Vilse i Vegas

Dag 1 (29 oktober)

I Las Vegas finns det fler än 400 000 hotellsängar. Och staden tar emot över 80 miljoner turister per år. Samtidigt som staden har färre invånare än t ex Malmö. Detta fenomen har resulterat i att du alltid får frågan ”Where do you come from?” när du springer på en vegasbo. Man utgår helt enkelt från att du är turist i denna ökenstad. Öken är rätta ordet. Vegas blev egentligen en stad först i samband med byggandet av Hooverdammen i början av 1930-talet. Byggnadsarbetarna reste in till hålan Las Vegas, som grundats omkring 1910, för att träffa lättfotade damer, spela och ta ett järn. Ja, ha kul helt enkelt… Som en kontrast kan jag upplysa att staden har fler än 500 kyrkor!

Nåväl, Las Vegas är inte längre en stad avsedd för endast spel och tvivelaktiga kvinnor. Snarare är denna stad som ett dagis för vuxna. Eller ett stort Legoland. Hotellet vi bor på – Excalibur – är förövrigt ritat av Lego. Hotellet är som en stor Legoborg. Barnsligt? Ja, till 100 procent. I staden finns replikor på allt från Eiffeltornet till Frihetsgudinnan. Alla i 1/3 storlek av originalen.

Underhållning och shopping har tagit över allt mer från spelandet. Det är i alla fall min bild och det är främst pokerspelet som minskat i popularitet under senare år. Därför stämmer inte schablonbilden med Las Vegas-turisterna i aftonkläder. Istället är den vanliga amerikanska slappa klädstilen som gäller. Shorts, t-shirt och gympaskor. Jag är ganska säker på att turisterna här, vilka till 90 procent främst kommer från den breda amerikanska medelklassen. Många av dem som jobbar inom turistnäringen här är asiater och sydamerikaner.
Jag hörde att den bästa affären här är att uppsöka någon av de många pantbankerna och lägga ett pris på ett smycke eller en klocka.

Jag mailade Olle Wästerberg, som jobbat många år i USA och främst i New York, och skrev att jag skulle till Vegas. Han svarade ”Las Vegas?!. Jag kroknade efter två dagar…”. Att endast springa runt bland alla casinon kan nog knäcka vem som helt efter två dagar.


Dag 2 (30 oktober)

Idag tog vi bilen till Red Rock. På Red Rock Casino uppträder Zowie Bowie. Bowies förstfödde. Jag hade ingen aning om att han jobbade som artist? I alla fall inte här i Vegas. Detta trots att jag varig Bowie-fan sedan hösten 1973. I centrala Vegas uppträder Elton John under en månad. Honom tänker jag inte se. Vi ska försöka få biljetter till Monty Pythons ”Spamalot”. I morgon kväll ska vi se en illusionist som jag redan glömt namnet på.

Dagarna kombinerat i övrigt gärna med shopping i kombination med några timmar med böcker invid poolen. Det är varmt här. Att jämföras med svensk högsommar. Så sammanfattningsvis påminner detta om vilken Medelhavsresa som helst. Med undantag att det är 40 mil till havet… Ja, ett undantag till - färre svenskar. Mycket färre, trots att dollarn är på extrapris räknat i svenska kronor.


Dag 3 (31 oktober)

Jag har varit på en träff avseende andelslägenheter. Jo, det är sant! Inte för att jag och resten av familjen är intresserade. Mötet med denna enorma stab av mäklare, säljare, coacher m m var istället ett utmärkt tillfälle att få studera amerikans säljteknik och retorik. Allting väldigt välregisserat. De lovade att det skulle ta tre timmar. Efter fem och en halv lättade jag och familjen. Utan någon namnteckning på ett avtal. Jag vill inte bo här, mitt ute i Nevadaöknen. Jag föredrar Florida och där ska jag bo som pensionär under vintrarna. Jag måste vistas nära havet.

Andra bloggar om: Las Vegas, intressant.se