vår bransch. Håller vi rent framför vår egen dörr, undviker vi sannolikt ytterligare begränsningar via nya marknadsföringslagar.

All dörrar står öppna. Fler kommunicerar på nya sätt. Slut är tiderna då det satt lås på dagböckerna. Nu står de i stället på vid gavel för hela världen. Det bloggas, twittras och facebookas vilket också skapar nya och smarta möjligheter att skapa effektiv marknadsföring. Detta även om svångremmen för stunden råkar vara hårt lindad rund budgeten.

Allt som väntar på oss 2010 kan vi bara se fram mot och jag önskar er alla ett riktigt gott slut på detta år och säger som Ikeas Ingvar Kamprad: Underbara framtid – det mesta är ännu ogjort!

Konsessionsavgifterna suger!

2009-12-03T09:49:00.003+01:00

De kommersiella radiokanalerna tystnade under en timma imorse. Detta som en protest mot de höga avgifter de alltjämt tvingas att betala. Lönsamheten för radion är fortfarande dålig. Något som inte minst drabbar lyssnarna.

Hittills har den kommersiella radion betalat närmare 2 miljarder kronor i avgifter till staten. Pengar som radion istället hade behövt till att programutveckla och investera i ny teknik. Manfred Aronsson på MTG SMS:ade mig imorse och jag lovade honom och den kommersiella radion mitt fulla stöd. Konsessionsavgifterna suger!

Vi får vad vi förtjänar...

2009-11-19T17:39:00.002+01:00

För några år sedan samtalade jag över en lunch med den dåvarande chefredaktören för landets största morgontidning. Småleende sa han: ”du förstår väl att vi har den branschpress vi förtjänar” och han syftade på reklam- och mediebranschen.

Vid närmare eftertanke tror jag faktiskt att den gode chefredaktören hade fel. Vår bransch förtjänar en betydligt bättre press än den vi har. Tänk om vi istället hade en branschpress som tog reklam och mediefrågor på allvar istället för att försöka skapa ”storbråk” via olika tvivelaktiga artiklar?

En branschpress som förenar olika intressen och blir en kraft. En kraft i arbetet med att få utomstående aktörer att äntligen förstå att reklam och övrig marknadskommunikation är ett fantastiskt verktyg i arbetet med att få företag att växa.

Vad menar jag då med en press som vi förtjänar? Här kommer ett exempel: Tidigare idag fick jag frågan från två (!) journalister, med 30 minuters mellanrum, från en av landets mest tongivande branschtidningar varför Sveriges Annonsör valt att starta en internetrådgivningstjänst för medlemmarna.

Mitt svar var lika självklart som okomplicerat nämligen att det fortfarande finns en stor okunskap i branschen om hur man jobbar och mäter olika aktiviteter på nätet. Och att vi på detta sätt förhoppningsvis skulle kunna bidra med ytterligare kunskap. Jag tillade också att många av våra medlemmar efterfrågat denna tjänst, varför det sannolikt finns plats för fler aktörer på marknaden. Främst är det mindre och medelstora annonsörer som har begränsad kunskap internt om hur det ska använda de fantastiska möjligheter som internet kan skapa.

Men vad gör man som branschtidning med detta svar? Försöker att skapa bråk så klart! Och helst ett rejält storbråk. 30 minuter efter det att den siste journalisten lagt på luren kunde man läsa följande på deras webb: ”Webbrådgivarna om Anders Ericsons utspel: Hål i huvudet”. Längre ner i artikeln hittade man: ”uttalandet har fått flera webbkonsulter att gå i taket”. Jo jag tackar! ” Gå i taket”? Jag kan se framför mig hur en av journalisterna kastar sig på telefonen i den otåliga jakten i att få tag på en internetkonsult inför vilken han ivrigt framför: - Du vet väl att Anders Ericson på Sveriges Annonsörer anser att alla internetkonsulter är inkompetenta idioter? Vad ska vi tro att konsulten svarar? Och det är kanske ingen högoddsare att gissa sig till att artikeln i vanligt branschpressmanér blir ”Storbråk”, ”Hål i huvudet”, ”Rasar” etcetera?

Vilka ord ska vår kära branschpress ta till den dagen det verkligen handlar om storbråk? Och när ska vi äntligen få den branschpress vi så väl förtjänar? Svara den som vet?

Daytona och Budweiser

2009-07-10T15:10:00.004+02:00

En bekant till mig, Tomas, och jag bilade härom dagen från Ft Lauderdale till Daytona för att få sniffa bensin och känna doften av bränt gummi från biltävlingen Nascar. Sammanlagt såg vi 230 varv á fyra kilometer fördelade på två tävlingar på den klassiska Daytonabanan.

På tal om bilar så har bilbyggande inte varit amerikanarnas paradgren under de sista 50 åren. Jag hörde tidigare i år en svensk professor inom fordonstillverkning, verksam i Danmark, säga i radions P1 att problemet med den amerikanska bilindustrin är att de har för bra självförtroende. Den amerikanska bilindustrin , med andra ord Chrysler, Ford och GM, producerar bilar som allt färre efterfrågar.

Att tanka bilen är fortfarande en njutning i USA. En gallon (3,78 l) regular (lägsta oktan) är fortfarande löjligt billigt. Bara 2,60 dollar. För ett år sedan kostande en gallon 4,10 dollar.

Jag tröttnade härom dagen på det vattniga amerikanska ölet och köpte ett 12-pack tyska Warsteiner på Winn Dixie. Men den tyska drycken är på tok för besk i den 40 gradiga Floridavärmen. Så jag har återgått till Budweiser och Millers.

Andra bloggar om: Nascar, Daytona, intressant.se

3 juli är ett speciellt datum för oss rocknördar

2009-07-03T04:04:00.005+02:00

Idag är det den 3 juli (här i USA är det dock fortfarande den 2:a). Alla vi rocknördar - som inte har något bättre för oss än att läsa rockbiografier eller samtliga nummer av musiktidningar som bland annat Classic Rock, Mojo, Q och Uncut - vet att just denna dag är speciell.

Den 3 juli 1969 hittades Brian Jones död i sin swimmingpool. Han hade några månader tidigare fått sparken från det band han en gång i tiden hade bildat – The Rolling Stones.

Samma datum två år senare, 1971, hittades Jim Morrison död i ett badkar i Paris. Sångaren i The Doors hade rest till den franska huvudstaden några månader tidigare.

Den 3 juli 1973 var det dags igen – fast denna gång är det inget riktigt dödsfall (men det smärtar mig ändå). Nu är det Ziggy Stardusts tur, David Bowies alter ego, som tar farväl på Hammersmith Odeon i London. Bowie deklarerar att detta är hans (Ziggy Stardust) sista konsert. Tack och lov var han tillbaka på scen mindre än ett år senare, men denna gång utan att gestalta Ziggy och utan sitt kompband The Spiders from Mars. Gissa om jag saknar Ziggy och The Spiders. Suck!

Andra bloggar om: Brian Jones, The Rolling Stones, Jim Morrison, The Doors, Ziggy Stardust, David Bowie, intressant.se

Lightöl, wah-wah-pedal och bourbon

2009-07-03T03:59:00.002+02:00

Vädret i Florida är minst sagt märkligt. Idag vid lunchtid var himlen helt befriad från moln och lika blå som en Djurgårdströja. En kvart senare föll regnet hårdare än vattnet från ett sprutmunstycke i en biltvätt.

Rapporteringen om Michael Jackson och hans död är fortfarande något som alla nyhetskanaler här i USA tar upp dag efter dag. Detta trots att det gått en vecka sedan han dog. Spekulationerna om orsaken popstjärnans död, hans testamente och vilka av hans barn som han verkligen är far till lär fortsätta ett bra tag till.

En tysk , eller för den delen tjeckisk, bryggmästare skulle anse att jag är helt galen. Men Budweisers nya Bud Light Lime smakar riktigt bra här i den 35 gradiga värmen. Dock behövs en klyfta riktigt lime för att ersätta ölets artificiella limesmak.

Idag kom budet med min nya wah-wah-pedal från japanska Boss (inte att förväxla med det tyska klädmärket) som jag här om veckan beställde via Guitar Center nere i Hallandale. Tyvärr har jag varken tillgång till någon elgitarr eller förstärkare, så jag vet inte hur den låter. Men den är förbaskat snygg.

Jag föredrar riktig whisky före amerikansk bourbon. Men är man i USA känns det helt fel att dricka skotsk whisky före den inhemska (gäller även öl trots att det är rör sig om light). Flaskan med Jack Daniels tömdes härom kvällen när jag hade lite gäster på besök. Dagens inköp blev en flaska Wild Turkey 101 som förvisso smakar bättre än Jack Daniels, men som saknar konkurrentens image av rock ’n’ roll.

150 års fängelse för världens största bluffmakare

2009-06-30T02:37:00.002+02:00

Legenden från Wall Street - Bernard Madoff - som svindlat finanseliten på astronomiska 65 miljarder dollar (vilket motsvarar cirka 500 miljarder kronor) fick idag fått sin dom - 150 års fängelse.

I flera decennier blåste Bernard Madoff sina över 10 000 kunder, vilka bestod av allt från amerikanska småsparare till europeiska kungahus, i det som kom att bli världshistoriens hittills största finansbluff.

Han får byta ut boendet i sin lyxlägenhet på East 64th Street, som är värderad till cirka 60 miljoner kronor, mot en fängelsecell för resten av sitt liv.

Allt var i grund och botten ett simpelt pyramidspel. Madoff låtsades investera sina kunders pengar ibland annat hedgefonder och fond-i-fonder. Hela tiden fick Madoffs intet ont anande kunder kontoutdrag som visade på årliga avkastningar på mellan 10 till 20 procent. Men allt var ren hokus pokus. Någon verklig avkastning existerade ej. Att det hela tiden flöt in nya pengar från spararna till Madoffs fonder möjliggjorde att denna gigantiska bluff kunde pågå år efter år. När finanskrisen i höstas var ett faktum och spararna tog ut sina pengar föll Madoffs ”imperium” som ett korthus. Och världens största bluff var ett faktum. Den 70-årige Madoff lär dock inte hinna avkunna sina 150 år.

Andra bloggar om: Wall Street, Bernard Madoff, intressant.se

Suck! Ännu ett par Nike Zoom Elite

2009-06-26T23:18:00.003+02:00

Haltande - på grund av en hälsena som vare sig vill läka än mindre upphöra med att göra ont - klev jag in på Nike Town i Coral Gables.

Några nya löparskor var inte aktuella för min del. Hemma hade jag två par jag köpte så sent som i mars, i samband med mitt förra USA-besök. Två par - helt oanvända på grund av den förbaskade hälsenan som satt krokben för all typ av löpträning och tävling under de senaste fyra månaderna.

Jag hann knappt innanför Nike Towns stora entrédörr förrän en säljare - vilken mest liknande en reinkarnation av Bob Marley - med jamaikansk accent frågade vad jag hade för skostorlek. Jag svarade att jag inte var i skoköpartagen. Något som tydligen bara sporrade Bob Marley-killen. Mindre än tio minuter efter min entré - i detta löpprylarnas mecka - lämnade jag Nike Town med ännu ett par Nike Zoom Elite. Det fjortonde paret i rakt nedstigande led.

Andra bloggar om: Nike Town, Nike Zoom Elite, intressant.se

Michael Jackson 1958 - 2009

2009-06-26T23:09:00.010+02:00

Ingen har väl lyckats undgå nyheten att Michael Jackson är död?

Samtliga nyhetskanaler och dagstidningar här i USA har hans plötsliga död som huvudnyhet.

Jackson blev 50 år och Elvis 42. Det finns många likheter mellan The King of Pop och The King of Rock och nu syftar jag inte på att Jackson tidigare var gift med Presleys dotter.

Sannolikt levde inga av dem vare sig lyckliga eller hälsosamma liv. Jacksons lekplats, Neverland, kommer helt säkert att liksom Elvis Graceland bli en plats dit fans från jordens alla hörn vallfärdar. Att dö i förtid, istället för på ålderdomshemmet, bidrar onekligen till en extra ikonstatus.

Andra bloggar om: Michael Jackson, Elvis Presley, Neverland, Graceland, intressant.se

Hellre levande än Stevie Ray Vaughan

2009-06-20T00:01:00.004+02:00

Bob var djupt besviken. Han hade tänkt överraska Jane, hans flickvän, med en specialdesignad Fender Stratocaster i Stevie Ray Vaughan (SRV) utgåva. Men mitt i den pågående lågkonjunkturen passade Fender, (sannolikt) världens största tillverkare av elgitarrer, på att höja priserna på sina välsvarvade träbitar med inte mindre än 15 procent.

Trots att Bob har ett schysst jobb på gitarrkedjan Guitar Center, som finns väl spridd över hela den amerikanska kontinenten, räckte pengarna inte. Således ingen ny elgitarr, av SRV-modellen, till flickvännen denna gång.

Bob lärde jag känna förra sommaren i samband med ett av mina många besök på Guitar Center i Hallandale, som ligger mellan Miami och Ft Lauderdale. Jane är tydligen som uppslukad av denne döda gitarrlegend. Innan jag tog adjö till Bob för den här gången sa jag att han trots allt hade en stor fördel mot Stevie Ray Vaughan. ”Vilken?”, frågade Bob. ”Du lever ”, svarade jag.

Andra bloggar om: Fender Stratocaster, Stevie Ray Vaughan, intressant.se

Politisk reklam är mumbo jumbo

2009-06-09T19:27:00.003+02:00

Debatten och valet till EU-parlamentet över för denna gång men kanske inte analysen av själva resultatet varför det gick som det gick. Om fem år är det dags igen och förhoppningsvis har våra politiska partier lärt sig den svåra uppgiften att vara tydlig med sitt budskap. Våra politiker är inte bra på detta. Det är helt enkelt för mycket mumbo jumbo i den politiska retoriken idag.

Att socialdemokraterna och moderaterna inte lockade fler väljare än förra gången vi röstade in våra EU-parlamentariker beror på att de inte haft något tydligt budskap. ”Jobben först” eller ”Använd din röst för Sveriges bästa” säger absolut ingenting. För det finns väl ingen partistrateg eller partisekreterare som på allvar tror att denna typ av intetsägande budskap fungerar?

Tänk om alla övriga annonsörer skulle vara lika dåliga som våra politiska partier i sin argumentation? Förvisso fanns det en tid då reklam den övriga reklamen till stora delar påminde om dagens politiska floskler-annonsering . Men det var i min barndom (då reklam var lika med en annons), vilket var på den tiden då inte ens människan hade satt sin fot på månen. Våra partier står kvar och stampar och gör reklam som hör hemma i 60-talet.

Det kanske trots allt inte var så förvånande att Piratpartiet trots allt blev EU-valets stora vinnare? De kan ju det här med tydliga argument.

Andra bloggar om: Politisk reklam, Valet till EU parlamentet, intressant.se

I huvudet på en gammal löpare

2009-05-30T11:31:00.005+02:00

Fram till och med i mars var siktet inställt på att jag idag skulle ha sprungit mitt sextonde maraton – var av det elfte i Stockholm. Men kroppen bestämde sig för att jag inte skulle komma till start detta år. En partiell hälsenebristning satte definitivt stopp på all träning tidigare i år. Att jag i höstas gjorde en fjärde meniskoperation och dessutom ett ingrepp för nervskadan Morton's neurom i vänsterfoten, gjorde inte förutsättningarna bättre.

Sedan i mars står därför alla löparskor i en prydlig rad i garderoben och förra årets 116:e plats i maran känns för mig lika avlägsen som ett besök på rymdbasen ISS.

Igår körde jag förbi nummerlappsutdelningen vid Lidingövägen och såg alla tusentals förväntansfulla löpare hämta ut sina påsar. Det kändes jobbigt och påminde mig om när jag inte fick följa med de övriga i min klass i lågstadiet på friluftsdag på grund av att jag inte kunde hålla tyst under lektionerna.

Kanske är mina skador ett straff för att jag inte kan hålla klaffen med tyckanden i branschpressen…

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, intressant.se

Hjältar

2009-04-04T14:08:00.003+02:00

Jag har många hjältar. De flesta av dessa är män (nu är risken överhängande att jag åter kommer att anklagas för att vara sexist eller manschauvenist). Några av dessa män är bland annat Albert Einstein, August Strindberg, Bill Clinton, David Bowie, Ferdinand Porsche, Hans Alfredson, Jimi Hendrix, Joel och Ethan Coen, John Cleese, Keith Richards, Pablo Picasso, Tage Danielsson, Thomas Mann, Winston Churchill samt Martin Luther King.

Idag är det 41 år sedan medborgarrättskämpen Martin Luther King sköts till döds på en hotellbalkong i Memphis, Tennessee. Denne store icke-våldsförespråkare blev blott 39 år.

Läs U2:s hyllning:
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride

In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more in the name of love...

Pride, U2 (1984)

Alla ägg i samma korg

2009-04-03T12:48:00.002+02:00

Jag har aldrig gillat att upprepa mig. Men tyvärr tvingas jag motvilligt göra detta, efter att ha summerat hur väl vinnare av guld- och silverägg samt deltagande i Guldäggsjuryn så intimt är sammanflätade.

Av de tio guldägg som delades ut i samband med gårdagens Guldäggsgala så gick nio av tio guldägg till byråer som själva var representerade i någon av de tio juryerna. Med andra ord 90 procent!

Tittar vi på silveräggen i denna statistik finner man att 20 av de 26 silverägg gick till byråer som fanns representerade i någon av dessa guldäggsjuryer. Eller med andra ord 77 procent. En väldigt hög siffra det också.

Lägger vi alla dessa 36 ägg i samma korg finner vi att dessa till 80,5 procent plockades av byråer som fanns i någon av de 10 juryerna. Förra året var motsvarande siffra 89 procent. Förvisso en liten förbättring, men knappast något att vara stolt över.

Vad säger då dessa siffror? Jo, att juryn än en gång väljer att premiera sig själv. Något annat svar är svårt att finna. Och vill du vinna ett ägg ska du säkerställa en plats i guldäggsjuryn. Annars är det ingen större idé att tävla.

En helt vanlig måndag

2009-03-16T16:51:00.002+01:00

Klockan 11.16 ringde Claes de Faire från Resumé på min mobil. Han frågade: ”Nå, vad anser du om alla dessa miljonbonusar till de redan välbetalda cheferna inom bland annat bank och finans?” Vad svarar man på det? Att styrelse såväl som företagsledning och bonuschefer bör använda sitt goda omdöme. Vilket annat svar finns det? Uppnår eller överträffar företaget sitt lönsamhetsmål så är det väl inget fel med bonus eller gratifikation. Men om dessa infrias samtidigt som företaget tvingas avskeda medarbetare rimmar ett generöst bonussystem illa. Inte minst i dessa, minst sagt, kärva tider.

Vår advokat Monique Wadsted, vår förbundsjurist Tobias Eltell och jag träffade Konkurrensverket efter lunchen kring frågan om annonsör-/mediebyråersättningen och de många miljoner vi på Sveriges Annonsörer riskerar att få betala i vite om vi informerar om de olika procentsatserna kopplade till denna ersättningsmodell. Här om veckan hittade någon en gammal artikel på vår hemsida kring dessa procentsatser och informerade Konkurrensverket såväl som Dagens Media. Sedan var bollen åter i rullning. Suck!

Innan mörkret sänker sig över vår huvudstad måste remissvaret om den nya radio- och tv-lagen vara Kulturdepartementet till handa. Det var den måndagen det…

Tough times

2009-02-27T01:45:00.002+01:00

Efter att snart ha tillbringat två veckor i USA märker man naturligtvis av den ekonomiska krisen. Precis som hemma i Sverige vinklar medierna allt utifrån ett krisperspektiv. Oavsett om det handlar om statistik över minskade restaurangbesök (till exempel säger 68 procent av vuxna tillfrågade amerikaner att de dragit ner på sina restaurangbesök) eller priserna på bostäder.

En sak är dock säker - mediernas oavbrutna fokusering på denna allvarliga kris inte får så många hushåll att våga öppna sina plånböcker. Och inga hjul lär heller börja rulla i första taget. Något som skulle behövs för att på sikt få fart på såväl den amerikanska som på de övriga ekonomierna i världen.

En av USA:s största detaljistkedjor för hemelektronik, Circuit City, slår nu igen alla sina butiker och lagren reas ut. Sedan januari 2008 har 3,6 miljoner arbeten försvunnit här i USA. Men det finns trots allt goda historier men de verkar inte få lika stor uppmärksamhet i amerikanska medier. En av dessa är till exempel Apple som i sin senaste kvartalsrapport kunde visa på en ökning av sitt resultat med stöddiga 29 procent.

Igår träffade jag en kvinna som sa: ”Jag är så trött på allt negativt som skrivs att jag inte längre orkar lyssna”. Jag kör på som tidigare och hoppas på att det snart vänder”. Jag följer hennes exempel.

Tufft för dagspressen (part II)

2008-11-21T09:26:00.004+01:00

Pappersindustrin har flaggat för kraftiga prisökningar på tidningspapper. En siffra på tjugo procent har nämnts, vilket naturligtvis kommer att slå hårt mot dagspressen.

TU (Tidningsutgivarna) säger att det är läsarna som ska få bära denna kostnadsökning. Vilket bäddar för ännu större ras för dagspressen som under de senaste åren sett sina upplagor minska kraftigt.

Att minskat dagstidningsläsande kommer att avspeglas i att tidningarna tvingas sänka sina annonspriser torde inte vara en alltför vild gissning. Framtiden ser minst sagt dyster ut för den svenska dagspressen med ökade kostnader, minskade upplagor och lägre annonsintäkter. Kanske blir nätet dess rädddning?

Andra bloggar om: TU, Tidningsutgivarna, intressant.se

Det stora raset

2008-11-06T10:16:00.004+01:00

Denna förmiddag kommer Tidningsutgivarna att presentera ett par etnografiska studier om ungas mediebeteende. Om inte resultatet av studien visar att allt fler unga forsätter att rata dagspressen så blir jag förvånad.

Tittar vi på dagspressens andel av den svenska annonsmarknaden så råder det ingen som helst tvekan om att man allt mer tappar sin roll som det ledande annonsmediet.
På 15 år har dagspressen (storstads-, landsorts- och kvällspress) tappat sin andel av annonsmarknaden med 24 procentenheter och minskat sin andel från 52 till 28 procent.

Visserligen har dagspressen lyckats öka sina annonsintäkter med 1,6 miljoner kronor under dessa år. Men vi måste komma ihåg att samtidigt har hela annonsmarknaden under den aktuella perioden ökat med hela 17,5 miljonerkronor (enligt siffror från IRM). Dagspressen har helt enkelt inte lyckas följa med.

Lägger vi även till att medierna under dessa år fått hård konkurrens om från andra kanaler annonsörernas pengar - kanaler vilka inte är att betrakta som medier men liktväl olika former av kommunikationsdiscipliner - så blir dagspressens andel av de samlade investeringarna ännu mindre. Endast 17 procent.

Så den särställning dagspressen tidigare haft på den svenska annonsmarknaden är definitivt på väg att försvinna. Detta oavsett vad de etnografiska studierna visar på.

Andra bloggar om: Tidningsutgivarna, IRM, intressant.se

Det land där norrmän bor...

2008-10-07T20:58:00.008+02:00

Huvudnyhet på norsk tv ikväll – att det norska skidskyttelandslaget avbryter samarbetet med längdskidåkarna! Inte ett ord om den ekonomiska krisen som håller världen i ett strypgrepp och som nu nått Europa. Fast å andra sidan ingår de ju inte i EU, så de kanske inte känner sig delaktiga. Detta säger nog en hel del om våra norska grannar. Eller lever de fortfarande så tryggt på sina oljeinkomster att man stängt av allt vad gäller omvärlden?

Jag inser att Moltas & Co fångade den norska folksjälen på pricken när det begav sig 1968 (vilken är två år innan Norge hittade sin olja...).

”Norge, Norge, är världens sämsta land. Norrmän, norrmän, dom borde tas om hand. Norrmän, norrmänn, det folk som Herren gav en hopplös håg och en panna som är låg så att hatten ramlar..."

Vill du veta mer om Norge? Kolla här:

Norgevisan, framförd av Moltas Eriksson and Helmer Bryds Eminent Five Quartet
Text: Hasse Alfredson & Tage Danielsson (mina största idoler efter David Bowie)

Andra bloggar om: intressant.se

Superbrands vinnare av årets Antibrands

2008-09-26T17:22:00.006+02:00

Igår kväll avgjordes årets upplaga av tävlingen Superbrands. Detta år var det dags för kategorin business –to-business. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt har förstått mig på denna tävling och jag är långt ifrån ensam.

Några frågor som jag alltjämt funderar över rörande Superbrands är:
· Vilka är kriterierna för att vinna och bli ett superbrand?
· Är det fortfarande så att man måste betala 70 000 till 80 000 kronor för att få vara med i boken Superbrands där de korade vinnarna slutligen publiceras?

Vad avser den första frågan så framkom detta i alla fall inte i samband med prisutdelningen på Berns igår kväll. Förvisso var jag inte där, men en kollega var på plats och enligt henne var det sannolikt ingen i publiken som förstod varför just årets finalister kommit med. Inte ens vinnarna kunde svara på frågan varför just de vunnit.

Inget ont om Forsman & Bodenfors. En enastående byrå. Men hur kan det komma sig att ett så pass okänt varumärke som F & B - i alla fall utanför vår lilla bransch - kommer så högt som på 23:e plats samtidigt som Scania blir 55:a i Superbrands varumärkesranking ? Har parametern kännedom ingen som helst betydelse i denna tävling?

Jag bestämde mig för att kontakta en juryledamot i årets Superbrandtävling och frågade henne vilka kriterierna var. Svaret jag fick var allt annat än tydligt och bör nog inte belasta henne utan istället arrangören. Att juryn enligt henne inte heller fick veta resultaten av deras poängsammansättning gjorde mig ännu mer misstänksam mot denna tävling. Jag fortsatte därför mitt sökande och kontaktade en annan juryledamot, som tidigare deltagit i denna tävling, och fick i stort sett samma svar även här. Förvirrat och otydligt . Suberbrands måste vara årets Antibrand.

Andra bloggar om: Superbrands, intressant.se

Var fan är mina cyklar?

2008-08-08T08:11:00.002+02:00

På mindre än två veckor har jag ofrivilligt blivit av med mina två cyklar.

Min ögonsten, den röda racerhojen med rosa sadel, stals utanför kontoret här om veckan. Någon knipsade helt enkelt av vajern. Den andra, en lika svart som tråkig stadscykel, valde någon klåfingrig typ att lägga beslag på utanför min port i tisdags kväll.

Ni får behålla den svarta. Men ge mig den röda åter.

För en handfull dollar

2008-07-07T08:38:00.001+02:00

Den låga dollarkursen gör sig ständigt påmind. Ett resultat av detta är de ovanligt många utländska turisterna (inklusive jag själv) som är här för att fynda.

Många saker har alltid varit billiga för oss européer i USA, oavsett om dollarn varit stark eller svag i förhållande till europeiska valutor. Bensinen till exempel. Trots att priset per gallon i det närmaste har fördubblats här i USA under de senaste åren är bensinen ungefär hälften så dyr som i Sverige. En gallon (ca 3,8 liter) kostar runt 24 kr (ca 4 dollar).

Bilar är ett annat exempel. Både nybilspriser och begagnatpriser är på en nivå som får oss svenskar att häpna. Eller vad sägs om en begagnad Mercedes C 230 kompressor av 2005 års modell för 90 000 kr. För samma pris får du en ett år gammal Ford Mustang cabriolet. Jag funderar över hur kan det komma sig att en reservdel, i form av en dörrsida till en tysk sportbil, i USA kostar 2 350kr (390 dollar inklusive skatt) samtidigt som denna i Sverige kostar över 6 000 kronor? Och priset i Tyskland, omräknat i euro, är nästan lika hutlöst dyrt Jag kan bara instämma i Tomas, en bekant till mig som reste hem till Sverige här om dagen, slutsats att det är vi européer som finansierar amerikanernas köp av europeiska bilar och reservdelar.

Nikons nya D60 (en digital systemkamera) med optiken 18-55/3,5-5,6 får du betala 6.500 kr för hos Expert hemma i Sverige. I Best Buy-butiken snett över gatan får du den för 4.100 kr (690 dollar inklusive moms).

Det slog mig att det är synd att man inte röker. Ett paket Camel kostar 2.85 dollar.

Andra bloggar om: intressant.se

Inget kan vara mer svenskt än IKEA

2008-07-06T17:31:00.001+02:00

Oavsett om jag kör förbi en IKEA-skylt i Hamburg eller Los Angeles så måste jag göra ett snabbt besök i varuhuset. Och har man en gång tiden arbetat hos Kamprad & Co är det något speciellt att kliva innanför entrédörrarna till dessa blå-gula möbelvaruhus.

Förvisso ser de i stort sett likadana ut vart man än kommer. Kanske med undantag för det i Kungens Kurva, söder Stockholm, vilket är störst. Den är en slags stolthet av att vara svensk som fyller mig varje gång när jag frotterar mig bland Billy-bokhyllor och Sultan-madrasser. För är det något som är påtagligt på IKEA, förutom låga priser, så är det Sverige. Jag vet inget varumärke som så tydligt signalerar det blå-gula Sverige så tydligt och framgångsrikt som just IKEA.

Vid utgången på IKEA i Kassel finns information och bilder om Småland. Och i det nyöppnade varuhuset vid Sawgrass, ett par mil väster om Fourt Lauderdale i Florida, möts alla kunder på sin väg ut av en vägg med texten ”Hej då!”.

Andra bloggar om: IKEA, intressant.se

Här skiner solen – så den svenska midsommaren känns avlägsen

2008-06-20T22:24:00.002+02:00

Det förekommer svenskt midsommarfirande i Battery Park, längst ner på Manhattan. I övriga New York finns det inget som påminner om svensk midsommar. Inga midsommarstänger, inga Små grodorna och inget dåligt väder. Solen skiner från en molnfri himmel och det är 25 grader.

I morse läste jag i morgontidningen att det är 45 grader varmt och värmerekord i södra Kalifornien samtidigt som det är kraftiga översvämningar i området väster om Chicago.

De båda killarna före mig i kön köper varsin liter svensk vodka (inte Absolut). Varför jag gör dem påminda om att de köpt svensk vodka och att vi svenskar just idag firar midsommar och detta gärna tillsammans med rikliga mängder av just vodka. De tittar båda förvånad på mig och jag förstår med ens att de inte är ett dugg intresserade av svenskt midsommarfirande förutom själva vodkan.

Andra bloggar om: Midsommar, Battery Park, Svensk vodka, intressant.se

Vad är deppigast - Ground Zero eller REM?

2008-06-19T22:10:00.004+02:00

Ground Zero känns minst sagt ödesmättat. Att det för åtta år sedan stod två gigantiska tvillingskrapor, på vardera 110 våningar, här är idag obegripligt att förstå. Hundratals byggnadsarbetare är i full gång med att gjuta grunden till den nya byggnaden som ska vara klar 2012.

Alla delar av Manhattan har sin tydliga karaktär. Chelsea, Greenwich Village och SoHo gillar jag bäst. Och här är det betydligt lugnare än vid Midtown och teaterdistriktet kring Time Square.

Idag har jag gått från området där jag bor – vid Empire State Building – ner till finanskvarteren vid Ground Zero och tillbaka. För att därefter ta en kortare tur upp till Time Square.

Det blev drygt fyra timmars promenad. Mats Olsson, rock- och sportjournalisten som under ett antal år bodde på Manhattan, skrev i sin guide bok om New York att huvudregeln för varje New York-resenär är att bära bekväma skor. Inget kan vara mer sant.

Middagen intogs på BRGR som ligger strax söder om Madison Square Garden där depp-rockarna REM spelar denna varma kväll.

Andra bloggar om: Ground Zero, Madison Square Garden, REM, intressant.se

Jag kan se Empire State Building från min säng

2008-06-18T22:04:00.002+02:00

Empire State Building syns tydligt och står majestätiskt bara några hundra meter från hotellfönstret. En rätt skön vy att beskåda när man vaknar och blickar ut liggandes i sängen. Fast jag tycker att Chrysler Building är betydligt snyggare än Empire.

Efter att handlat en välfylld påse med CD och DVD från Virgin Megastore på Times Square var det dags för besök i några gitarraffärer på 48e gatan. Den låga dollarkursen innebär att varje inköp är ett fynd. En promenad i Central Park med ett besök i Strawberry Fields är ett måste. I samband med dagens andra besök i Virgin Megastore börjar jag prata med en New York-bo som sett Bowie på Carnegie Hall (1972), Radio City Music Hall (1973) och Madison Square Garden (1974). Det var länge sedan jag var så avundsjuk.

Idag invigde IKEA ett nytt varuhus i Brooklyn. Det har varit huvudnyhet i varje nyhetsreportage. Då blir man stolt att jag är svensk. Vilket är mer än man kan säga efter resultatet av dagens fotbollsmatch.

Andra bloggar om: Empire State Building, Chrysler Building, Central Park, IKEA, intressant.se

Traditioner ska hållas

2008-06-04T23:08:00.006+02:00

I morse var det åter dags för skolavslutning då Junior gick ut årskurs sex. Senast jag bänkade mig i Hedvig Eleonora Kyrka var i samband med julavslutningen vilket är snart sex månader sedan, men det känns som sex veckor. Varför går tiden så fort?

I vår familj har vi en tradition i samband med skolavslutningar, oavsett om det gäller jul eller sommar. Första kvällen börjar vi titta på en av regissören Leif Krantz ungdomsserier från sent 60-tal.

Vid jul är det Kråkguldet, som utspelar sig i Bergslagen i
adventstid, och så här till sommaravslutningen ska dvd-spelaren laddas med Kullamannen. Och här är det sommar i Kullaberg i Skåne som är skådeplats. Traditioner är till för att hållas. Men vem kan man lita på? Doktor Miller, fru Werner eller Harry…

Andra bloggar om: Leif Krantz, Kråkguldet, Kullamannen, intressant.se

Dagen efter...

2008-06-01T20:01:00.009+02:00

Som vanligt efter en mara är man alltid lite stel i låren. Det hör liksom till. I övrigt inga skavanker, förutom ett skavsår på en tå.

Jag såg till min glädje att jag kom tvåa i klubben i årets mara. Jag springer för Hovet (Fredrikshofs FIF). Klubbkollegan Per Källgården slog mig med knappt 3 minuter och kom in på 2.49.53 och hamnade på 79:e plats. Respekt!

Efter gårdagens mara gick jag och familjen Hard Rock Café. Det är en tradition sedan femton år tillbaka. Hard Rocks meny är som gjord för en långdistanslöpare. På vägen hem från Hard Rock ”sprang” jag på min gamla kurskompis Magnus, från OMX Nasdaq, och hans familj. Det visade sig att han var anmäld till årets Stockholm Marathon, men att han valde att inte ställa upp. Han berättade att han sedan en tid bor i New York och att resten av familjen flyttar dit i höst. Jag är avundsjuk. Tänkt att få bo på Manhattan…

Jag längtar redan efter att få snöra på mig mina Nike. En dags vila räcker för i morgon är det dags igen.

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, Hard Rock Café, intressant.se

116:e plats - det känns skönt

2008-05-31T18:12:00.007+02:00

Stockholm Marathon är över för i år. Det var ett bra lopp och det var många som sprang. 18 200 var anmälda, vilket är rekord. Hur många som startade samt kom i mål av dessa vet jag inte i skrivande stund då loppet alltjämt pågår.

Jag hade oroat mig för att värmen skulle bli lika bestialisk som under förra årets Stockholm Marathon. Men så blev det ej. Tack för det! Lätt svalkande vind i kombination med bra temperatur gjorde loppet ovanligt lättsprunget.

Jag tror inte bara att det var rekord i antalet anmälda löpare. Aldrig har jag sett så många människor längs gatorna i samband med en mara i Stockholm. Jag kom in på 116.e plats på tiden 2.53.34. Min bekant, Ludvig Myrenberg, träffade jag i samband med starten låg 15 sekunder efter mig under större delen av loppet och kom in på 118:e plats. Jag har med andra ord varit hare under dessa 42 kilometer. Grattis Ludvig!

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, intressant.se

Utöka SVT:s möjlighet till direkt och indirekt sponsring

2008-05-28T23:32:00.010+02:00

”Debatten har förts på osakliga grunder” säger SVT:s vd Eva Hamilton till Resumé. Detta mot bakgrund av Riksrevisionens rapport om SVT:s indirekta sponsring som offentliggjordes idag. Jag vet inte om den aktuella debatten varit osaklig. Men jag vet i alla fall att flera av de program som sänts i SVT har finansierats helt eller delvis med medel från bland annat fackföreningar och välrenommerade börsbolag.

SVT brukar hävda att man inte haft insyn i upphandlingen och beskyller, i de fall det bevisats att man finansierat program med pengar från externa intressenter, produktionsbolaget för att de töjt på den tillåtna gränsen. Det finns gott om exempel på SVT-program som står i direkt strid mot SVT:s sändningstillstånd.

Riksrevisionen uppmanar regeringen att ompröva vad som ska klassas som marknadsmässigt pris i samband med (indirekt) sponsrade program och programming. Jag tror att det är hög tid att reformera SVT:s sändningstillstånd. Liberalisera SVT:s möjligheter till sponsring och samproduktioner och tydliggör detta samarbete för tittarna. SVT behöver dessa pengar för att kunna konkurrera med de kommersiella kanalerna. Och tv-tittarna måste få veta vad som är kommersiellt och redaktionellt.

Läs även Martin Jönsson på SvD.

Andra bloggar om: SVT, Eva Hamilton, Riksrevisionen, Resumé, intressant.se

Spårvagn genom ljuva livet

2008-05-18T11:32:00.005+02:00

Prag dag 3

Exakt klockan 10 blev jag och kollegorna hämtade av den kvinnliga guiden med morotsfärgat hår. Hon skulle denna förmiddag ta oss till Prags främsta sevärdheter. Det visade sig att hon talade förvånansvärt bra svenska för att aldrig ha satt sin fot i Sverige. Vår guide kunde Prags långa historia och hon tvekade aldrig över ett enda årtal. Sådant imponerar!

Turen inleddes med spårvagn till Pragborgen som ligger högt med en majestätisk utsikt över den tjeckiska huvudstaden. Förutom turister vimlar denna plats av ståtliga palats, kyrkor, museer och trädgårdar. Pragborgen började byggas redan på 800-talet som en fästning i trä och under mer än 600 år har man hamrat och murat på denna, minst sagt, imponerande byggnad. Därefter var det dags för det obligatoriska besöket på den 600 år gamla Karlsbron som förbinder Gamla staden med Lillsidan vilka skiljs åt genom floden Vltava (Moldau).

Innan vi tog adjö av guiden hann vi med en snabbvisit vid det Astronomiska uret i den Gamla Staden. Vi åt gemensam lunch på en tjeckisk restaurang med vackra kaklade väggar och det kändes som att sitta i en bayersk ölhall. Vi åt tjeckisk husmanskost som hastigt sköljdes ned några glas kall Pilsner Urquell. Mitt favoritöl.

Med mätt mage tog jag en snabb promenad till Václavplatsen för att leta efter en skivaffär. Jag hittade två, men inga skivor som föll mig i smaken. Det enda jag hittills köpt är mat, öl och vatten. Något säger mig att detta kommer att bli en billig resa. 0 – 4 mot Finland. Suck!

Andra bloggar om: Pragborgen, Karlsbron, Astronomiska uret, Václavplatsen, Pilsner Urquell, intressant.se

Tjeckisk ölprovning

2008-05-17T08:50:00.009+02:00

Prag dag 2

Att få rejält ont i halsen två veckor innan ett maraton är inte bra. Med andra ord får jag låta bli den planerade löpträningen i Prag och istället hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

Efter konfererande och besök i en park med en fantastisk utsikt över centrala Prag åt jag och kollegorna lunch med en kvinna från Staropramens marknadsavdelning. Staropramen är Tjeckiens största öl och efter lunch med tillhörande öl var det dags för guidning i bryggeriet och efterföljande ölprovning.

Tjeckisk ölprovning innebär dock att någon bakom två tappkranar häller upp ett ljus och ett något mörkare öl i varsin platsmugg. Att lukta, smaka och prata om ölets karaktär verkar vara överflödigt här. Men riktigt bra öl kan tjeckerna trots allt brygga. 4 - 5 mot Kanada. Suck!

Andra bloggar om: Staropramen, intressant.se

"Storbråk" och kort rapport från Prag

2008-05-15T15:49:00.001+02:00

Prag dag 1

Igår kväll hade jag och familjen besök av ett amerikanskt par, från Philadelphia, som är gamla vänner till min fru. Jag kom i säng för sent och gick upp för tidigt. Det blev nog inte mycket mer än tre timmars sömn.

I förmiddags tog jag och kollegorna plats på ett SAS-plan med destinationen Prag. På Arlanda fick jag se dagens Resumé, som på förstasidan basunerade ut Storbråk! Detta” storbråk” handlade tydligen om mig å ena sidan och Dagens Industris och Reklamförbundets båda vd:ar å andra sidan. Att det pågick ett storbråk kände jag inte till. Visst, Sveriges Annonsörer och Dagens Industri diskuterar sedan en tid tillbaka hur det framtida ägandet bör se ut för tävlingen 100-wattaren. Men något bråk, ännu mindre storbråk, är det inte tal om. Det har gått inflation i bråk, liksom storbråk, och jag undrar vad Resumé och Dagens Media ska ta till för uttryck i det fall som det verkligen hettar till mellan några parter?

Jag kan meddela att Prag i stort sett är sig likt sedan jag var här senast för fem år sedan. Dock har det hänt en hel del – till det bättre vill jag tillägga – jämfört med första gången jag var här 1991.

Andra bloggar om: Resumé, 100-wattaren, intressant.se

Rabatt på bra reklam?

2008-05-08T18:08:00.004+02:00

”Rabatt på bra reklam. Fåfängt eller from förhoppning?” var rubriken på en av många debatter som arrangerades i samband med Stockholm Media Weeks andra dag. Förutom undertecknad hade Reklamförbundets Pia Grahn Brikell bjudits in tillsammans med OMD:s Carl Wåreus vilken är mannen som kläckt idén eller snarare låtit sig inspirerats av en artikel i Ad Adge.

Pia uteblev på grund av sjukdom så det blev endast Wåreus vs Ericson. Idén bygger på att låta svenska folket få rösta om vilken tv-reklam de anser vara bäst och därefter ge de annonsörer som hamnar högt i popularitet en belöning i form av rabatt eller bättre placeringar i reklamblocket. Hela denna idé är lika populistisk som korkad.

Vår bransch har tillräckligt med smakdomstolar som ska avgöra om reklamen ska anses vara si eller så . Och vad är föresten bra reklam? Jag är övertygad om att annonsören, reklambyrån och svenska folket många gånger har olika åsikter i denna fråga. Det finns gott om exempel på reklam som uppskattas av konsumenten men som inte har någon som helst effekt. Precis som det finns lika många exempel på motsatsen. Den finns också en risk att reklambranschen till slut blir en del av underhållningsindustrin. Och vem gladare av det?

De annonsörer som gör sin hemläxa och skapar reklam som upplevs som relevant och som samtidigt placerar den i rätt mediekanal får redan idag sin belöning. Denna belöning heter effekt och resulterar i mindre frekvens och räckvidd. Något alla tjänar på. Alla utom medierna.

Andra bloggar om: Stockholm Media Week, Reklamförbundet, OMD, intressant.se

Tack Nyamko och regeringen!

2008-04-28T09:26:00.003+02:00

I torsdags förra veckan kom regeringen med beskedet att man lägger betänkandet Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden (SOU 2008:5) till handlingarna. Det är ett synnerligen klokt beslut. Inte minst mot bakgrund av att könsdiskriminerande reklam är ett högst olämpligt område att lagstifta om. Detta då tolkningen helt och hållet handlar om personliga värderingar.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skriver i torsdagens debattartikel i Dagens Industri bland annat: ”Gränsen för reklam som innehåller värderingar och attitydpåverkan är inte lika enkel att dra. Regeringen har två alternativ: att lägga fram en lagstiftning som ligger i en gråzon om vad som är grundlagsenligt eller föreslå en grundlagsändring för att radera den konstitutionella oklarhet som råder. För att välja något av dessa alternativ måste jag vara övertygad om att en lag verkligen får den effekt vi vill uppnå – och det är jag inte.”

· Tack Nyamko och regeringen för att ni värnar om det fria ordet. Och för att ni gör rätt bedömning om att förslaget riskerar att stå i strid med yttrandefrihetsgrundlagen såväl som tryckfrihetsförordningen.

· Tack Nyamko och regeringen för att vi nu slipper en smakdomstol, som skulle varit fallet om vi fått en lagstiftning, vars domslut grundats på tycke och smak.

· Tack Nyamko och regeringen för att ni har förtroende för näringslivets egenåtgärder som också förbättras via en Reklamombudsman som kommer att installeras vid årsskiftet.

Andra bloggar om: Jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, Reklamombudsmannen, intressant.se

Bara 40 dagar kvar…

2008-04-21T22:34:00.007+02:00

Löpning kan få dig att känna dig viktlös. Endorfinerna kan sätta dig i ett euforiskt tillstånd. Löpning kan också få dig att önska att du aldrig blivit född. Kramper, skavsår och stumma ben under sista milen på ett maraton kan få mig att fundera på att lägga löparskorna på hyllan för gott.

I samband med dagens pass, vilket var första varvet på den bana som utgör Stockholm Marathon, slog det mig efter drygt en mil att det idag endast är 40 dagar kvar till Maran i Stockholm. Det är för få dagar. Jag skulle behöva ytterligare några veckor för hinna med alla lång- och intervallpass jag sannolikt behöver för att säkerställa en bra tid och bra placering den 31 maj.

Av de 15 maraton jag genomfört var mitt senaste också mitt snabbaste - 2 timmar och 46 minuter i Berlin i höstas. Å andra sidan var mitt senaste Stockholm Maraton förra året ett nederlag. Jag bröt i den 28 gradiga värmen. Första och förhoppningsvis sista gången detta sker. Längtan efter skugga och kalla öl blev helt enkelt för stor så jag klev av efter drygt två mil.

En sak är i alla fall säker. Ett maraton börjar först på allvar efter det att man tillryggalagt de första tre milen. Därefter börjar kampen på allvar…

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, intressant.se

Jo, detta är en jävligt bra annons!

2008-04-16T08:35:00.004+02:00

Jag ville ha en annons. En klassisk annons av sent 60- eller tidigt 70-tals snitt med bra copy och ett tydligt budskap. Uppdraget gick därför till en av landets absolut mest skickade copywriters för detta uppdrag och plötsligt hade vi en annons. En riktigt bra annons.

Några veckor senare fanns annonsen i landets största dagstidningar. Dagen D var den 10 april. Samma dag som vi arrangerade Stora Annonsördagen. Många människor hörde av sig. De allra flesta var positiva, glada och supporterande med omdömen som ”Äntligen!”, ”Fan va bra!” eller ”Gud så välskrivet!”.

Några var mindre smickrande i sina utlåtanden. Så här skriver till exempel en insändare på ETC:s hemsida som till råga på allt titulerar sig copywriter; ”Tänk så underbart – en värld med reklam utan kapitalism och nyliberalism!”. Hm…min tolkning av hans idealvärld är den som förekom i det socialistiska östblockets stater och är snarare att betrakta som propaganda och definitivt inte som reklam.

Svenska Dagbladets Martin Jönsson, som oftast brukar vara så omdömesfull, skriver bland annat; ”Den mest irriterande reklamkampanjen just nu är en kampanj för varför reklam är bra.” Martin fortsätter med bland annat; ”Problemet är att de helt saknar lyhördhet. Det finns ingen vilja att sätta sig in i publikens situation och förstå vad reklamtröttheten handlar om…”.

Men Martin Jönsson missförstår syftet med denna annons. Den har inte till uppgift att lösa frågan kring människors reklamtrötthet. Eller att det idag finns alltför mycket av dålig reklam. Nej, istället ska annonsen tala till alla dem i vårt samhälle som är starkt kritiska till reklam som företeelse. En grupp vars inställning till reklam inte påverkas av reklamens utbredning eller dess uttrycksformer.

Vi vill helt enkelt berätta att vårt ekonomiska välstånd till största delen byggs på fri konkurrens och det fria kommersiella ordet och att vi alla är beroende av att reklamen får leva. Diskussionen om dess omfattning och uttrycksform får vi väl ta upp i en annan kampanj…

Andra bloggar om: Stora Annonsördagen, Svenska Dagbladet, intressant.se

Shine a Light

2008-04-13T22:24:00.013+02:00

Vad kan vara bättre en regnig söndag med nordliga vindar än att värma sig i en varm biosalong? Dagens söndagsmatiné var Martin Scorseses (filmskapare till bland annat Taxi Driver, Maffiabröder, Tjuren från Bronx och Cape Fear) konsertfilm med Rolling Stones - Shine a Light.

Man kan säga var man vill om Rolling Stones, men de är fortfarande världens bästa rockband. Trots att de skivdebuterade för 45 år sedan fortsätter de alltjämt med tre femtedelar av originaluppsättningen.

Visst, jag erkänner att de aldrig varit speciellt drivna musiker. The Who och Led Zeppelin var till exempel betydligt skickligare. Men få band har lyckats skriva så många bra låtar som Stones. Och få band har sådan nerv som Stones. Att de inte haft en riktig hit sedan 1981 spelar heller inte så stor roll med tanke på den enorma låtskatt de samlade på sig under 60- och 70-talet.

Scorsese är magnifik. Hans känsla för närvaro är oslagbar. Konsertfilmen får dig att tro att du befinner dig på första parkett på Beacon Theatre i New York. Ja, det är till och med bättre än när jag senast såg dem live på lilla Cirkus i Stockholm 2003.

Att titellåten är tagen från Stones mästerverk - Exile om Mainstreet - gör inte filmen sämre.

Angels beating all their wings in time
With smile on their faces
And a gleam right in their eyes
Thought I heard one sigh for uou
Come on up, come on up, now
Come on up, now

May the goog lord shine a light on you
Make every song you sing your favourite tune
May the good lord shine a light on you
Warm like the evening sun

Shine a Light, The Rolling Stones (1972)

Andra bloggar om: Martin Scorsese, Rolling Stones, intressant.se

Tänk så underbart - en värld helt utan reklam... (del 2)

2008-04-09T23:44:00.010+02:00

Färre skulle åka kollektivt eftersom priserna skulle stiga. Mer plats för dig som ändå vill åka, med andra ord. Vi skulle slippa alla de där radiokanalerna där de bara spelar musik och pratar om sådant som man faktiskt klarar sig utan. Det skulle bli lättare att hitta sin vecko- eller månadstidning eftersom det inte skulle finnas så många kvar. Och vi skulle inte lägga värdefull helgtid på att kolla bostadsannonser.

Det skulle finnas färre tv-serier att förstöra kvällarna med. Det skulle finnas färre ölsorter, färre ostar, färre glassar, färre klädmärken, färre gymnastikskor. Det skulle överhuvudtaget finnas färre företag vilket skulle leda till att fler blev befriade från sina arbeten. Och vi skulle definitivt ha sluppit den här bloggen. Allt skulle bli bättre helt enkelt. Eller så är det kanske tvärt om.

Denna liksom den förra bloggen består av text som är hämtad från en annons som i dagarna publiceras i Sveriges största dagstidningar. Annonsen är producerad av Sveriges Annonsörer tillsammans med Forsman & Bodenfors. Syftet är att slå ett slag för reklam – den goda kraften.

Andra bloggar om: Tänk så underbart - en värld helt utan reklam, Sveriges Annonsörer, Forsman & Bodenfors, intressant.se

Tänk så underbart – en värld helt utan reklam… (del 1)

2008-04-08T23:05:00.003+02:00

Det höjs en del kritiska röster mot reklam. Att det vore skönt att slippa den. 33 procent av våra riksdagspolitiker är till exempel ganska eller mycket negativa till reklam. Och vem vet. Kanske har de rätt. Kanske skulle Sverige vara en mycket bättre plats om all reklam förpassades till första bästa soptipp.

Vi skulle slippa alla tv-kanaler utom ettan och tvåan. Och de som jobbar där skulle inte behöva anstränga sig eftersom de helt saknade konkurrens. Precis som på den gamla goda tiden.

Det skulle vara svårare för nya företag och produkter att göra sig kända, så att de som redan är etablerade kunde ta det lite lugnare med produktutveckling och annat tjafs. Vi skulle inte ha så många, tjocka dagstidningar som tog flera timmar att läsa från pärm till pärm. Vi skulle nog rentav slippa de allra flesta helt och hållet. Och vi skulle bli av med alla gratistidningar, från Nöjesguiden till Metro. Samma sak med alla nyhetssidor på internet.

Folk skulle inte slösa bort en massa tid på att titta på sport eftersom fotbolls- och hockeylagen skulle bli sämre (inga sponsorintäkter, inga tv-rättighetspengar). Och nästan ingen skulle förresten kunna leva på sin idrott vilket skulle tvinga dem att ta vanliga, hederliga jobb istället.

Andra bloggar om: : Tänk så underbart - en värld helt utan reklam, intressant.se

90% av årets guld- och silverägg gick till den egna juryn och länge leve Martin Luther King!

2008-04-04T14:48:00.005+02:00

Jaha, då var Guldägget över för den här gången och det är bara att konstatera att det är de stora reklambyråernas tävling. Eller snarare juryns tävling. En snabb titt visar nämligen att 9 av 10 ägg gick till byråer som fanns representerade i årets guldäggsjury.

Av de 18 byråer som fick dela på gårdagens 36 guld- och silverägg så ingick inte mindre än 16 av dessa i årets jury. Det vill säga 89 procent av årets ägg delades ut till byråer som fanns representerade i juryn.

Vad säger då denna siffra? Jo, att juryn främst premierar sig själv. Något annat svar är svårt att finna. Vill du ha ett ägg ska du säkerställa en plats i guldäggsjuryn.

Och nu över till något helt annat. Idag är det 40 år sedan medborgarrättskämpen Martin Luther King sköts till döds på en hotellbalkong i Memphis, Tennessee. Denne store icke-våldsförespråkare, som bara blev 35 år, är vid sidan Winston Churchill utan tvekan en av de bästa talarna genom tiderna . Vem har inte fascinerats av hans tal ”I have a dream”?

U2:s hyllning till denne store man:

Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride
In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more in the name of love...

Pride (In the name of love), U2 (1984)

Andra bloggar om: Guldägget, Martin Luther King, Winston Churchill, U2, intressant.se

Status Quo, Bad Lord och Lila Annonsörpriset

2008-04-03T18:34:00.003+02:00

Dagens andra frukost intog jag tillsammans med min gode vän Fredrik Jerlov från reklambyrån som bär hans namn - Jerlov & Co. Jag har alltid gillat göteborgare. Och Fredrik är en sann sådan och tillika en stor Status Quo-fan. Jag fick CD:n Status Quo Live. Nästa gång vi träffas ska jag ge honom något med Nationalteatern. Göteborgs gamla progg-hjältar. Det retar säkert upp en aktiv folkpartist som Fredrik.

Lunchen intog jag under 20 minuter på McDonalds tillsammans med två reklamare från byrån Badlord som nyligen stämt vår medlem Lindex. De ville ge sin bakgrund till varför de lämnat in en stämningsansökan.

Under eftermiddagen satt jag i MindShares jury för det nyinstiftande priset Lila (inte Lilla) Annonsörpriset som ska delas ut nästa vecka i samband med Stora Annonsördagen. Det blir en värdig vinnare.

Vi får se vilka som blir vinnare i kväll. Om 20 minuter börjar Guldägget så jag måste sluta nu.

I morgon ska jag tänka på Martin Luther King. Då är det 40 år sedan denne store man sköts till döds i Memphis, Tennessee.

Andra bloggar om: Jerlov & Co, Badlord, Lindex, MindShare, Stora Annonsördagen, intressant.se

Adjö till ännu ett svenskt varumärke

2008-04-01T09:00:00.006+02:00

Vi förlorade Volvo men fick istället Gammel Dansk! Det var min tidigare summering från år 1999. Det år som Volvo Personbilar såldes till amerikanska Ford samtidigt som Vin & Sprit köpte De Danske Spritfabriker, ägaren till bland annat Gammel Dansk och Aalborg. För oss som gillar Gammel Dansk gick bytesbalansen ihop det året. Vi blev förvisso av med klenoden Volvo, men fick å andra sidan en dansk dryckesjuvel. Men nu är också Gammel Dansk i utländsk ägo, eller fransk för att vara mer exakt, i och med Pernod Ricards köp av svenska Vin & Sprit.

Det är skrämmande hur många svenska varumärken och företag som hamnat i utländsk ägo. Abba, Absolut Vodka, Aftonbladet, AGA, ASG, Ekströms, Falcon, Gevalia, Gustafsberg , Marabou, Saab, Scania, Svenska Dagbladet, Volvo, Marianne Records, Pressbyrån, Pripps, Sydkraft, Wasabröd. Listan kan i det närmaste göras hur lång som helst.

Du kanske tänker att det är en del av utvecklingen. Men varför är det då så få svenska företag som köper upp utländska varumärken och företag? Någon balans och rättvisa måste väl ändå få råda. Varför köpte inte Scania den tyska lastbilstillverkaren MAN? Eller varför lade inte H&M ett bud på Hugo Boss? Eller varför köpte Volvo Lastvagnar inte varumärket Jaguar från Ford istället för indiska Tata Motors? Jag bara undrar…

Det känns bara en smula vemodigt att så många svenska varumärken sakta men säkert försvinner från Sverige samtidigt som svenska företag är alldeles för defensiva och inte vågar investera i internationella varumärken i samma utsträckning.

Andra bloggar om: Absolut vodka, Vin & Sprit, Pernod Ricards, intressant.se

A lad insane

2008-03-30T21:30:00.010+02:00

A Lad Insane
Jag kunde helt enkelt inte motstå att kommentera det nya omslaget till den gamla boken ”1001 albums you must hear before you die”. Platsen var Akademibokhandelns café på Mäster Samuelsgatan i Stockholm.

Den kaffesugna kunden bredvid mig hade lagt den aktuella boken som tagit omslaget från David Bowies ”Aladdin Sane”. Jag sa att: ”det är världens bästa skivomslag” och bokens ägare sa ”men Ziggy Stardust då?”. Jag svarade ”Ziggy kanske är en något bättre skiva, men att detta skivomslag helt enkelt är oemotståndligt”. Och det är precis vad det är - världens bästa skivomslag. Ingen bild kan överträffa denna. Skivan är nästan lika bra. Och detta utlåtande väger tungt då det kommer från en som är sprungen från LP-generationen. Jag undrar hur mycket notis, kring skivomslag, alla de tar som laddar ned musik från nätet?

På tal om Bowie så hittade jag på Akademibokhandeln en nyligen släppt bok om Bowies period i Berlin som just bär titeln ”Bowie in Berlin” och den handlar om åren då David Bowie och Iggy Pop bodde i Tysklands största stad. De skivor han producerade under dessa år, i slutet av 70-talet, var inte hans bästa. Men tveklöst hans mest kreativa.

Efter café latten och bokinköp gick turen vidare till Lidingö för att träna löpning. Jag sprang 23 kilometer längs Lidingöloppets 30 kilometerbana i kuperad terräng med ständig motvind. Den norra delen av banan bestod bara av lera, is och snöslask i kombination med en nordanvind som blästrade min kropp. Och när leran trängde in genom skor och strumpor frågade jag mig själv ”varför håller jag på med detta?” Jag måste vara A Lad Insane...

Drive-in Saturday, Aladdin Sane (1973)

She's uncertain if she likes him
But she knows she really loves him
It's a crash course for the ravers
It's a Drive-in Saturday

His name was always Buddy And he'd shrug and ask to stay
She'd sigh like Twig the Wonder Kid And turn her face away

She's uncertain if she likes him
But she knows she really loves him
It's a crash course for the ravers
It's a Drive-in Saturday, yeah, yeah

Guldägg, kreativitet och The Killers

2008-03-27T10:52:00.007+01:00

Om drygt en vecka är det dags för årets upplaga av Guldägget. För många år sedan skrev jag en debattartikel med rubriken ”Guldägget är som att ge nobelpriset till Fröken Sverige”. Gissa om jag fick elaka kommentarer från byråbranschen?

Idag skulle jag kanske ha uttryckt mig något mer diplomatiskt. Ägget fyller trots allt en funktion även om guldäggsjuryn enbart belönar kreativitet. Oavsett om kreativiteten hjälpt eller stjälpt annonsören och varumärket.

Det som då fick mig att ifrågasätta tävlingen var det årets vinnare av filmkategorin som gick till Pripps Blå och Lowe Brindfors. Filmen var dålig och kreativiteten likaså. Dessutom var konceptet så långt ifrån det manér man byggt upp under decennier. Detta visste både Brindfors, Pripps likväl som undersökningsföretaget. Samma vecka som man fick sitt Guldägg övergav Pripps den inslagna vägen och återgick till sitt marina ursprung. Det var kreativt. Jag har inget emot kreativitet, men den är inte värd något så länge den bara bidrar till Guldägg.

Ibland känns resultaten av alla tävlingsjurys som ett stort casino, där det snarare är slumpen än skicklighet som fäller avgörandet. På tal om casion så längtar jag just nu till soliga Las Vegas. Inte till enarmade bandiet och roulettbord utan till ljuset, ”Strippen” och den öken som omger den lilla staden i Nevada. Men så länge får jag hålla mig tillgodo med Las Vegas stoltheter – The Killers.

When You Were Young, The Killers
You sit there in your heartache
Waiting on some beautiful boy to save you from your old ways
You play forgiveness
Watch it now ... here he comes!
He doesn't look a thing like Jesus
But he talks like a gentleman
Like you imagined when you were young

Andra bloggar om: Guldägget, Lowe Brindfors, intressant.se

Dubbel-scheisse i Hamburg

2008-03-24T19:41:00.007+01:00

När jag och Junior äntligen nått Hugo Boss-butikerna i Hamburg (en för Boss och en för Hugo) visar det sig att båda är stängda för ombyggnation. Scheisse! I övrigt är Hamburg sig likt. Inte minst vad gäller blåsten.

Snart blir det dubbel-scheisse när jag åter kommer att tänka på att vår regering beslutat att stänga det svenska generalkonsulatet här i Hamburg. Ett minst sagt korkat beslut. Lika dåraktigt som att skjuta sig själv i foten. Kanske känner regeringen inte till att Tyskland alltjämt är vår allra viktigaste handelspartner? Tyskland hamnar som nummer ett både vad avser svensk export och import.

Ett annat exempel på bristen på insikt om vår södra granne är att Sveriges Radio inom kort skrotar sitt tyska program SR international. Ett program som sänt i 70 år. Även här sägs nedläggningsbeslutet vara besparingar.

Idag tycks det mesta handla om Kina. Självklart kommer handelsutbytet med denna enorma marknad i öst att öka. Men regeringen bör komma ihåg att våra viktigaste marknader under lång tid framöver trots allt kommer att finnas i vårt närområde (Tyskland, Norge och Storbritannien). Den svenska exporten till Tyskland är till exempel fem gånger så stor som den till Kina.

Mer än 100 miljoner människor i Europa talar tyska och Tyskland är alltjämt Europas centrum. Såväl geografiskt och kulturellt som ekonomiskt. Något som vare sig regeringen eller SR tycks känna till.

Andra bloggar om: Hugo Boss, Sveriges Radio, intressant.se

Tysk påsk och skämta inte om Albert Speer

2008-03-23T11:57:00.002+01:00

Påsken i Tyskland är mer ”påskig” än den svenska. Butikerna har gulare dekorationer, här finns det fler ägg och så har man så klart sin påskhare. Den svenska påsken har nu mer förpassats till smågodis och påskkärringar. Något man här är lyckligt befriad ifrån. Alla dessa fördelar är skälet till att jag och familjen under de senaste 15 åren har firat merparten av påskhelgerna i Lübeck. Att man dessutom kan skölja ned den färska sparrisen med alkoholstark påskbrygd gör inte den tyska påsken sämre.

Nyligen åt jag middag med ett par tyskar . Efter några öl frågade den ene tysken om någon av oss visste namnet på den arkitekt som byggt Allianz Arena. München nya fotbollsarena invigd 2005. Jag hade ingen aning. Tyvärr är den ende tyske arkitekten jag känner till Albert Speer *. Varför inte muntra upp stämningen tänkte jag och svarade därför lika snabbt som självsäkert - Albert Speer. Skämtet gick inte hem hos de båda tyskarna.
Efter 15 år som frekvent tysklandsresenär borde jag ha vetat bättre. Man skämtar inte om andra världskriget. Inte ens om Albert Speer.

* Albert Speer (1905 – 1981) var Hitlers favoritarkitekt som under mitten av andra världskriget blev rustningsminister. 1946 dömdes Speer till 20 års fängelse för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

3-0 till Eriksson/Sjöman och förbjud duntofflor

2008-03-18T23:09:00.004+01:00

Högsta domstolens domslut i fallet TV4 mot Eriksson/Sjöman föll tidigare idag (tisdag). 3-0 till det sistnämnda laget som vann den upphovsrättsliga frågan. Resultatet av domen var förvisso ingen högoddsare men en smula märkligt trots allt.

Låt oss hålla oss kvar vid det juridiska. Igår och idag har det varit tingsrättsförhandlingar i kring Fråga Svar Marknadsinformations stämning gentemot TS (Tidningsstatistik). Gällande frågan huruvida TS har kopierat innehållet på KIA-index. Det aktuella fallet är minst sagt en svår balansgång för Sveriges Annonsörer. Vi är minoritetsägare i TS samtidigt som vi är ägare av KIA-index parallellt med att Fråga Svars Lasse Näsström arbetar på uppdrag av oss för KIA. Tja..?

Jag föreslår ett svenskt förbud mot duntofflor. De övriga i min familj hasar omkring med dessa förskräckliga saker på sina fötter varför alla golv är täckta med små hemska dun...

Andra bloggar om: Eriksson/Sjöman, TS, KIA-index, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Blir det naken- eller sexchock i år?

2008-03-15T16:53:00.010+01:00

I kväll är jag bjuden till årets upplaga av Melodifestivalen. Och då jag varit på resande fot, från mitten av februari fram till förra veckan, har jag inte kunnat följa deltävlingarna. Så jag måste erkänna att jag inte har någon vidare koll på kvällens finalister.

Jag drar mig dock till minnes att kvällspressen för några år sedan, och två år i rad, fick till ett par i det närmaste smått klassiska löpsedlar i samband med finalerna i denna tävling. ”Nakenchock!” följt året efter av ”Porrchock!”. Den första chocken var en lika genomskinlig som kort klänning som bars av en av artisterna medan chock nummer två bestod av att några råddare (scenbyggare) tittat på TV1000 (sannolikt porrfilm) en kväll efter melodifestivalen. Vi får se vad det blir för chock denna gång?

Andra bloggar om: Melodifestivalen, intressant.se

Doin the Omoralisk Schlagerfestival med Sillstryparn (1975):

Viktorias pojkvän tittade mig i ögonen och Nike Zoom Elite är världens bästa löparsko

2008-03-14T22:52:00.009+01:00

I morse gjorde en liten empirisk studie under min promenad till jobbet i morse. Drygt 80 procent av de jag passerade längs trottoarerna mötte inte min blick. Vilket är ett typiskt svenskt beteende. Ett av de få undantagen var Daniel Westling (Viktorias pojkvän). Han mötte min blick och såg allmänt nyfiken ut. Vilket borde resultera i att han får medalj och blir adlad för detta rakryggade beteende.

Jag hann avverka tre möten fram till lunch. Min dåliga planering bidrog kanske till att det blev kvantitet istället för kvalitet. Dessutom på tre olika ställen. Vetekatten, Sveriges Annonsörer och Stockholm Fisk.

Under eftermiddagen höll jag en föreläsning för IHR-studenter vid Stockholms universitet. Detta för åttonde året på rad. Det är sällan jag möter så engagerade studenter som dessa IHR:are.

Efter IHR tvingade jag mig till 7 km intervallträning (löpning). Jag måste komma i maratonform om jag ska komma bland de 180 främsta bland de 18000 löpare som är anmälda till Stockholm Marathon. Senast var jag 141 och jag tänkte avancera med åtminstone en placering. Jag har hunnit med sex omgångar Nike Zoom Elite på två år och måste konstatera att denna modell är världens bästa löparsko.

Kvällen tillbringade jag med Jörgen Wahl, från Advisory Board, och vi tog varsin öl på Elverket och diskuterade jobb, kvinnor och livet i allmänhet.

I don't care if Monday's blue. Tuesday's grey and Wednesday too. Thursday I don't care about you. It's Friday I'm in love.
Friday I'm in Love, The Cure

Andra bloggar om: Daniel Westling, IHR, Stockholm Marathon, Advisory Board, Elverket, intressant.se

En lunch utan kryddor, Facebook och ett missat gyllene hjul

2008-03-12T23:35:00.005+01:00

Dagens lunch, i stort sett befriad från kryddor, intogs i sällskap med en politisk sakkunnig från Kultur-departementet. Vi diskuterade bland annat SVT, TV4, Reklamombuds- mannen utredningen om sexistisk reklam och sommar OS i Beijing (även idrott sorterar under detta departement).

Eftermiddagen tillbringade jag först med Beata Wickbom, som även i år kommer att leda Stora Annonsördagen tillsammans med mig. När vi var klara försökte hon lära mig grunderna kring Facebook. Men jag kan inte förstå varför detta facebookandet är så nödvändigt? Kanske kommer jag på andra tankar…

Därefter satt jag i möte med Max Apéria, vår byråvalskonsult, och gick bland annat igenom en idé till en annonskampanj samt diskuterade en tanke kring uppdatering av pitchrekommendationer. Max har ett förflutet som bland annat projektledare samt vd på byråerna Paradiset och St. Luke's.

Klockan 18 skulle jag ha varit på Annexet vid Globen för att bevista årets upplaga av Gyllene Hjulet. Sponsrings & Eventföreningens tävling. Men jag kände mig helt enkelt tvungen att prioritera jobbet på kontoret. Och plötsligt var klockan 20.40. Då kändes det inte lika aktuellt att bege sig till Annexet och prisutdelningen. Varför jag istället bestämde mig för att bege mig hem och äta middag. Det var den onsdagen det.

Andra bloggar om: Reklamombudsmannen, Stora Annonsördagen, intressant.se

Taxi Driver

2008-03-08T14:57:00.007+01:00

Dag 5 – fredag den 7 mars

I morse lämnade min finska kollega Ritva och jag WFA-konferensen, The Taj Mahal Palace, Mumbai och Indien för att ta flyget till Europa och Helsingfors.

Taxichauffören jag lärt känna, Mr Lalu Yadav, hämtade oss tidigt på morgonen. Den bilresa, som i måndags morse tog en och en halvtimma, från flygplatsen till konferensen, var denna gång avklarad på en tredjedel av tiden.

Köerna lyste i stort sett med sin frånvaro så här pass tidigt på morgonen. Överallt kunde man se människor ligga och sova på trottoarerna under filtar. Fattigdomen och kåkstäderna tycks vara mer utbredd ju längre ut i förorterna man kommer.

Stanken är stark från alla högar med hushållssopor som finns utspridda lite varstans längs gator och trottoarer. Kråkorna som samlas vid dessa sophögar kraxar högljutt och det enda som lyckas överrösta dessa flygande råttor är vår taxichaufförs ständiga tutande (måste vara en indisk yrkessjukdom).

Tack WFA för en bra konferens och årsmöte. Tack Jon Wilkins (Naked Communication) för din kreativitet och ödmjukhet. Tack Keith Pardy (Nokia) för att du delat med dig dina kunskaper kring ny mobilteknik och dina visioner. Tack Will Gillroy (WFA) för att du alltid ställer upp och hjälper till och för att du sannolikt har världens bästa ölsinne. Tack alla andra som jag träffat, pratat med och lyssnat på under den gångna veckan. Jag höll på att glömma bort Mr Lalu Yadav som kört och guidat mig genom denna stora stad.

Oh the passenger. How how he rides. Oh the passenger. He rides and he rides. He looks through his window. What does he see? He sees the bright and hollow sky. He sees the stars come out tonight.He sees the citys ripped backsides. He sees the winding ocean drive. And everything was made for you and me…
The Passenger, Iggy Pop

Andra bloggar om: WFA, intressant.se

”Ballongmannen” – eller att vara kund på gatorna i Mumbai

2008-03-07T13:38:00.006+01:00

Dag 4 – torsdag den 6 mars

Gårdagens konferens med WFA (World Federation of Advertisers) hade rubriken ”Effective Consumer Engagement”. Temat känns extra passande för oss som mellan varven hinner med att vistas på Mumbais trafikerade gator.

Alla som bor i denna mångmiljonstad tycks ha försäljning som sin huvudsyssla. Merparten av dessa försäljare har dock vare sig butik eller stånd. Handelsplatsen utgörs istället av trottoaren eller delar gatan.

Så fort du kliver ut genom en dörr träffar du någon som vill sälja. Det kan röra sig om en taxitur, en världskarta med länder som DDR och Tjeckoslovakien, ett par trummor, en träelefant, en flaska vatten tappad i en begagnad PET-flaska.

Idérikedomen bland stadens säljkår är oändlig, vilket självklart gynnas av att många besökare är alldeles för godtrogna. En norrman blev erbjuden skoputs för ett par dollar och när betalning väl skulle ske hävdade skoputsaren att det överenskomna priset endast gällde en sko.

Ett lustigt inslag i gatumiljön är alla ”ballongmän” (jag har valt att kalla dem för detta) som försöker pracka på folk sina jätteballonger. Dessa väl tilltagna gummimonster påminner snarare om jättepäron på drygt en meter. En tidig morgon sprang en ”ballongman” i kapp mig och tryckte sin jätteballong mitt i skrevet på mig, var efter han frågade ”Hello sir! Very special price just for you, sir…”. Jag köpte ingen ballong.

Det gjorde däremot en kanadensare som deltar på WFA-konferensen. Han inhandlade glatt ett sexpack med, vad han trodde var, jätteballonger. Men när han senare på hotellrummet öppnade påsen och granskade innehållet visade det sig att ballongerna han köpt inte var större än kondomer.

Trots flera dagars ihärdig forskning har jag inte lyckats lista ut vad man ska ha dessa jätteballonger till. Jag har till och med frågat flera av ”ballongmännen”, men hittills har inga velat förklara…

I gazed a gazely stare at all the millions here. We must have died alone. A long, long time ago. Who knows? Not me. We never lost control. You're face to face with the Man who sold the World.
The Man Who Sold the World,nDavid Bowie

Andra bloggar om: WFA, World Federation of Advertisers, David Bowie, intressant.se

Dansa din djävul…

2008-03-06T16:30:00.018+01:00

Dag 3 – onsdag den 5 mars

Det är ingen skillnad! Tittar du på indisk tv-reklam, indiska rock-videos eller indiska ”Bollywood”-filmer så upptäcker du ganska snart att dessa i det närmaste är helt identiska. Det finns bra ett undantag – filmernas läng. Alla dansar, mimar och ler. Och allt är ytterst väl koreograferat.

I hälften av fallen är det en man, som i samtliga fall ser ut som en indisk kopia av George Michael, som omger sig av kvinnor. I den andra hälften är det omvänt. Alla mimar med sina allra bredaste leenden och någon egentlig handling tycks inte existera. Tydligen har producenten (om man nu använder sig av sådana) inte brytt sig om en sådan trivial sak.

En taxichaufför jag nyligen pratade med (all kunskap jag hittills fångat upp om Indien och Mumbai har kommit från någon av dessa enastående taxichaufförer) berättade att han och familjen endast tittar på indisk film. Jag frågade naturligtvis varför och fick genast svaret ”helt enkelt för att den är bäst”. Hm..jag anser nog att hans svar kan diskuteras. Och trots att Indien är världens största producent av filmer, man exporterar enorma mängder av sina alster till bland annat Mellanöstern och Sydostasien, så tycks man bara vara intresserad av blott en genre – nämligen dans.

I går visade en av de indiska tv-kanalerna en klassisk händelse. Det aktuella inslaget var ursprungligen från sommaren 1959. När det för första gången sändes över världen så fick det inte visas i Sverige utan endast sändas i radion. Det rörde sig om VM-matchen i tungviktsboxning, från Yankee Stadium i New York, mellan Ingemar ”Ingo” Johansson och Floyd Patterson. Dessa två kombattanter, tävlande om den åtråvärda världsmästartiteln, dansade runt i den stora boxningsringen. Dock med helt andra danssteg än de som de klonade George Michel-figurerna använder här borta.

Dansa din djävul. Nu, nu! Dansa din djävul. Nu, nu! Det här är en bruksanvisning. Inta position…

Dansa din djävul, Tomas DiLeva

Andra bloggar om: George Michael, Ingemar ”Ingo” Johansson, Floyd Patterson, Tomas DiLeva, intressant.se

Längre från Stureplan än så här kan du inte komma…

2008-03-04T20:10:00.009+01:00

Dag 2 - tisdag den 4 mars
Jag vaknade i morse med ett ryck och insåg att jag hade tre minuter på mig att hinna i tid. Sju minuter senare var jag omklädd för den planerade löprundan och mötte min norske kollega vid hotellobbyn. Wenche, som förövrigt är bronsmedaljör i VM i damorientering, och jag hade bestämt oss för att springa tillsammans denna morgon. Efter en kilometer så befann vi oss plötsligt i den värsta slum jag någonsin tidigare sett. Stanken av urin och avföring i kombination med synen av hur dessa människor tvingades bo blev för stark för min kollega, varför vi bestämde oss för att istället springa på löpbanden som finns i anslutning till hotellets gym.

Efter att ha sprungit 25 minuter på bandet så bestämde jag mig för att kliva av. Men trots detta så fortsatte marken under mig att forsa framåt. Allt blev oskarpt och jag kände ett starkt illamående. Något liknande hade jag inte upplevt sedan ett valborgsmässofirande under högstadiet. Då berodde mitt illamående dock på helt andra orsaker. Att jag lyckades ta mig upp till mitt rum, på sextonde våningen, var ett under. Jag utgick från att jag blivit magsjuk. Men efter att ha slukat en stor flaska mineralvatten så kvicknade jag så småningom till och insåg att jag i stort sett inte hade druckit något sedan jag klivit av planet ett dygn tidigare. Bortsett från två öl i samband med middagen kvällen innan. Visst, kalla det klantigt. För det är precis var det är.

Efter att under eftermiddagen bland annat ha diskuterat den svenska samt tyska mediebyråersättningen med min kollega från Berlin så bestämde jag mig för att återvända till den plats där Wenche och jag, som snabbast, hade besökt under morgonen.

Utrustad med kamera och ryggsäck gav jag mig av. Överallt närmade sig människor som ville sälja prylar eller sina tjänster. Utan att jag lagt märke till det höll en av dessa ”säljare” plötsligt på att pilla mig i mitt ena öra. På en av sina långa pincetter visade han upp svart öronvax som han påstod kom från mitt öra. Strängen av öronvax visade sig vara minst tre centimeter lång. Jag hade förövrigt ”topsat” mig efter morgonduschen sju timmar tidigare så jag misstänkte att detta var en ren bluff. Han krävde mig dock på 450 rupies (cirka 90kronor) för besväret. Men tji fick han.

När jag återvände till det aktuella slumområdet var dofterna och synintrycken betydligt starkare under denna sena eftermiddag än var de varit på morgonen. Den 35 gradiga värmen under dagen hade naturligtvis bidragit till detta. Är du känslig ska du sluta att läsa just här. Mänsklig avföring låg längs trottoaren. En del hade haft den goda smaken att göra sina behov på tidningspapper istället för på gatstenen. Plötsligt är jag nära att sätta ena foten på en död råtta vars synliga innanmäte hunnit torka under i den varma solen. Strax bredvid sitter två små barn och leker. De skjul som dessa stakars människor tvingas bo i skulle ingen varelse i västvärlden anse vara acceptabel ens som cykelförråd. Men Indiens allra fattigaste människor lever så här. Jag känner ett starkt medlidande och inser att längre från Stureplan än så här kan man inte komma…

Lets drink to the hard working people. Lets think of the lowly of birth. Spare a thought for the rag taggy people. Lets drink to the salt of the earth.
Salt of the earth, The Rolling Stones

Andra bloggar om: Indien, Mumbai, intressant.se

Destination Bombay

2008-03-04T20:00:00.004+01:00

Dag 1 – måndag den 3 mars

Jag hade blivit förvarnad om denna stora kåkstad som breder ut sig på andra sidan staketen längs landningsbanan. Dessa små skjul tycks omringa hela Bombays (eller som staden idag heter Mumbai) flygplats. Hotellet hade förbeställt en bil med chaufför, iklädd vit uniform med matchande skärmmössa, som väntade utanför flygterminalen. De första två kilometrarna gick i klassiskt Formel 1-tempo. Jag hade aldrig kunnat tro att en gammal Toyota kunde köras lika fort som en Porsche 911 turbo. Men nu vet jag att så är fallet. Den uniformklädda mannen bakom ratten slängde sig obehindrat mellan de få filerna och de många bilarna. Varpå jag började kalkylera om sannolikheten för överlevnad inte vore betydligt större om jag istället hade suttit bakom Michael Schumacher i samband med något av hans Formel 1-lopp?

Mumbais bilavgaser lägger ett lika effektivt som tättslutande lock över staden, som redan klockan åtta på morgonen denna dag hade en temperatur på 30 grader. Och varmare skulle det bli. Så fort vår man bakom ratten tvärnitade omringades vår bil omedelbart av tiggare som ivrigt knackade på samtliga fönsterrutor. Det slog mig då att om jag skulle göra en god gärning och skänka en dollar till varje människa som idag bor i Mumbai så skulle jag få punga ut med 17 miljoner dollar. En summa som jag dessutom inte har. Så jag övergav raskt tanken.

Allt i Mumbai kan beskrivas med ett enda ord - mycket. Luften är mycket full av avgaser från den enorma mängden bilar (många med gamla tvåtaktsmotorer) som försöker stånga sig fram i den kaotiska rusningstrafiken. Det är, minst sagt, mycket människor. Dessa finns överallt. På hustaken, i bussarna, längs trottoarerna och på vägarna. Och det mycket öronbedövande ljudet kommer främst från alla miljontals bilar som dagligen försöker ta sig fram i denna stad vars vägnät näramast är att jämföras med Säffles. Varje gång mannen med skärmmössan svänger det lilla minsta med ratten så trycker han samtidigt signalhornet ända ned i botten. Och han är inte ensam – alla som sitter bakom en ratt använder samma teknik.

Hotellet där jag slutligen blev avsläppt, uppfört 1903, var dock mycket vackert och utanför ligger The Gate of India, Indiens motsvarighet till triumfbågen. Bakom bågen finns bara havet. Också det mycket vackert…

I’m a man of wealth and taste. And I lay traps for troubadours who get killed before they reach Bombay…
Sympathy for the Devil, The Rolling Stones

Andra bloggar om: Indien, Mumbai, The Gate of India,intressant.se

Det bor en liten finne i mig

2008-03-02T17:18:00.005+01:00

55 timmar på svensk mark. Så många hann jag med denna gång innan det var dags att åter ta farväl av Moder Svea. Nu bär det istället av öster ut, med en mellanlandaning i ett snöigt och grått Helsingfors, i väntan på att Finnair ska föra mig till Indien. Närmare bestämt till Mumbai (f d Bombay). I Mumbai väntar årsmöte med WFA (World Federation of Advertisers).

Åtskilliga av världens annonsörorganisationer och en hel del stora annonsörer är medlemmar i WFA, vars hemmarena är Bryssel. Strategiskt placerat med tanke på EU och kommissionen. Inför detta årsmöte har jag fått frågan om jag vill hålla ett anförande om det svenska arbetet med egenåtgärder (bland annat ERK, MER, Reklamombudsmannen och Media Smart).
Planet till Mumbai lyfter inte för än om flera timmar, så det finns gott om tid till att reflektera över finländarna och deras land.

Om vi bortser från det finska språket så har jag alltid tyckt att det varit lätt att samarbeta med våra blå-vita grannar. På många sätt är vi svenskar mer lika dem i värderingar och affärsmannaskap än norrmän och danskar. Vilket inte är så konstigt, då landet varit en del av Sverige under så lång tid. Telia lyckades aldrig fusioneras med Telenor. Däremot med Sonera. Andra väl fungerande svensk-finska fusioner är till exempel Stora Enso och Nordea.

Det är lätt att imponeras av detta lilla land som fått utså så mycket lidande under 1900-talet. I alla fall under den första halvan av det förra seklet. Och man har alltid lyckats att resa sig. I samband med att Finland blev självständigt, i anslutning till den ryska revolutionen, startade ett blodigt inbördeskrig. Ett par decennier senare anföll Sovjetunionen var på Vinterkrig (1939-40) var ett faktum. Drygt ett år senare följdes av Fortsättningskriget (1941-44). Därefter ett stort krigsskadestånd och en tuff, diplomatisk balansgång gentemot den stora grannen i öst. Idag lär man ha världens bästa grundskola. Exportindustri är stor och vältrimmad. Finnkampen vinner man (tyvärr allt för) ofta. Och man har något alla andra saknar – sin sisu.

Andra bloggar om: Finland, Indien, WFA, World Federation of Advertisers, intressant.se

Made in the USA...

2008-02-28T03:23:00.005+01:00

Dag 10 – onsdag den 27 februari

I morgon förmiddag lämnar jag Fort Lauderdale, Florida och USA för för den här gången. Efter femton år som frekvent USA-resenär har jag lärt känna det här landet rätt bra.

Visst finns det saker man kan reta sig på, men det finns å andra sidan ännu fler saker att gilla. Hos amerikanerna uppskattar jag bland annat deras artighet, nyfikenhet och öppenhet.

Några företeelser – ”made” in the USA – som gjort mitt liv roligare att leva:

Apple, Budweiser, Coca-Cola, D-day, Elvis, Florida, Gibson Guitar Corp, Homer Simpson, Indiana Jones, Jack Nicholson, Key Lime Pie, Las Vegas, Martin Luther King Jr, Nike, “Oh my God!!!”, Philadelphia Cream Cheese, Quiz, Red Hot Chili Peppers, Steven Spielberg, Talking Heads, United Airlines, Victoria’s Secret, Winn Dixie, X Files, Young & Rubicam och ZZ Top.

Hej då USA. Vi ses igen i juni!

Andra bloggar om: Fort Lauderdale, Florida, USA, intressant.se

Europa, Dunkin’ Donuts och Bavarian Kreme

2008-02-27T04:23:00.004+01:00

Dag 9 – tisdag den 26 februari

Här om dagen besökte jag och junior ett Dunkin’ Donuts – en stor kedja som säljer donuts eller på svenska – munkar. Många Dunkin’ har öppet 24/7 och har drive-thru för den som vill äta sin donuts i bilen. Så även denna varför varje donuts -fantast kan få sitt behov tillfredsställt när suget efter en munk med till exempel jorgubbsglasyr blir alltför påträngande.

Efter det att vi gjort vår beställning – ett 12-pack bestående av sex Strawberry Frosted, tre Chocolate Frosted och lika många Bavarian Kreme – frågade killen bakom disken; ”Guys, you are from Australia. Aren’t you?”. Tack för den språkkomplimangen tänke jag och svarade lika artigt som hurtigt ”No, we are from Europe, more specific Scandinavia.” Varpå jag nyfiket frågade om vår Dunkin’ Donuts-kille kunde ange några länder i Europa. Men jag ångrade ganska snabbt min fråga, som på ett effektivt sätt krossade hans självförtroende. Expeditens svar lät vänta på sig och blev slutligen ett kort och nästan viskande ”No..”. Förvisso inget att skämmas över. För hur många svenskar kan till exempel namnge några av Kinas alla regioner? Jag kan inga...

Vad utbudet på Dunkin’ Donuts beträffar kan jag informera att Bavarian Kreme är bäst.

Andra bloggar om: Dunkin’ Donuts, intressant.se

Sunrise Boulevard, Quebec och en bortglömd iPhone

2008-02-26T03:00:00.003+01:00

Dag 8 – måndag den 25 februari

Sunrise Boulevard tar sin början från A1A som följer Atlantkusten och löper rakt in mot det väldiga Everglades. På andra sidan denna kontinent ligger istället Sunset Boulevard, i Los Angeles, där Oscarsgalan avgjordes i går med en storslam för bröderna Coen.

Längs A1A, här i Fort Lauderdale, trängs parkerade bilar och jag överdriver inte om var tredje bil bär en nummerplåt som visar att den aktuella bilen hör hemma i Quebec i Kanada. Det är likadant på somrarna. Bilar och åter bilar från Quebec. Titta på en karta och du inser hur långt det är mellan Quebec och the Sunshine State Florida. Det måste ta minst en vecka att bila i lodrät riktning genom denna väldiga kontinent.

Alldeles i början av Sunrise Boulevard ligger gallerian som kort och gott heter The Galleria. När jag var här i somras så köade hundratals Apple-entusiaster inför lanseringen av iPhone. I stort sett varje amerikansk dagstidning och tv-kanal beskrev med superlativ denna fantastiska tingest. Apples PR-arbete var imponerande. En journalist skrev bland annat att iPhone var en av de största och viktigaste produktlanseringarna som gjorts under de senaste 20 åren. Samma dag som lanseringen av iPhone skulle ske, och timmen innan Apple-butikerna skulle slå upp sina portar, tog jag mig en tur i gallerian och såg en slingrande kö på 300 meter av Apple-entusiaster. Flertalet hade köat i ett par dygn och det hela påminde mer om hysteriska Springsteen-fans som köar efter en åtråvärd konsertbiljett till the Boss.

Denna händelse känns idag, så här åtta månader senare, väldigt avlägsen. iPhone-succén kom i all hast av sig. Apple fick till och med sänka priset på sin mobiltelefon och i gallerians Apple-butik var det idag ingen under mitt besök som var framme fingrade på den telefon som så sent som i somras skulle frälsa mänskligheten. Däremot fanns det gott om nyfikna som klämde på iPod touch. Jag med!

Andra bloggar om: Bröderna Coen, Fort Lauderdale, Apple, iPhone, iPod touch, intressant.se

Hard Rock Hotel & Casino

2008-02-25T00:24:00.006+01:00

Dag 7 – söndag den 24 februari

Jag har svårt att motstå ett Hard Rock Café. Till skillnad från mannen jag tidigare berättade om (se blogg från dag 5 – fredagen den 22 februari), så är jag inte så värst intresserad av den mat som serveras här. Nej, det som kittlar mitt intresse av att besöka ett Hard Rock Café, i den stad eller det land jag råkar besöka, är alla rock-nostalgi-prylar.

Allt ifrån Mick Ronsons (från bland annat David Bowies Spiders From Mars) gamla Les Paul på Hard Rock Café i Sidney till Billie Joe Armstrongs (Green Day) sönderslagna Stratocaster kopia på Hard Rock Café i Berlin har en barnslig dragningskraft på mig.

Mellan Miami och Fort Lauderdale ligger ett Hollywood som är både mindre och mer okänt än det i Kalifornien. Här finns ett Hard Rock Hotel and Casino. Alltså inget egentligt Café och precis vad som framgår av namnet handlar det här om spel. Vilket är ointressant för mig.

På hotellet, som inhyser detta casino, dog för exakt ett år sedan Anna Nicole Smith. Casinospelandet intresserar mig som sagt inte det minsta. Men det finns gott om gitarrer och är du rent av Bon Jovi fan kan du ta dig en titt på Richie Samboras gamla byxor och på din väg ut från casinot kan du läsa följande, nästan religiösa, Beatles citat: ”And in the end the love you take is equal to the love you make”

Andra bloggar om: Hard Rock Café, David Bowie, Les Paul, Green Day, Stratocaster, Anna Nicole Smith, Bon Jovi, intressant.se

Risk för att den röda mattan blir blöt

2008-02-23T20:07:00.006+01:00

Dag 6 – lördag den 23 februari

På söndag är det dags för den årliga Oscarsgalan i Los Angeles. Världens mest berömda röda matta riskerar att dränkas i ett ihärdigt regn, varför arrangörerna har byggt gigantiska tält för att skydda de prominenta gästerna såväl som den långa mattan. Till skillnad från i Los Angeles skiner solen i och kring Miami, där Garcia från Guatemala nyss gick i mål som vinnare på 2.17:43 i ING Miami Marathon. Endast små lätta moln går att skönja i en himmel som totalt upptas av solen.

Vilka filmer vinner då en statyett av den lilleförgyllde mannen? Svårt att säga, då långt ifrån alla har gått upp på de svenska biograferna eller finns tillgängliga på DVD. Trots det vill jag flagga för vilka jag håller tummarna för ska vinna denna åtråvärda Oscar. Den som borde vinna är ju som bekant inte alltid den som till sist vinner.

Juno, som har nominerats till bästa film, är en värdig vinnare. En lågmäld berättelse om en college-student som blir gravid och som i samma stund bestämmer sig för att adoptera bort barnet hon väntar. Inga moraliska pekpinnar. Inget oväntat slut – bara en ovanligt bra berättelse om vanliga amerikaner.

I kategorin bästa regi är bröderna Joel och Ethan Coen nominerade för filmen No Country for Old Men. En filmen som jag inte sett, men alla som tidigare har kommit i kontakt med några av Coens tidigare filmer - t ex Fargo, The Big Lebowski eller O Brother where art thou? - vet vad jag menar.

Andra bloggar om: Oscarsgalan, Los Angeles, Miami Marathon, Juno, Bröderna Coen, No Country for Old Men, intressant.se

12000 Mc Donald’s restauranger och ett 12-pack Budweiser

2008-02-23T00:43:00.007+01:00

Dag 5 - fredag den 22 februari

I går såg jag på tv. Bruce Springsteen skrev för många år sedan en träffsäker låt om alla amerikanska tv-kanaler och deras brist på innehåll. Vi har delade meningar om denna företeelse i familjen. För att ge en ledtråd så tillhör jag dem som inte saknar de amerikanska tv-kanalerna de gånger jag tvingas resa härifrån.

Nåväl, det programmet som jag råkade fastna vid på Travelchannel handlade om en amerikansk kille, i yngre medelåldern, som hade som sin enda hobby att besöka Mc Donald’s restauranger världen över. Notera att han vare sig var anställd eller sponsrad av denna hamburgerkedja. Av alla 30000 existerande Mc Donalds ställen hade han hittills hunnit avverka 12 000! Ja, man kan på goda grunder undra varför? En Quarter Pounder smakar väl likadant på alla ställen. Eller..?

I inslaget fick man se en av de restauranger vår amerikanske vän ännu inte hunnit med att prova. Och det var den i Piteå. Eller som den amerikanske speakern uttalade det ”Pitéa”. För en som är boende i Florida måste drive thru-restaurangen i Piteå har varit det mest exotiska som går att uppbringa på denna jord – en drive thru för skotrar. All heder till denne hamburgerälskande herre. Snacka om att leva efter devisen ”live the brand”.

När kassörskan på Winn Dixie tidigare idag fick se mig tillsammans med mitt 12-pack Budweiser öl bad hon genast att få se min legitimation. Är hon inte klok eller har hon eventuellt drabbats av svårartad starr tänkte jag. Men såg därefter att hon verkade fullt frisk på alla plan, varför jag lika fåfängt som stolt glatt visade upp mitt körkort. Nu förstår hon säkert att jag är en bra bit över 21, tänkte jag.

Men mina tidigare tankar såväl som min fåfänga försvann med all hast när jag såg den svarta klisterdekalen vid kassan som förklarade att man numer bad om legitimation av alla som handlade alkoholhaltiga drycker och som såg att vara under 40 år. Med tunga steg lämnade jag snabbköpet tillsammans med den knarrande kundvagnen, som bland annat innehöll mitt 12-pack…

Andra bloggar om: Bruce Springsteen, Mc Donald’s, Piteå, Winn Dixie , Budweiser, intressant.se

Bono-look-alike-contest

2008-02-22T03:11:00.012+01:00

Dag 4 - torsdag den 21 februari

Amerikanerna är ett tävlande folk och man påminns ständigt om detta. I hotellfoajén eller restaurangen ser man ofta bilder på ”månadens anställda”. Bilen framför dig i kön kan mycket väl ha en dekal på bakrutan som stolt förkunnar att familjens dotter nyligen examinerades som ”bäst i klassen från Plantation high school”.

Jag har redan fallit in i det amerikanska konceptet och har tävlat i Bono-look-and-sing-alike-contest. Det gick rätt bra och jag har kvalificerat mig till finalen. Dock valde jag fel låt. Det blev U2 låten One, vilken var för balladaktig, varför jag funderar på att byta ut den mot något rockigare. Låtarna Elevator eller Vertigo ligger bra till inför den stundande finalomgången.
Tävlandet avspeglas naturligtvis även i den amerikanska reklamen. Marknadsledaren utmanas ständigt av utmanaren. Jag har dock ännu inga planer på att utmana Bono...

Andra bloggar om: U2, Bono, intressant.se

USA - Sverige och Guitar Center - ICA

2008-02-21T03:18:00.005+01:00

Dag 3 – onsdag den 20 februari

Så gott som alla hälsar på varandra i USA och detta oavsett om du stiger in i en hiss eller möter en expedit i en butik. Det gillar jag. Många svenskar säger att det är ”ytligt”. Jag diskuterade nyligen den amerikanska artigheten över en lunch med Matias Palm-Jensen, på reklambyrån Farfar, som numera bor deltid i New York. Vi var enade.

Många svenskar säger att amerikanernas sätt att säga ”How are you today?” eller ”Good morning!” bara är tomma fraser som egentligen inte betyder någonting. Mycket möjligt, men i alla fall så mycket trevligare jämfört med den svenska introverta tystnaden.

Jag och Junior (ett av min sons många smeknamn) besökte idag en av musikkedjan Guitar Centers butiker. Jag köpte lite gitarrdelar och Junior köpte trumpinnar. Killen på trumavdelningen hälsade och tog i hand och frågade vad vi hette. ”Anders and Henrik”, svarade jag. Efter det att vi lämnat butiken upptäckte jag att de tagit för mycket betalt. Varpå vi återvände till Guitar Center i Hallandale. När killen på trumavdelningen fick syn på oss fick vi frågan ”Hello Anders and Henrik, is everything alright?” Sådant imponerar, för hur många heter Anders och Henrik här? Och ingen på min ICA-butik vet vad jag heter. Detta trots att jag besökt den åtskilliga gånger i veckan sedan 1996...

Andra bloggar om: Matias Palm-Jensen, Farfar, intressant.se

Fidel Castro, albatrosser och Sawgrass Mills

2008-02-20T03:41:00.019+01:00

Dag 1 – måndag den 18 februari

Arlanda – New York tog som vanligt nio timmar. På resan över Atlanten läste jag boken Välfärdsåren – Svensk historia 1945-86 av Göran Hägg. Därefter inrikesflyg till Fort Lauderdale, Florida. Allt som allt cirka 15 timmar från bostaden till hotellet. Tidsskillnaden mellan Sverige och den amerikanska östkusten är 6 timmar.

Efter att ha landat och släppt av de övriga i familjen vid boendet åkte jag som vanligt till Winn Dixie och handlade. När jag visar mitt Winn Dixie-kort får jag återbäringen direkt. Cash in pocket…

Dag 2 – tisdag den 19 februari

Sedan mitten av 90-talet har jag i stort sett varje år varit i Fort Lauderdale och så gott som alla gånger bott på samma ställe. Kalla det gärna trygghet om du vill. Förra året blev det fem veckor här. Detta är som mitt och familjens andra hem. Det är inte som att resa bort. Det är som att resa hem. Lägenhetshotellet ligger intill en av alla kanaler i Fort Lauderdale och det 200 meter till stranden och Atlanten.

På morgonen möttes jag av nyheten att Fidel Castro drar sig tillbaka och lämnar över stafettpinnen till sin bror Raul. Denna nyhet har idag överskuggat alla andra här i Florida. Kanske inte så konstigt då det är nära till Kuba och att det finns gott om exilkubaner i Miami. De flesta exilkubaner har varit återhållsamma i sitt firande. Vilket jag kan förstå. För vad blir det egentligen för skillnad? Fidel eller Raul? En gammal diktator försvinner och en ny tar över. Jag kan meddela att Fidel Castro Fan Club har ytterst få medlemmar här och jag tror inte att Rauls blir större.

Efter mail och några telefonsamtal tog jag en promenad vid stranden och jag påmindes om att det inte så värst långt till Kuba. Det var få badande men desto fler albatrosser.

Sawgrass Mills lär vara en av världens största outlets. 260 eller 420 butiker på samma ställe. Jag har hört båda siffrorna men har inte orkat räkna dem och det spelar kanske ingen roll. För de är många. Det blev naturligtvis ett besök i detta shopping-mekka på eftermiddagen. Här samlas allt från Nike, Tommy Hilfiger, Polo Ralph Lauren och Timberland och ytterligare några hundra butiker.

Dagens löprunda gick i Hugh Taylor Birch State Park. Tidigare trodde jag att alligatorerna hade flytt här ifrån långt innan det blev ett reservat. Jag tog aldrig dessa varningsskyltar på allvar. Men för ett par år sedan blev en joggande kvinna middagsmat för en hungrig fyrfota best. Jag lyckades springa om cyklist idag. Det känns alltid bra.

Andra bloggar om: Fort Lauderdale, Fidel Castro, Sawgrass Mills, intressant.se

Från Timbro till Beppes Godnattsund

2008-02-15T09:00:00.004+01:00

I går arrangerades Public service-dagen. Tyvärr, för jag gillar public service, hade jag ingen möjlighet att bevista detta evenemang. Precis som jag i lika stor utsträckning uppskattar det kommersiella alternativet. Och jag kan till min stora glädje konstatera att SVT och SR blivit så väsentligt mycket bättre efter det att man fått konkurrens. Det finns således plats för både public service och det kommersiella i etern.

Min 12-årige son, har svårt att föreställa sig hur det svenska etermediesamhället såg ut när jag var lika gammal som han. Då fanns det endast två kanaler, vilka båda var public service. Blott tre radiokanaler, vilka även dessa var public service. Förvisso gick det väl ingen större nöd på mig under min uppväxt. Jag kunde ju titta på Hylands hörna, Beppes godnattstund eller Dallas. Hoppsan, jag höll visst på att glömma Trazan och Banarne. Och på radion kunde man alltid lyssna på Tio i topp, Upp till tretton eller Eldorado med Kjell Alinge.

Men vad är egentligen public service? Den frågan ställde jag så sent som här om dagen i samband med en debatt, arrangerad av tankesmedjan Timbro, vilken jag var inbjuden att delta i. Vad är det som till exempel gör SVT:s programutbud så mycket mer annorlunda än det TV4 eller TV8 erbjuder?

Vi var tre i panelen. Lisa Bjurwald, journalist och författare till rapporten Plantan – en granskning av Sveriges Television, och Margareta Israelsson, riksdagsledamot för socialdemokraterna och tillika gruppledare i Kulturutskottet. Lisa presenterade sin rapport, skriven på beställning av Timbro, jag fokuserade min debatt på SVT:s smygkommersialisering och Margareta tog rollen som SVT:s försvarare.

Jag lärde mig i alla fall något nytt under debatten. Bland annat att tre fjärdedelar av SVT:s kostnader är fasta, jämfört med TV4 där dessa uppgår till en fjärdedel. Vilket innebär att av de 4 miljarder kronor som SVT årligen får in i form av licensavgifter, går 3 miljarder åt till att täcka löner, hyror, avskrivningar och distributionskostnader. Samtidigt som endast en av dessa miljarder ska täcka inköp av program. Jag har full förståelse för att SVT har det tufft med ekonomin.

Andra bloggar om: Public Service, SVT, Timbro, Lisa Bjurwald, Margareta Israelsson, intressant.se

Hur ska vi klara oss utan Stängselnämnden?

2008-02-12T23:44:00.001+01:00

Nej! Var det första jag skrek till min fru Elisabeth i morse. Samtidigt höll jag på att sätta det varma kaffet i halsen då jag i en av morgontidningarna läste att Stängselnämnden skulle avvecklas vid årsskiftet. Vilken katastrof tänkte jag och hur ska det nu gå för stackars Sverige när denna ack så populära myndighet tar ned skylten för gott? Dock lugnade jag mig något när jag lite senare fann att Stängselnämnden, under sin 32-åria existens, endast handlagt ett enda fall. Vill du veta mer om en massa spännande myndigheter och kommunalt finansierade museer runt om i vårt land så rekommenderar jag med varm hand Martin Borgs fantastiska film 1 200 miljarder. Se den!

Den tidigare vd:n på SVT, Christina Jutterström, har rört upp heta känslor efter sitt utspel på DN Debatt i måndags. Samma dag som artikeln publicerades utkom hennes bok Fri Television. Bland annat föreslår Jutterström en hopslagning av SVT och SR till ett enda företag samt införandet av en public service-avgift, som ska finansieras via skattsedeln, istället för den nuvarande tv-licensen. Många har gått till hårt angrepp mot den tidigare SVT-vd:n. Bland annat DN:s Peter Wolodarski, som hävdar att detta förslag bland annat skulle utarma SR:s utlandsbevakning. SR:s styrelseordförande, Ove Joanson, gjorde inte heller vågen till Jutterström förslag. Men jag tror att de stordriftsfördelar som en hopslagning skulle innebära på sikt är en nödvändighet för public servcie. UR kan man avveckla, precis som med Stängselnämnden. Och kan BBC, urmodern för public service, driva både tv, radio och webb under ett och samma varumärke borde det fungera även för SVT och SR.

Andra bloggar om: Stängselnämnden, Martin Borg, Christina Jutterström, Peter Wolodarski, Ove Joanson, Public service, intressant.se

Doin’ the omoralisk schlagerfestival

2008-02-10T23:47:00.000+01:00

Att det i helgen var dags för säsongens första deltävling av Melodifestivalen har knappast undgått någon. Sedan många år är Melodifestivalen en riksangelägenhet med stort R. SVT laddar upp och sänder fyra deltävlingar, en så kallad ”andra chans” samt en final då vinnaren ska koras på Globen den 15 mars.

Det är bra med Melodifestivalen. Precis som TV4:s Idol. Även om program i denna genre inte tillhör mina främsta favoriter, så fascineras jag av svenskarnas entusiasm inför dessa företeelser.

Annat var det på 1970-talet. Både 1970 och 1976 valde Sverige att inte delta i Euro Song Contest (eller vad det nu hette på den tiden?). Man ansåg att det var för kommersiellt och att det inte var politiskt korrekt att tävla i musik. Hm… tiderna förändras och idag tycks man kunna tävla om allt. Ja, till och med i musik.

Tack vare ABBA:s seger i Brighton 1974 fick Sverige stå värdnation året därpå. Musikvänstern lät inte vänta på sig och man arrangerade en alternativ musikfestival. Mest ihågkommet framträdande måste ändå vara Nationalteaterns Ulf Dageby och hans alter ego, Sillstryparn (från Göteborg) med den smått klassiska låten Doin’ the omoralisk schlagerfestival. Den finns till och med på Youtube.

Jag har alltid gillat Ulf Dageby och Nationalteatern. Men framför allt gillar jag att det idag, till skillnad från det svenska 1970-talet, finns fler alternativ. Jag kan välja telekombolag, elleverantör liksom tv-kanal. När Sillstyparn & Co stod på scen fanns det bara två tv-kanaler. Båda signerade den svenska statstelevisionen. Snacka om att det var omoraliskt…

Andra bloggar om: Melodifestivalen, SVT, ABBA, Nationalteatern, intressant.se

Timeshift, en objuden gäst och medieersättning

2008-02-08T16:36:00.001+01:00

På min dagliga morgonpromenad till jobbet möter jag sällan glada blickar. Något som kanske beror på mig? Mina ovetenskapliga studier visar dock att en del av dem jag passerar på gatan är något mindre buttra just på fredagar. Så var det också i morse. Trots årstiden.

Jag tänkte servera några få axplock vad som funnits på min jobbagenda denna fredag:

Timeshift
Digitala boxar (av till exempel typen Tivo) innebär att man kan titta på tv i fördröjning. Så kallat time-shiftat-tittande. Den nya tekniken, precis som med webb-tv, innebär att allt mindre av vårt tv-tittande sker ”broadcastat”. Idag mäts bara det tittande som sker i realtid. Tv-kanalerna vill naturligtvis att allt tittande, oavsett när det sker, ska räknas in. Vi annonsörer är av en liten annan uppfattning.

Reklam – den objudne gästen
Idag fick jag en bok på posten av Marie Grusell. Boken heter Reklam – en objuden gäst? Och är en avhandling kring allmänhetens uppfattning om reklam i morgonpress och tv. Marie kommer att disputera på sin avhandling senare i år. Jag har som hastigast ögnat igenom hennes ambitiösa arbete och kommer definitivt att läsa den inom kort. Det Marie tar upp är en fråga som annonsörer och reklamare borde engagera sig betydligt mer i. Nämligen hur vi ska nå konsumenten? Det har som bekant aldrig varit lättare att nå ut, tack vara alla nya medier och kanaler. Men hur ska vi lyckas nå in? Svaret - att göra bättre reklam som intresserar och berör - tycks vara lättare sagt än gjort.

Annonsör-/mediebyråersättning
Vår förbundsjurist hade i dag kontakt med Konkurrensverket. Bakgrunden var att verket sedan snart ett år tillbaka synar mediernas ersättningssystem till annonsörerna i sömmarna. De annonsörer som via sin mediebyrå köper medieutrymme, får idag en ersättning från medierna. Konkurrensverket kan komma att hävda att denna ersättning, som bland annat Sveriges Annonsörers medlemmar får av medierna, skapar en låsningseffekt och därmed är konkurrenshämmande . Jag är dock av en annan uppfattning. Men nu är det ju inte jag som slutligen bestämmer i frågan…

Monday morning feels so bad, Everybody seems to nag me, Coming Tuesday I feel better,
Even my old man looks good,
Wednesday just don't go, Thursday goes too slow, I've got Friday on my mind

The Easybeats, 1967

Andra bloggar om: Timeshift, Marie Grusell, intressant.se

Periodare, Nevadaöknen och Stadium Arcadium

2008-02-07T14:46:00.000+01:00

Jag är periodare. Inte en sådan där vanlig, som återfaller i drickandet titt som tätt. Nej, jag är istället en som med jämna mellanrum och under längre perioder djupdyker för att kunna utforska en artist eller grupps musik. Och då menar jag verkligen att dyka djupt…

Senast jag på allvar knockades av musiken från en skiva (ja, jag tillhör de fåtal som alltjämt köper skivor och som vägar att ladda ner mp3-filer) inträffade i en bil på väg från Los Angeles till Las Vegas sommaren 2006. Mitt ute i Nevadas öken.

Jag och min son hade dagen innan varit på Virgin Records i L.A. och köpt den nyligen släppta skivan Stadium Arcadium med Red Hot Chili Peppers. En obeskrivlig känsla, som ibland uppstår när man lyssnar på riktigt bra musik, nådde mig. Av 28 låtar (en dubbel-CD) är 20 riktigt bra, 5 bra och 3 att betraktas som så där…

Jag hade några Peppers-plattor där hemma sedan tidigare, men tidigare hade dessa aldrig gjort några större intryck på mig. Men den sommaren blev jag åter ”periodare”, varpå alla skivor med Peppers skulle inhandlas, analyseras. Likadant med bandets biografier . Förövrigt vill jag flagga för att Anthony Kiedis (bandets sångare) biografi Scar Tissue som sannolikt är en av de allra bästa rockbiografier som skrivits. Med mycket sex och droger, men med väldigt lite rock n roll.

Dessa ”perioder” har drabbat mig många gånger. Första gången redan 1973, när jag som tioåring råkade få tag på Bowies enastående Aladdin Sane. När Morrissey släppte sin You are the Quarry 2004 var det dags igen. Allt i Morrissey-väg, och med The Smiths, skulle inhandlas, analyseras och böcker läsas.

Efter en längre djupdykning brukar jag dock åter komma upp till ytan. Så är inte fallet med Peppers i allmänhet. Och inte med Stadium Arcadium i synnerhet. Efter drygt ett och ett halvt års intensivt lyssnade kan jag bara konstatera att det är en utomordentligt bra platta.

Du kanske undrar om det inte är jobbigt att vara ”periodare”? Nej, bara lite…

State of the art until the clouds come crashing. Stranger things have happened both before and after noon. And I’m forming and I’m warming. Pushing myself and no, I don’t mind asking…

Stadium Arcadium

Andra bloggar om: Red Hot Chili Peppers, Stadium Arcadium, Virgin Records, Morrissey, The Smiths, David Bowie, intressant.se

Hötorgshallen, stureplansbrats och blodpudding

2008-02-06T22:03:00.001+01:00

Blodpudding har oförtjänt dålig ställning bland våra maträtter. Det beror vare sig på innehållet eller smak. Orsaken är helt enkelt det allt för låga priset. Dagsnoteringen på ICA Esplanad, på Karlavägen i Stockholm, var idag var 23:30 kronor kilot. Nu börjar du kanske inse att jag tillhör bodpuddingens sanna beskyddare.

Jag gjorde ett studiebesök i Hötorgshallen tidigare idag med förhoppningen att de kanske hade blodpudding i lösvikt av lite ädlare kvalitet. Vid den första disken jag ställde frågan om de hade blodpudding tittade expediterna på varandra och skakad frenetiskt på sina huvuden. - Nej, sa den enda, men vi har polsk blodkorv… Runt hörnet fick jag samma svar och vid den sista anhalten i Hötorgshallen fick jag samma nedlåtande besked. – Nej! Varpå jag istället fick köpa min blodpudding på ICA av märket Gea’s. Förvisso inget ont med det.

Med bacon, rårörda lingon och en fräsch sallad är blodpudding en riktig delikatess. Om kilopriset var tio gånger högre än dagens så skulle denna lika välsmakande som ädla maträtt garanterat serveras på både Nobelfester och andra finare middagar och vara en sann rival till exempel gåslevern. Det finns som sagt bara ett fel. Och det är priset. Höj det och bratsen på Sturehof kommer inom kort att skölja ned sin blodpudding med några glas Bollinger.

Andra bloggar om: Blodpudding, Hötorgshallen, ICA, Sturehof, Bollinger, intressant.se

Galenskap, Åsa Nisse och hajar som vet för mycket…

2008-02-05T22:12:00.000+01:00

Inom kort, 18-20 februari, startar den tredje etappen i följetongen TV4 vs. Vilgot Sjöman och Claes Eriksson. Enligt Svea hovrätts dom, från hösten 2004, var reklamavbrotten i filmerna Alfred och Hajen som visste för mycket en kränkning av respektive regissörs verk. HD meddelade i höstas prövningstillstånd i ärendet. Kanske en smula förvånande. Men onekligen principiellt intressant.

Strax innan hovrätten meddelande sitt beslut så slog jag vad med Svenska Dagbladets journalist Martin Jönsson. Han var tvärsäker på att TV4 skulle frias. Jag var något mer osäker och vann vadet. Men som sagt ännu är inte sista ordet sagt i denna duell.

I samband med att Tingsrätten inledde rättegången mot TV4 i det aktuella målet hösten 2004 arrangerade ABF en debatt i ämnet. Efter det att jag tidigare idag ringde Martin Jönsson och påminde honom om vår gamla vadslagning kom jag plötsligt ihåg den aktuella kvällen i ABF Huset i Stockholm 2004.

Bland paneldeltagarna fanns då bland annat regissörerna Claes Eriksson och Vilgot Sjöman samt ABF:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. I panelen likväl som bland åhörarna kunde skönjas en tydligt fientlig inställning till reklam i allmänhet och mot TV4 i synnerhet. Ingen representant från TV4 fanns på plats, vilket var en smula förvånande. Förutom en advokat som skulle företräda kanalen i den kommande rättegången. Efter det att diskussionen under en halvtimma handlat om den konstnärliga friheten och angrepp på den kommersiella tv:n kände jag mig tvungen att kasta mig in i debatten.

Jag frågade panelen likväl som de övriga nyfikna åhörarna i om de visste hur kommersiell tv tjänar sina pengar. Pengar som bland annat används till att betala de upphovsmän som regisserat och producerat de filmer som kanalerna visar. Men jag fick inget svar. Istället hördes bara en kompakt tystad i ABF:s stora hörsal. Jag upplyste deltagarna om att de kommersiella tv-kanalerna inte får en enda krona av alla de 6,7 miljarder som Radiotjänst årligen håvar in i licenspengar. Istället lever de på att leverera tittarkontakter till sina annonsörer.

Karl-Petter Thorwaldsson bröt slutligen den kompakta tystnaden med följande ord som jag nog aldrig kommer att glömma. ”Detta visar med all önskad tydlighet att vi måste tillföra ytterligare resurser till public service, så att vi på så sätt kan konkurrera ut de kommersiella krafterna.” Thorwaldsson inlägg möttes av applåder. Jag rodnande och tyckte att hela tillställningen var minst sagt pinsam.

Det har gått drygt tre år sedan debatten i ABF Huset och dessvärre är jag rädd för att okunskapen om den kommersiella tv:s villkor är lika låg idag som då. Och vad beträffar de båda Åsa Nisse-filmerna Hajen som visste för mycket och Alfred så tycker jag för min del att var blev avsevärt mycket mer sevärda tack vare tv-reklamen.

Andra bloggar om: SVT, TV4, Svenska Dagbladet,Svea Hovrätt, HD, ABF, Public service, intressant.se

Från Pistvakt-look-alike till mullor och påven

2008-01-31T23:38:00.000+01:00

Minus elva grader visade temperaturen i morse när jag klev in i taxin som skulle ta mig från Åre till Östersunds flygplats. Taxichauffören, som körde taxi under vinterhalvåret och renoverade andelslägenheter under sommaren, hade kunna varit en av bröderna i tv-serien Pistvakt. Jag hade dagen innan hållit ett föredrag för chefer och styrelseledamöter i MKT Media-koncernen (som samägs av Stampen, VLT, Mitt Media och Morgonpress Invest) på Holiday Club i Åre.

I Stockholm låg inte kvicksilvret i termometen på en lika låg nivå som i Jämtland och den debatt som Berghs (School of Communication) arrangerade sent på eftermiddagen får nog anses ha varit en liten temperaturhöjare.

Paneldebatten handlade om föreslaget till lag mot könsdiskriminerande reklam som regeringens utredare, Eva-Maria Svensson, presenterade för två veckor sedan. Förutom utredaren själv fanns i panelen även riksdagspolitikerna Hillevi Larsson (s) och Fredrick Federley (c), Reklamförbundets vd Pia Grahn Brikell samt undertecknad. De två första tillhörde laget Lagstiftning-löser-alla-problem och de övriga laget Lag nej-tack. Åhörarna i sin tur bestod huvudsakligen av studenter på Berghs.

Debatten, vilken pågick i en och en halv timme, handlade bland annat om huruvida lagstiftning är lösningen på denna fråga, om könsdiskriminerande reklam är ett stort samhällsproblem och om samhällets egenåtgärder (läs ERK och MER) är tillräckliga institutioner för att stävja detta.

I slutet av debatten drog jag mig till minnes den före detta pressombudsmannen, framlidne Olle Stenholms, kloka ord. Dessa formulerade han efter det att den dåvarande stadsministern Göran Persson för tre år sedan ville plocka enkla politiska poäng genom att vilja begränsa ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. Olle Stenholm skrev då följande; ”en sådan reviktoriansk och reaktionär grundlagsändring skulle nog välsignas av både mullor och påven”. Det hade inte kunnat formulerats bättre. Tack Olle!

Andra bloggar om: Paneldebatt, Berghs, Pia Grahn Brikell, Fredrick Federley, Hillevi Larsson, Eva-Maria Svensson, Sexistisk reklam, Könsdiskriminerande reklam, Sveriges Annonsörer, Sveriges Reklamförbund, intressant.se

Reklamskatten - till nytta för vem?

2008-01-28T16:22:00.000+01:00

Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsveten-
skap, tar i sin nyutkomna bok ”Medier utan politik” upp frågan om den politiska styrningen av medier. Dagspressens presstöd är i allra högsta grad en fråga om politisk styrning och jag tror att de flesta i dag är överens om att ju mindre den politiska styrningen är av våra medier desto bättre.

Reklamskatten tillkom i början av 1970-talet som en intäkts-källa för just presstödet. Den nya skatten skulle rädda delar av dagspressen och främst den socialdemokratiska A-pressen. Modellen var lika enkel som genial: reklamskattepengar in - presstödspengar ut…

Sedan dess har denna punktskatts vara eller icke vara diskuterats och skattesatsen ändrats. Men skatten lever alltjämt vidare, trots att det lär finnas en politisk majoritet i riksdagen för att en gång för alla begrava den.

Jag anser, som många andra, att skatten skulle ha slopats för länge sedan. Anledningen till detta är flera. Den är lika otidsenlig som orättvis, då den enbart belastar äldre medier (bland annat tidningar, utomhusreklam och bio) samtidigt som till exempel TV och Internet är befriade. En annan orsak är att regelverket är minst sagt svårtolkat. Utgår det till exempel skatt på ett programblad i en tidning? Försök själv att tolka Skatteverkets regler.

Förra veckan träffade jag David Bonnier från SF Media. Som representant för ett av de medier som alltjämt tvingas betala denna skatt undrade han vad Sveriges Annonsörer gör åt frågan? Mitt svar blev kort och gott – inget! Svaret är kanske en smula förvånande?

För skatten bör ju försvinna. Men den dag skatten väl är borta kommer medierna inte att låta denna skattereducering avspeglas i lägre annonspriser. Med andra ord kommer annonsörernas mediekostnad inte att minska. Istället får medierna en välkommen marginalförstärkning på 8 härliga procent. Därför är detta ingen prioriterad fråga för landets annonsörer. Vinnarna är istället de traditionella medierna.

Andra bloggar om: Reklamskatt, Presstöd, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Förbud och lagar löser inte alla problem

2008-01-21T14:14:00.000+01:00

Sedan cirka 15 månader tillbaka har vi en borglig regering. En del har märkt av detta genom en extra slant i plånboken. Andra har känt av det genom tuffare arbetsmarknads- och bidragsregler. Men om vi tittar på den kultur- och konsumentpolitik alliansen har bedrivit sedan man tillträdde så är det till stora delar en socialdemokratisk politik man för. Detta har man inte minst bevisat under den förra veckan (vecka 3).

Här kommer några exempel:

• Regeringen försvarar barnreklamförbud
Jag är förvånad över att regeringens förklaring till varför man envist fortsätter att hävda ett förbud mot reklam i etermedia till barn under 12 år. Den nya svenska marknadsföringslagen ska harmoniseras med övrig lagstiftning inom EU. En svensk anpassning till EU-reglerna betyder heller inte att reklam riktad till barn blir helt oreglerad, tvärtom skulle det på vissa områden leda till skärpta regler. Lagen skulle egentligen redan vara i kraft, men regeringen har förhalat en proposition till riksdagen för att den vill behålla barnreklamförbudet i Sverige.

• Förslag till lag mot sexistisk reklam
I tisdags förra veckan presenterade regeringens utredare, Eva-Maria Svensson, ett förslag mot sexistisk reklam. En lag löser inte frågan. En konstruktiv debatt, branschens egenåtgärder i kombination med utbildning av annonsörer och reklamare är den bästa lösningen. ERK (Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande Reklam), vilket är ett egenåtgärdsprogram i syfte att självreglera, hanterar mellan 300 till 600 anmälningar per år. Får vi en lag uppskattar jag att Konsumentverket (som blir tillsynsmyndighet) klarar av att anmäla mellan ett till tre ärenden till Marknadsdomstolen per år. Nej, självreglering är bättre och effektivare än en lag.

Jag tycker mig se att den nya regeringen, liksom den förra, för en politik där lagar och förbud står högre i kurs än eget ansvar och självreglering. Och oavsett vilka som styr landet så är lagar inte lösningen på alla problem.

Andra bloggar om: Reklamförbud, Sexistisk reklam, Reklamombudsmannen, ERK, Konsumentverket, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Lagstiftning mot sexistisk reklam? Nej tack!

2008-01-15T16:17:00.001+01:00

I skrivande stund presenterar regeringens utredare sitt förslag om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Detta i en förhoppning om att försöka stävja ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. Jag undrar föresten om det inte var Mona Sahlin som myntade detta konstlade uttryck?

Föreslaget om att tillsätta en utredning, som skulle få i uppgift att se över möjligheten till en eventuell lagstiftning, togs av den tidigare s-regeringen och stafettpinnen gavs till den nya regeringen efter maktskiftet hösten 2006.

Idag hanteras anmälningar mot könsdiskriminerande och sexistisk reklam av ERK – Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande Reklam och förra året hanterade ERK runt 300 anmälningar. Detta är ett exempel på branschens självreglering. Får vi en lag kommer domstolen uppskattningsvis att kunna hantera cirka ett till tre fall per år. Det är allt.

En lag skulle innebära att Konsumentverket blir tillsynsmyndighet och Marknadsdomstolen den dömande instansen. Jag undra på vilka grunder denna ”smakdomstol” skulle fatta sina beslut? Vi pratar ju trots allt om åsikter och värderingar. Jag är säker på att det finns stor spännvidd i till exempel din och din grannes uppfattning om vad som kan anses vara könsdiskriminerande reklam. Pröva får du se.

Jag pratade med Hillevi Larsson (s) innan vi skulle debattera den aktuella frågan i P4 Extra tidigare idag. Hon hävdade att en lag skulle innebära att annonsörer som blev fällda fick betala vite. Vilket inte är fallet när ERK fäller en annonsör. Jag tror för min del inte att detta är avskräckande. Badwill i form av debatt och negativa skriverier är den bästa medicinen.

Nej, lösningen heter inte lagstiftning. Varför har vi skapat en kultur i vårt land där alla problem ska lösas med hjälp av lagar? En livlig debatt i kombination med en ännu bättre självreglering är den enda lösningen på detta i-landsproblem.

Andra bloggar om: Reklamombudsmannen, ERK, Konsumentverket, Marknadsdomstolen, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Stjärnorna på slottet fick plötsligt en ny innebörd...

2008-01-09T16:38:00.000+01:00

”SVT i krismöte” gick det att läsa på bland annat Expressens och Dagens Medias sajt i går. Bakgrunden var att det i SVT-såpan Stjärnorna på slottet förekommer fem olika modeller av Mercedes-bilar. Våra stjärnor transporteras i var sin bil genom allén till det aktuella slottet.

Enligt artiklarna så ska Meter Film & Television, som producerat årets såväl som förra årets upplaga av den populära serien, ha uppgett till SVT att man betalat hyra för dessa bilar. Något Meter tydligen inte gjort.

Jag klandrar inte Meter. Tvärtom! Alla som har lite insyn i branschen vet att just så här ser spelreglerna ut. TV-kanalen (det behöver inte bara gälla SVT) och produktionsbolaget (det behöver inte bara gälla Meter) är överens om ett pris för en TV-produktion. Det överenskomna priset motsvarar inte på långa vägar produktionsbolagets kostnader. Istället finns en, mer eller mindre tyst, överenskommelse att produktionsbolaget måste hitta ”egna intäktslösningar”. Detta är SVT, och även övriga kommersiella TV-kanaler, väl medvetna om.

Denna modell är dålig. Den är dålig för produktionsbolagen. De är först och främst specialister på att producera TV-program. Inte att jobba med sponsring och programming. Den är dålig för TV-tittarna. De vet inte vad som är redaktionellt eller kommersiellt. Allt flyter istället samman. Den är dålig för hela mediebranschen då den på allvar riskerar att skada förtroendet.

Lösningen heter transparens och öppenhet. De kommersiella TV-kanalerna har friare tyglar och får i avsevärt större utsträckning än SVT samarbeta kommersiellt med annonsörer. I SVT:s fall är endast begränsad sponsring av sportevenemang och Eurovision tillåten. Ge SVT därför samma spelregler som de kommersiella kanalerna. SVT verkar redan på samma marknad. Dock med ett enda undantag - att man gör det i smyg.

Andra bloggar om: Stjärnorna på slottet, SVT, Meter Film och Television, Dagens Media, Expressen, intressant.se

In Rainbows

2008-01-07T16:54:00.001+01:00

Äntligen! Helgerna är över och jobbet kan börja på riktigt. Förra veckan var det öde på kontoret. Få kollegor på plats, inga telefonsamtal och nästa inga mail. Så varmt välkommen 2008!

Skivförsäljningen har minskat med 40 procent i Sveriges på fem år. Jag gör allt för att vända på denna dystra statistik. Årets första, men garanterat långt ifrån sista, CD inhandlades i helgen. Det blev kritikerhyllade In Rainbows med Radiohead.

Jag tillhör dem som tror på att CD-skivan trots allt har en framtid. En god vän, som jobbar på ett skivbolag, har sagt att jag är en av skivbolagens allra sista sanna vänner. Och jag tror att det stämmer. Jag vägrar att ladda ned musiken från nätet. Skivan och förpackningen är en del av produkten. Att endast förpassa allt till några mp3-filer på datorn eller i iPoden är inte min grej.

Många av mina skivor har jag dessutom köpt i olika omgångar. Först som LP på 70-talet. Samma album som CD på 80-talet. Därefter som remastrad CD på 90-talet för att nyligen ha inhandlats som anniversary utgåva. Nu förstår du kanske varför skivbolagen tycks gilla mig…

En annan bekant meddelade att han nu mer skippat beställningar av CD- och DVD-skivor via nätbutikerna. Han ”handlar” istället allt via Piratebay. Då får han, som han säger, leverans direkt och utan faktura…

Men låt oss återgå till Radioheads och deras In Rainbows som släptes redan i mitten av oktober förra året som nedladdningsfil via en sajt från Radiohead. Nedladdningen var gratis. Eller snarare var det upp till var och en att själv bestämma om och vad man ville betala. Således inget för mig. Jag fick i stället tålmodigt invänta nyårsafton, vilket var den dagen skivan släpptes (läs på riktigt) i Europa.

Många hävdar att albumet är deras bästa. Tyvärr kan jag inte hålla med. Låtarna är allt för melankoliska och för släpiga. Ja, ett slags fattigmans Coldplay.

Andra bloggar om: Radiohead, In Rainbows, Coldplay, intressant.se

Stuttgart, Hugo Boss och Porsche

2007-12-28T18:35:00.000+01:00

Ja, då är man åter på tysk fast mark efter mindre än två veckor. Detta blir mitt femte, och förmodligen, sista tysklandsbesök för detta år. Och precis som när jag vistas i USA så känner jag mig hemma här.

Denna gång har turen kommit till Stuttgart och jag var här senast i mitten av augusti. Men nu är det betydligt kallare. Det är riktig vinter med minusgrader och ett lätt täcke av snö längs de många bergsluttningarna. Klart solsken gör vyerna så vackra. Det som slår en nordbo så är års är främst ljuset. Först omkring klockan 17 går solen ned.

Strax söder om Stuttgart ligger staden, eller snarare byn, Metzingen. När jag första gången besökte Metzingen i början av 1990-talet var detta en slumrande håla. Flertalet av besökarna var då här, precis som idag, av en enda anledning: Hugo Boss fabriksutförsäljning. Idag har den en gång så anspråkslösa outleten vuxit och förvandlats till ett stort varuhus. Och utbudet av kavajer, skjortor och jeans är i det närmaste enormt. Vad sägs om en Hugo Boss-kostym för 279 euro? Förutom Boss så finns här outletbutiker med bland andra Adidas, Nike och Ralph Lauren.

Men låt oss lämna Hugo Boss och Metzingen och istället återgå till Stuttgart som är huvudstad i delstaten Baden-Württemberg Här finns många välkända industrier. Inte minst spelar staden en viktig roll för den tyska bilindustrin. Allt från en mängd underleverantörer till några av bilvärldens mest prestigefyllda märken. Jag syftar på Mercedes och Porsche.

Porsche som var nära konkurs i början av 1990-talet har idag blivit en av världens mest lönsamma biltillverkare. Och det är lätt att förstå när man ställer sig i ett gathörn i Stuttgarts centrum. Här behöver man inte vänta länge förrän man får se en Carrera, Boxter, Cayman, och Cayenne susa förbi…

Andra bloggar om: Stuttgart, Hugo Boss, Mercedes, Porsche, intressant.se

Shop til you drop…

2007-12-26T23:32:00.000+01:00

På självaste julaftonsmorgonen fick jag, via tv-reklamen, från någon av hemelektronikjättarna, veta att julrean redan hade inletts med full kraft. Detta åtskilliga timmar innan klapparna hade hunnit delas ut. Hmm…hur reagerar folk som till exempel köpt en platt-tv den 23 december för, låt oss säga, 15 000 kronor när de 15 timmar senare får se att samma tv av samma butik har blivit prissänkt till 9 000 kronor?

Missförstå mig rätt! Jag tror på marknadsekonomin. Jag är en av reklamens absolut största supporters. Och jag stöttar helhjärtat Svenskt Näringslivs nyligen genomförda annonskampanj om att ökad konsumtion leder till välstånd.

Men varför måste julklappsinköpen direkt avlösas av mellandagsrean? Och varför kan inte denna rea vänta till just mellandagarna? Varför går startskottet för denna rea redan på julafton? Jag bara frågar…

Bara under december kommer vi svenskar att ha handlat för bortåt 62 miljarder kronor (enligt statistik från Svensk Handel). Det är ungefär lika mycket som den årliga totala svenska reklammarknaden omsätter på ett år (totala medieinvesteringar inklusive övriga kommunikationsdiscipliner [PR, sponsring, event etcetera] samt arvoden till alla typer av kommunikationskonsulter).

Shop til you drop! I alla fall innan mellandagsrean tagit slut.

Andra bloggar om: Mellandagsrea, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, intressant.se

”Att ta från de rika och ge åt de fattiga”

2007-12-24T19:30:00.000+01:00

Ett citat från Karl-Bertil Jonsson lånat av ingen mindre än Robin Hood.

Jag var tomte ikväll. Tomte-beställaren, som är en god vän, sms:ade vid lunchtid idag och frågade om det passade att jag kom utklädd till tomte till honom och familjen klockan 19.00. Jag skrev ”är du inte klok! Klockan 19 är det ju Karl-Bertil Jonsson. Det är heligt för mig!”. Jag fick till svar ”han [Karl-Bertil] är för kommunistisk för mig…”. Kommunistisk? Kom ihåg att min Tomte-beställare är gammal sosse...

För mig passerar Kalle Anka obemärkt. Jag sätter inte längre på tv:n klockan 15. För mig finns det bara en tv-tradition under jul; det är Tage Danielssons Karl-Bertil Jonsson. Punkt slut! Och detta sedan 30 år tillbaka.

Jag får aldrig nog av Tages röst. Per Åhlins detaljrika animationer. Ja, allt är så fantastiskt bra. Och det bästa av allt – han tar från de rika och ger åt de fattiga…

En riktigt god jul!

Andra bloggar om: Karl-Bertil Jonsson, Robin Hood, Tage Danielsson, Per Åhlin, intressant.se

En minister på krogen

2007-12-21T09:22:00.001+01:00

I går kväll var det julavslutning i min sons (12 år) skola. Avslutningen hölls traditionsenligt i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm med närmare 2 000 gäster. Julevangelium, rektor, musikuppträdanden. Ja hela kittet. Sonen var både konferencier och spelade trummor (dock inte samtidigt). Han skötte sig utomordentligt. Och jag var grymt avundsjuk på att han hade så stor publik.

Efter avslutning var vi några föräldrar som träffades på Hotel Mornington för att ta en öl eller ett glas vin. Jag tog en Starobrno. Bland alla jullovsavslutningsfirande föräldrar och barn stötte jag på integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) och PR-kvinnan från Mafioso - Dominika Peczynski. Jag presenterade mig och informerade att jag sedan 13 månader tillbaka har försökt att få en tid med vår minister. Utan att jag hittills fått någon som helst återkoppling. Och att det endast tog två månader att få till stånd ett möte med hennes företrädare – Jens Orback (s).

I många fall är den informella kontakten på en krog effektivare än den formella i ett rum på Rosenbad. Så jag informerade ministern om att Sveriges Annonsörer inte kommer att göra vågen kring den utredning som presenteras i mitten av januari nästa år och där utredaren Eva-Marie Svensson kommer att föreslå en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.
Jag uppfattade - till min stora glädje - att Sabuni inte vara någon större supporter av lagstiftning kring dessa slags frågor. Tack för det! Jag passade också på att informera henne om att vi under nästa år instiftar en Reklamombudsman som ska hantera anmälningar från allmänheten kring olika former av stötande och oetisk reklam.

Dominika å sin sida sa: ”Jag äääälskar” sexistisk reklam!”. Hade vi trott något annat..?

God jul!

Andra bloggar om: Hedvig Eleonora kyrka , Hotel Mornington, Nyamko Sabuni , Dominika Peczynski, Jens Orback , Reklamombudsmannen, RekO, intressant.se

Pause, vinter och U2...

2007-12-19T10:33:00.000+01:00

Kanske har du sett annonskampanjen för Pause Ljud & Bild? I den pågående kampanjen med uppslagsannonser ser vi ägaren och tillika grundaren, Fredrik Hjelmqvist , i några riktigt klassiska filmscener. Som amerikans marinkårssoldat på D-dagen i Spielbergs Saving Private Ryan och i McDowells roll, tillsammans med sina våldsglorifierande kompisar, i Kubricks Clockwork Orange.

Kylan har kommit. I alla fall i stockholmstrakten. Det är faktiskt varmare i Kiruna än i mellersta och södra Sverige! Det hävdar i alla fall SMHI. Kyla och mörker är inte min ”cup of tea”. En av många fördelar med plusgrader under vintern är att det är avsevärt lättare att löpträna. Då slipper man bland annat springa med dobbar.

De senaste veckorna har jag fått ett rejält U2-återfall. Eller snarare än en gång kommit till insikt om att gitarristen The Edge tillhör de bättre inom sitt skrå. Jag kan varmt rekommendera två fulländade konserter på DVD med våra irländska hjältar – Live from Slane Castle och Live from Chicago. Och till min stora glädje har deras skivbolag äntligen börjat remastra bandets tidigare skivkatalog. Först ut är The Joshua Tree. Vilket rent och nytvättat sound! Man kan få gåshud av mindre…

Andra bloggar om: Pause Ljud & Bild, Clockwork Orange, U2, intressant.se

Weihnachtsbaumbeleuchtung…

2007-12-16T09:54:00.000+01:00

...är tyska för julgransbelysning. Ett långt ord - på hela 25 bokstäver. Och det finns gott om julgransbelysningar dessa dagar i tyskland för att inte tala om Lübeck.

Lübeck hör julen till. Hit reser många tyskar och skandinaver för att julhandla och beskåda alla julstånd på rådhustorget. Jag har besökt Lübeck under mitten av december varje år sedan tio år tillbaka, bott på samma hotell, besökt i stort sett samma restauranger och affärer. Löptränat längs en av kanalerna.

Men det är inte bara i december som Lübeck - och intilliggande Hamburg - får besök av mig och familjen. Det sker också varje påsk, sommar och höst. Nyligen räknade jag ut att jag tillbringar fler än 150 nätter på detta hotell. En snabb överslagsräkning ger vid handen cirka 200 dagar här. Jag hittar rätt bra här. Så bra att jag skulle kunna köra taxi i närområdet.

”Har du släkt där?”, är första frågan jag får från folk när jag berättar om mina frekventa tysklandsbesök. Det har jag förvisso, men de är inga jag känner och jag har mig veterligen aldrig träffat några av dem. Anledningen är nog snarare att Tyskland ligger lagom långt bort för att resa hit med bil. Det råder ordning och reda, för att inte prata om hur rent det är. Alla som besökt en tysk toalett vet vad jag avser. Namn och klockslag skrivs upp på en lista och det går sällan mer än en timma mellan visitationerna.

Få svenskar uppskattar tysk mat. Jag tillhör bevisligen en minoritet. När åt du senast en knaperstekt Schweinehaxe? Sköljt ned den med en Weissenbier eller en välhumlad pils under en gran med Weihnachtsbaumbeleuchtung…

Andra bloggar om: Julgransbelysning, Lübeck, Hamburg, intressant.se

Olika anledningar att övervaka andras liv

2007-12-13T19:36:00.000+01:00

Jul och film hänger ihop. Jag undrar hur många klappar som i år består av platta paket innehållandes platt-tv eller DVD-filmer? Likaså går många bra filmer upp på bio i samband med julhelgen.

Den bästa filmen jag sett i år - eller de senaste åren för den delen - är den tyska filmen De andras liv (Das Leben der Anderen). Florian Henckel von Donnersmarcks debutfilm är enastående på många sätt. Filmen utspelas i DDR i mitten av 80-talet. Under en tid då järnridån alltjämt delade Europa i två halvor och då kommunistpartiet tillsammans med Stasi höll DDR i ett järngrepp.

Filmen handlar om ett par – tillhörande den östtyska kultureliten – som hamnar under Stasis lupp. Deras liv övervakas. De förföljs och avlyssnas i hemlighet av den östtyska säkerhetspolisen. Jag berättar inget mer – för du måste helt enkelt se filmen.

De andras liv visades på svenska biografer från förra hösten till i våras vilket nästan får anses vara unikt för att vara tysk film. Varje gång jag står framför videobutikens topplista försöker jag alltid få andra hyrsugna att hyra just De andras liv. Att filmen vunnit det mesta, från Guldbagge till en Oscar, talar för sig själv.

Kanske bör vi alla reflektera över det kontrollsamhälle vi idag har skapat. Med allt från självavläsande vägtullar och övervakningskameror till IP-adresser och magnetkort. Vi lämnar hela tiden spår efter oss. Storebror såväl som din granne kan lätt ta reda på vad du gjort idag. Men att följa andras liv kan också innebära möjligheter för den som vill bygga relationer till kunden och lätt nå ut i sin målgrupp.

Andra bloggar om: De andras liv, Årets film, intressant.se

Kanske ska jag vara mer lättklädd för att inte vilseleda någon?

2007-12-12T17:23:00.000+01:00

Den 15 januari 2008 lägger regeringens ensamutredare, Eva-Maria Svensson, fram sitt förslag om en lagstiftning kring könsdiskriminerande reklam. Att instifta en lag för att råda bot på sexistisk och könsdiskriminerande reklam är en riktigt dålig idé.

Hur ska en lag som reglerar vad som är att betraktas som sexistisk reklam utformas och tolkas? Det du anser vara könsdiskriminerade är åsikter som inte kommer att delas av andra. Vad som är sexistiskt är trots allt upp till betraktaren – och inte till lagstiftaren.

Sedan 1989 hanterar Sveriges Annonsörer tillsammans med ytterligare nio huvudmän (bland annat TV4, Sveriges Reklamförbund och Tidningsutgivarna) allmänhetens anmälningar mot sexistisk och könsdiskriminerande reklam via ERK (Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande Reklam).

ERK tar årligen emot mellan 200 till 600 anmälningar antalet anmälningar varierar kraftigt mellan åren) från folk som av olika anledningar upprörts över reklam som man upplevt som sexistisk eller diskriminerande. Cirka 25 procent av den anmälda reklamen fälls slutligen av rådet.

Dock finns det vissa som anser att näringslivets självsaneringsarbete (läs ERK) i denna fråga inte är tillräckligt, varför man istället vill lagstifta. Att en del människor förfasas över ”sexualiseringen av det offentliga rummet” (vilket ord?) i så stor grad att man ropar på lagstiftning är kanske ett tecken på att vi lever i den mest skyddade av alla världar...

Skulle den aktuella utredningen på sikt resultera i en lag kommer domstolen i tveksamma fall hellre att fria än fälla. Konsumentverket – som då blir en tillsynsmyndighet – tvingas använda sina begränsade resurser till att bedöma om till exempel en utomhuskampanj för Lindex är att betraktas som könsdiskriminerande eller inte. Nej! Jag tror att ERK sköter detta både smidigare, snabbare och billigare.

När jag googlade på orden ”sexistisk reklam”, under bilder, fann jag till min stora förvåning en bild på mig själv. Och det på första sidan! Dock påklädd. Jag kanske ska lägga ut en mer lättklädd bild på mig själv för att vilseleda någon?

Andra bloggar om: Eva-Maria Svensson, Sexistisk reklam , ERK, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Lite om misskötsamhet, Gitarr-Tomas och SVT

2007-12-11T17:05:00.000+01:00

Ett stort förlåt! Jag har misskött min blogg. Och det är grovt. Senast jag skrev något här var den 22 november. Det är lika tarvligt som att låta bli att vattna guldfiskarna eller rasta hunden. Men bättring följer från och med nu. Det lovar jag…

Igår spelade Led Zeppelin för första gången på närmare 20 år på O2 Arena i London. Gissa om jag hade velat vara där? Men istället för att få se och höra Jimmy Page (gitarrist i Led Zeppelin) besökte jag och min son Gitarr-Tomas (ja, han kallas så!) utanför Sigtuna i går kväll. Där bor han ensam i en nedlagd skola tillsammans med hundratals elgitarrer. Hans fru fick nog av alla guror (slang för gitarrer) och tog sitt pick och pack och stack… Något som inte verkar tynga Gitarr-Tomas nämnvärt.

Idag hade vi årets sista möte med Annonsörkommittén - det verkställande utskottet inom Sveriges Annonsörer. Här sitter representanter från ett flertal stora företag som bland andra General Motors, Telia, Unilever, Procter & Gamble och Vattenfall. Vi höll säsongsavslutningen hos den sistnämnde i deras nya lokaler på den fina adressen Sturegatan 10 i Stockholm. Till mötet hade vi också bjudit in vd:ar och försäljningsdirektörer från TV3, TV4 och Kanal 5 (alla utom Hasse Breitholtz på TV3 kunde komma).

Vi diskuterade bland annat det som anses som SVT:s hyckleri kring sin så kallade ”Fri television” och all dold sponsring och programming som SVT sysslar med - utan att tv-tittarna får någon som helst vetskap om detta. Och om det – mot all förmodan uppdagas – så skyller de på sina produktionsbolag. Detta förfarande hotar SVT:s trovärdighet. Enligt deras sändningstillstånd ska public service finansieras via tv-avgifter, inte via dold sponsring, produktplacering och programming. Det som tittaren många gånger uppfattar som redaktionellt är i stället rent kommersiellt. "Fri television"? Jo, jag tackar…

Andra bloggar om: Led Zeppelin, TV3, TV4, Kanal 5, SVT, Fri Television, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Kalsongsponsring

2007-11-22T16:37:00.000+01:00

I onsdags kväll korades pristagarna i årets upplaga av Resumés ”101 bästa marknadschefer”. Precis som förra året hade jag tiggt till mig rollen att ta emot priserna för de marknadschefer som inte var på plats under tillställningen. Sex stycken priser fick jag ta emot. Så jag borde ha vunnit hederstiteln. Detta pris gick istället till Gina Tricots marknadschef Victor Appelqvist. Stort grattis!

Och jag måste vara ärlig och säga att pristagarna, gästerna och sponsorerna var alla värda en betydligt bättre prisutdelning än denna. Dåligt pålästa konferencierer i kombination med total avsaknad av fest och glamour gjorde tillställningen till en lika beige som tråkig tillställning. Det kändes som redovisning av ett grupparbete i mellanstadiet. Varför ingen rekvisita? Och ingen musik! Pukor och trumpeter ska det vara. Bättre kan ni! Om inte - lägg ned tillställningen. Minglet innan och efter prisutdelningen var betydligt bättre. Det räddade både min och många andra gästers afton.

Jag gav Viggo Cavling - kvällens värd och tillika en av de två konferenciererna - en anmälan till 2008 års upplaga av Stockholm Marathon. Chefredaktören har ju börjat träna löpning - och enligt egen utsago i stor skala - varför detta kändes rätt. Till min stora förvåning lovade han att ställa upp. Jag lovade i min tur att agera ”reservpris-mottagare” nästa år - och detta i blott kalsonger - om jag inte lyckas slå honom i maran med minst två timmar! Senare på kvällen fick jag erbjudande om kalsongsponsring från både Björn Borg och Calvin Klein. Men jag lovar - det är ingen risk att någon ska behöva se mig i kalsonger nästa år. I alla fall inte på någon av Resumés galor. Lägg detta löfte på minnet...

Andra bloggar om: Resumé, 101 bästa marknadschefer, Gina Tricots, Victor Appelqvist, Stockholm Marathon, Björn Borg, Calvin Klein, intressant.se

Lika stor som Naomi Klein

2007-11-21T16:23:00.000+01:00

Dagens lunchgäst var Micael Dahlén på Handelshögskolan i Stockholm. Vi diskuterade ditt och datt samt 100-watt. En vacker dag kommer Micael att vara lika stor som Naomi Klein (bl a No Logo). Bara han realiserar sitt spännande bokprojekt. Jag tänker inte berätta vad...

Ikväll är det dags för Resumés 101 bästa marknadschefer. Precis som förra året har jag tiggt till mig rollen som ”prismottagare”, d v s ta emot priserna för de marknadschefer som inte är på plats under kvällen. Det är viktigt för oss på Sveriges Annonsörer att närvara och vara synliga i samband med denna ceremoni. Här finns många representanter från våra medlemsföretag och en hel del potentiella medlemsföretag.

Det är bra att Resumé även fokuserar på annonsörerna. Marknadschefen har under decennier levt i skuggan av kreatören. Tänk vad många reklamare som blivit levande varumärken? Leon Nordin, Hasse Brindfors, Jan Cederquist, Bosse Rönnberg, Joakim Jonason, Sven-Olof Bodenfors. Och vilka marknadschefer har gått till historien?

Andra bloggar om: Handelshögskolan, 100-wattaren, Naomi Klein, Resumé, 101 bästa marknadschefer, intressant.se

Go´natt SVT...

2007-11-19T21:46:00.000+01:00

Få saker är så tråkiga som måndagar i november. Därför var det skönt att denna måndag sitta nära den blå himlen på Gondolen och äta lunch med Hasse Breitholtz, vd på TV3. Vi åt båda halstrad rödingfilé (även om det stod rödingingfilé på menyn..?).

Då Hasse är före detta skivbolagsdirektör är det svårt att inte komma in på musik. Vi hann även avverka ämnet tyska bilar innan vi kom in på frågan som egentligen skulle stå i fokus – annonsör-/mediebyråersättningen. D v s den rabatt de annonsörer som köper medieutrymme genom mediebyrå enligt praxis har rätt att få. Jag gav också TV3 och alla övriga kommersiella tv-kanaler, verksamma i Sverige, mitt fulla stöd mot den hetskampanj SVT har startat i tv såväl som på sin webb.

Jag undrar verkligen om detta lågvattenmärke till utspel, i sann självgodhet, ligger i linje med SVT:s sändningstillstånd? Jag är mycket skeptisk. ”Barnreklam är förbjudet i svensk tv. Men TV3 och Kanal 5 är inte svensk tv. De är engelska kanaler som sänder på svenska. Och då kan man strunta i det förbudet. SVT. Fri television.” Eller ”TV4, Sydsvenska Dagbladet, SF, Dagens Industri, DN, Expressen ägs av Bonnier… SVT ägs av dig, dig, dig, dig… SVT. Fri television.”

Det hela känns helt enkelt som DDR. Reklam är farligt. Minst lika farligt som privata vinstintressen. Jag förstår att SVT känner sig pressat. Man tappar tittare. Men att ge sig på konkurrenterna på detta sätt är inte fair play. Och om nu reklambudskap är farliga – lev som ni lär - skippa reklamfilmerna och byråarvoden till F&B. Lägg istället er reklambudget på att köpa in och producera riktiga program.

John Blund (på tyska Unser Sandmännchen eller Sandmann) var en östtysk serie som bl a sändes i SVT i början av 1970-talet. Ovanstående bild på vår östtyske lilleman är lånad Wikipedia.

Andra bloggar om: SVT, Hasse Breitholtz, TV3, intressant.se

Rolf van den Brink i det blå (hallen?)

2007-11-16T00:02:00.000+01:00

Årets 100-wattsgala är över för denna gång. 900 gäster, 31 priser och en utomordentligt bra Renée Nyberg - som var kvällens ”programledare” - resulterade tillsammans i att årets prisutdelningen blev en av de bästa 100-wattsfesterna hittills.
Ett par gäster har mailat och klagat över att de fått vänta på maten. Det är dock en logistisk utmaning att servera 900 personer med för- och varmrätt, nubbe, dryck, kaffe och avec. Stadshuset torde dock vara en av de bästa på området. Det är inte för inte de får arrangera Nobelmiddagen.

Rolf van den Brink, chefredaktör på Dagens Media, var en av få som tydligen inte gillade årets 100-wattare. Under rubriken ”Ineffektiva 100-wattaren borde heta Guldkråkan” anser chefredaktören att tävlingens ambition istället borde vara premiera kampanjer med små reklambudgetar som gett maximal effekt. Och att Sveriges Annonsörer främst premierar sina största medlemmar, d v s de som bidrar med den största medlemsavgiften.

Först blev jag arg på Brink. Skickade ett mail och hävdade att han var ute i det blå (hallen?). Premiera stora annonsörer? För det första är det inte jag eller mina kollegor som nominerar de tävlande kampanjerna. Det gör fyra olika ytterst kompetenta jurygrupper. Fyra stycken 100-wattare delades ut. Två av dessa gick till vad jag skulle anse vara relativt små annonsörer – Alkoholkommittén och Ejendals, vilka inte ens är medlemmar i Sveriges Annonsörer.

Därefter insåg jag att Brink kanske haft en riktigt dålig dag. Kanske tandvärk? En p-bot. Eller kanske är det bara ett uttryck för den missunnsamhet som alltför ofta visar sig i vår bransch? Så upp med mungiporna Roffe, låt oss istället glädjas med de annonsörer och reklambyråer som tillsammans gett oss reklam som både berör och är effektiv.

Andra bloggar om: 100-wattaren, Dagens Media, Rolf Van Der Brink, Sveriges Annonsörer, intressant.se

Smoking i mobiltelefonen

2007-11-14T15:48:00.000+01:00

Om några timmar är det dags! Stadshuset i Stockholm kommer att intas av 900 gäster som får vara med i årets prisutdelning av 100-wattaren. Jag vet vilka ni är! Ni som vinner varsin 100-wattare. Men jag tänker inte berätta det nu. Ni får vänta…

Innan festligheterna börjar klockan 18.00 ikväll måste jag hinna förbi NK-skräddaren och hämta min smoking, som blivit för stor efter en intensiv träningshöst. Försökte SMS:a min medarrangör – Erik Lennmark – på Dagens Industri och påminna om att även han bör ta på sig sin smoking. Och fann till min förvåning att ”smoking” inte finns inlagt i mobiltelefonen. Märkligt! Eller kanske inte föresten? Jag har inte burit min sedan förra 100-wattaren.

Andra bloggar om: Stockholms stadshus, 100-wattaren, intressant.se

Nedräkningen har börjat…

2007-11-13T00:19:00.000+01:00

På onsdag denna vecka arrangeras den 18 upplagan av 100-wattaren. 900 gäster (det är slutsålt) kommer att samlas i Stockholms stadshus för att få se Sveriges mest framgångsrika reklam prisas. Till skillnad från konkurrenttävlingen tar vår jury även hänsyn till vilken effekt reklamen har lyckats uppnå. Ingen skönhetstävling med andra ord.

Henry Sténson – Ericssons informationsdirektör – var uppe tidigare idag och skrev under diplomen som ska delas ut på onsdag. Henry är ordförande i en av våra hundrawattsjury.

Claes de Faire – Resumés ”stjärnreporter” ringde mig idag och ville veta vilka vinnarna är på onsdag. Man skulle visa reklamfilmer från några av de vinnande bidragen i samband med onsdagens Resumé tv på TV8. Men han fick nobben. Vi håller alla på halster in i det sista.

Grattis Zlatan. Du var värd en Guldboll. För någon 100-wattare får du nog aldrig.

Andra bloggar om: Henry Sténson, Ericsson, Claes de Faire , Resumé, 100-wattaren, intressant.se

Starka varumärken byggs med hjälp av varmkorv

2007-11-11T00:37:00.000+01:00

I somras bytte jag bilmärke. Efter tolv år sa jag bye, bye till en av staden Stuttgarts största stoltheter. Detta till förmån för den värste konkurrenten - en bayrare från München.

Idag blev det vinter. Varför bayraren skulle förses med nya vinterdäck. Redan för en månad sedan hade dessa däck inhandlats. Jag lät dock däcken vara kvar hos bilfirman i Solna. Friktionsdäck på lättmetallfälg blev det, för jag gillar inte dubb. Jag tänker ju bland annat på miljön.

Verkstaden till märket från Stuttgart stängde alltid tidigt på fredagar och höll stängt på lördagar. Döm därför om min förvåning när jag igår fick veta att "bayrarna" inte bara hade öppet längre på fredagar. De höll även öppet på lördagar. Wow, vilken grej!

När jag idag hämtade däcken fick jag veta att montering ingick. ”Åk och ställ dig i kön på andra sidan, så byter vi dina däck. Det ingår så att säga…”, upplyste killen bakom disken. Jag tackade och ställde mig i kön med endast ett tiotal bilar framför. Det går fort, tänkte jag. Strax därpå ljöd en symfoni av signalhorn. Det lät inget vidare, varför jag höjde ljudet och lät Elvis Costellos ”(The Angels Wanna Wear My) Red Shoes” ljuda allt högre i kupén. Tutandet fortsatte dock oförminskat. Efter ytterligare ett par Costello-låtar kom en verkstadstekniker och upplyste mig om att ”de andra kan bli arga och jag vill undvika bråk.” Jag svarade artigt ”vadå?”. Och fick följande svar. ”Jo, du förstår. Kön till däckbytet börjar där borta…”. Han, teknikern, pekade med hela handen. På andra sidan vägen slingrade sig en annan kö bestående av minst 30 bilar av bayerskt ursprung. Jag skämdes och körde runt hela kvarteret för att undvika att bli igenkänd. Tur att bilen är i silver, tänkte jag. Precis som de flesta övriga. Jag ställde mig sist i kön.

Den långa däckkön var dock över på 30 minuter. Och verkstaden var utrustad med ett tjugotal stationer. När jag gled in med bilen i den stora verkstaden, vilken anpassats för däckbyte denna lördag, upptäckte jag till min glädje att de bjöd på korv, läsk och kaffe. Wow, vilken grej!

Vad är då sensmoralen av detta? Jo, att varumärken inte enbart byggs av produkt och reklam. Utan av givmildhet, service och varmkorv. Något för Stuttgarts stolthet att tänka på…

Pirate Bay och min röda hoj

2007-11-08T00:15:00.000+01:00

Enligt IRM:s rapport för kvartal 3 har Internet gått om TV som annonsmedia och Internet har hittills i år vuxit med 30 procent. Det är framför allt Internet som står för tillväxten under åtets tredje kvartal.

Tänk var nätet på – relativt – kort tid har förändrat vårt sätt att agera. Privat såväl som i arbetslivet. Bankärenden, CD- och DVD-köp (så vitt du inte tankar ned dem), faktainsamling, tv-tittande, hotellbokningar. Ja, nästan allt tycks vara möjligt att lösa genom detta fantastiska media.

En god vän till mig (han heter förövrigt Håkan) som i tidigare var en av Ginzas största nätkunder berättade tidigare idag att han sedan en tid tillbaka har bytt CD- och DVD-leveranör. Jag frågade till vilken? Och han svarade "Pirate Bay. De är både snabbare och billigare än Ginza och CDON. Jag har hittills inte fått en enda faktura och de har snabba leveranser…”.

På tal om nätet. När jag för ett par veckor sedan åt lunch med Erik Lennmark, DI:s nye annonschef, fann jag efter lunchen en dekal på sadeln på min cykel som stått parkerad utanför restaurangen. Av lappen framgick att någon hade fotograferat min hoj och lagt ut den på en hemsida med cyklar på stan. Lappen föll dock snabbt i glömska. Men jag blev idag påmind om klisterdekalen och fann på den en webbadress http://bikehax.blogspot.com/2007_10_01_archive.html. På hemsidan hittade jag en bild på min gamla tävlingscykel (den röda med rosa sadel). Tänka sig!

Mörkret

2007-11-06T15:45:00.000+01:00

Åter i Sverige! Det första som slog mig igår när jag landade på Arlanda var MÖRKRET. Skymningen hade redan påbörjat sin entré trots att det bara var eftermiddag. På väg hem i bilen samma sak. Alla – eller i alla fall många – bar SVARTA KLÄDER. Jag betraktade ett tiotal människor som stod i en busskö på Odengatan. Alla var klädda i svart eller mörkgrått. Varför? Vi som lever i detta – till stora delar – mörka land borde klä oss i gladare färger som lyser upp. Ingen i kön bar reflex. På kvällen tog jag fram mina tre vinterjackor, och fann till min ilska att samtliga var svarta. Jag ska bättra mig!

Nästa vecka, den 14 november, kommer dock ett ljus i höstmörkret. Då arrangerar Sveriges Annonsörer tillsammans med Dagens Industri den artonde upplagan av reklamtävlingen 100-wattaren. Intresset är stort och biljetterna till arrangemanget i Stockholms stadshus kommer garanterat att gå åt.

Magnus Böcker – vd för OMX och tillika gammal kursare – sprang sin första mara i New York i helgen på 3.53. Bra jobbat. Men jag vill lite skrytsam poängtera att min tid från Berlin tidigare i höstas är 1 timma och 7 minuter snabbare. Så öka träningsdosen Magnus...

Grand Canyon

2007-11-04T14:49:00.000+01:00

1 november (dag 4)

Amerikaner är överlag vänliga. Det är t ex nästan omöjligt att åka hiss utan att någon säger hej, frågar hur du mår eller allmänt småpratar. Det är något jag gillar och när jag framför det till svenskar så säger de flesta; ”Åh, vad ytligt! De är inte ett dugg intresserade av hur du mår.” Även om så inte skulle vara fallet så är det i alla fall betydligt trevligare med en småpratande och ytlig amerikan än en tyst och inåtvänd svensk.

Idag har jag köpt nya löparskor – det fjärde paret hittills i år – och i mitt tycke den ultimata skon - Nike Zoom Elite.

2 november (dag 5)

11 timmar och 90 mil det är vad Las Vegas – Grand Canyon tar tur och retur med ett par timmar i nationalparken. Senast jag var i Grand Canyon var 1990 och då slogs jag av det fantastiska landskapet. Nu – 17 år senare – är jag tillbaka. Denna gång med Elisabeth och Henrik.

För att vara i USA är hela denna nationalpark väldigt icke-kommersiell. Inträdet går till underhåll av detta – sannolikt USA:s främsta – naturreservat. Jag har aldrig känt mig så liten och obetydlig som när jag stod på en av Canyons platåer och tittade ut över denna ofantliga vy. Iförd shorts och t-shirt. Alla andra märkte säkert att jag var van med ett betydligt kallare klimat. För de övriga besökarna – vilka till övervägande delen var amerikaner samt en handfull japaner – var klädda i fleecetröjor eller täckjackor. Kallt? Knappast. Det var ju 16 grader…

3 november (dag 6)

Och så blev man förkyld på kuppen. Detta p g a av att jag inte klädde på mig i Grand Canyon. Ett pris man får betala när man väljer att leka viking. En tröja och jag hade varit frisk idag. Jag tröstade mig med att köpa en ny elgitarr.

När denna vecka är till ända har jag – liksom resten av familjen – tillbringat sex veckor i USA. All min semester. Detta fördelat på tre resor (februari/mars, juni/juli och oktober/november). Det är inte utan att vi alla mer och mer börjar känna oss som amerikaner.

4 november (dag 7)

Med hjälp av Lufthansa flyger vi Las Vegas – Chicago – Frankfurt – Stockholm. Hej då Vegas!

Vilse i Vegas

2007-11-01T09:07:00.000+01:00

Dag 1 (29 oktober)

I Las Vegas finns det fler än 400 000 hotellsängar. Och staden tar emot över 80 miljoner turister per år. Samtidigt som staden har färre invånare än t ex Malmö. Detta fenomen har resulterat i att du alltid får frågan ”Where do you come from?” när du springer på en vegasbo. Man utgår helt enkelt från att du är turist i denna ökenstad. Öken är rätta ordet. Vegas blev egentligen en stad först i samband med byggandet av Hooverdammen i början av 1930-talet. Byggnadsarbetarna reste in till hålan Las Vegas, som grundats omkring 1910, för att träffa lättfotade damer, spela och ta ett järn. Ja, ha kul helt enkelt… Som en kontrast kan jag upplysa att staden har fler än 500 kyrkor!

Nåväl, Las Vegas är inte längre en stad avsedd för endast spel och tvivelaktiga kvinnor. Snarare är denna stad som ett dagis för vuxna. Eller ett stort Legoland. Hotellet vi bor på – Excalibur – är förövrigt ritat av Lego. Hotellet är som en stor Legoborg. Barnsligt? Ja, till 100 procent. I staden finns replikor på allt från Eiffeltornet till Frihetsgudinnan. Alla i 1/3 storlek av originalen.

Underhållning och shopping har tagit över allt mer från spelandet. Det är i alla fall min bild och det är främst pokerspelet som minskat i popularitet under senare år. Därför stämmer inte schablonbilden med Las Vegas-turisterna i aftonkläder. Istället är den vanliga amerikanska slappa klädstilen som gäller. Shorts, t-shirt och gympaskor. Jag är ganska säker på att turisterna här, vilka till 90 procent främst kommer från den breda amerikanska medelklassen. Många av dem som jobbar inom turistnäringen här är asiater och sydamerikaner.
Jag hörde att den bästa affären här är att uppsöka någon av de många pantbankerna och lägga ett pris på ett smycke eller en klocka.

Jag mailade Olle Wästerberg, som jobbat många år i USA och främst i New York, och skrev att jag skulle till Vegas. Han svarade ”Las Vegas?!. Jag kroknade efter två dagar…”. Att endast springa runt bland alla casinon kan nog knäcka vem som helt efter två dagar.

Dag 2 (30 oktober)

Idag tog vi bilen till Red Rock. På Red Rock Casino uppträder Zowie Bowie. Bowies förstfödde. Jag hade ingen aning om att han jobbade som artist? I alla fall inte här i Vegas. Detta trots att jag varig Bowie-fan sedan hösten 1973. I centrala Vegas uppträder Elton John under en månad. Honom tänker jag inte se. Vi ska försöka få biljetter till Monty Pythons ”Spamalot”. I morgon kväll ska vi se en illusionist som jag redan glömt namnet på.

Dagarna kombinerat i övrigt gärna med shopping i kombination med några timmar med böcker invid poolen. Det är varmt här. Att jämföras med svensk högsommar. Så sammanfattningsvis påminner detta om vilken Medelhavsresa som helst. Med undantag att det är 40 mil till havet… Ja, ett undantag till - färre svenskar. Mycket färre, trots att dollarn är på extrapris räknat i svenska kronor.

Dag 3 (31 oktober)

Jag har varit på en träff avseende andelslägenheter. Jo, det är sant! Inte för att jag och resten av familjen är intresserade. Mötet med denna enorma stab av mäklare, säljare, coacher m m var istället ett utmärkt tillfälle att få studera amerikans säljteknik och retorik. Allting väldigt välregisserat. De lovade att det skulle ta tre timmar. Efter fem och en halv lättade jag och familjen. Utan någon namnteckning på ett avtal. Jag vill inte bo här, mitt ute i Nevadaöknen. Jag föredrar Florida och där ska jag bo som pensionär under vintrarna. Jag måste vistas nära havet.

Andra bloggar om: Las Vegas, intressant.se