En vecka i Beijing

Efter snart en vecka i sommarvarmt Beijing har jag gjort några iakttagelser. Det har förvisso inte varit helt lätt. För större delen av tiden har jag vistas i diverse konferensrum och föreläsningssalar på ett stort hotell.

Så håll till godo med dessa små reflektioner:

- Himmelska fridens torg är lika steril och tråkigt som Sergels torg. Fast betydligt större. "Stalinistisk arkitektur" har aldrig imponerat på mig. Finns det verkligen någon levande människa som tycker dessa arkitektoniska är vackra?

- Kineserna använder tangentbord med västerländska bokstäver. Trots att ytterst få jag träffat på kan ett enda ord engelska. Och sannolikt heller inget annan europeiskt språk. Förklara detta den som kan?

- Aldrig tidigare har jag sett så många Porsche Cayenne (Porsches gigantiska SUV) som här. Vare sig i Tyskland där de tillverkas eller i USA som, än så länge, är Porsches största marknad. Då priset på det mesta av alla varumärken jag stött på i butiker kostar ungefär lika mycket som hemma i Europa så antar jag att en Porsche Cayenne inte är något undantag. Är detta verkligen förenligt med Marx, Lenins och Maos ideologier? Kina är väl, än så länge, ett land som säger sig tillämpa kommunism? Kan det bli mer kapitalism än en Porsche Cayenne Turbo?

Vilken underbar värld!

Vi överlevde 2009. En härdsmälta för många kan tyckas – men vi överlevde. Låt oss för en kort stund strunta i alla dystra siffror från prognos- och mätinstituten och istället titta på vad som verkligen har hänt. Då inser vi ganska snabbt vilken underbar värld vi faktiskt befinner oss i.

Det görs bättre reklam än på mycket länge. Annonsörerna är modigare än någonsin tidigare och reklambyråerna tänjer hela tiden på gränserna. Både i den kreativa utformningen och när det gäller val av nya kanaler. Våra svenska annonsörer och reklambyråer sopar prisborden rena på internationella utmärkelser. I våra ledande reklamtävlingar – Guldägget och 100-wattaren – så dundras det på med riktiga fullträffar som både berör och ger effekt.

Allt fler företag inser faktiskt kommunikationen är en ytterst central del för att man över huvud taget ska lyckas i sina affärer. Myndigheter, organisationer och företag vågar äntligen betrakta sig som annonsörer och kommunikatörer. Något som många gånger älskas av mottagarna. Nya annonsörer ser dagens ljus i takt med att gamla monopol försvinner. För att inte tala om alla nya fantastiska kanaler. Den gamla klisterdekalen ”Reklam – nej tack!” finns liksom inte på Youtube. Idag rör vi oss plötsligt fritt i gränslandet mellan reklam, information och underhållning.

Vilket tempo det är i världen. Utvecklingen har gått rasande fort både när det gäller tekniska möjligheter, kreativ höjd och möjligheten att mäta effekten av sina insatser. Vem kunde ens fantisera om en ”Färjan Håkan”, när våra enda reklamidoler en gång i tiden var Flora-reklamens Ernst-Hugo och Marabous Yvonne Lombard? När vi på 80-talet sänkte ljudet på våra tv-apparater för att inte tv-pejlarna skulle upptäcka oss? Inte kunde vi då ana att vi 20 år senare skulle bli uppvaktade av en reklamfilm med en tackkör från samma tv-pejlare som gjorde oss licensbetalare till hjältar?

Idag tar vi faktiskt ansvar för alla dem som känner sig kränkta eller diskriminerade av reklam.
Vi har sedan ett år tillbaka vår egen Reklamombudsman som företräder allmänheten, men finansieras av vår bransch. Håller vi rent framför vår egen dörr, undviker vi sannolikt ytterligare begränsningar via nya marknadsföringslagar.

All dörrar står öppna. Fler kommunicerar på nya sätt. Slut är tiderna då det satt lås på dagböckerna. Nu står de i stället på vid gavel för hela världen. Det bloggas, twittras och facebookas vilket också skapar nya och smarta möjligheter att skapa effektiv marknadsföring. Detta även om svångremmen för stunden råkar vara hårt lindad rund budgeten.

Allt som väntar på oss 2010 kan vi bara se fram mot och jag önskar er alla ett riktigt gott slut på detta år och säger som Ikeas Ingvar Kamprad: Underbara framtid – det mesta är ännu ogjort!

Konsessionsavgifterna suger!

De kommersiella radiokanalerna tystnade under en timma imorse. Detta som en protest mot de höga avgifter de alltjämt tvingas att betala. Lönsamheten för radion är fortfarande dålig. Något som inte minst drabbar lyssnarna.

Hittills har den kommersiella radion betalat närmare 2 miljarder kronor i avgifter till staten. Pengar som radion istället hade behövt till att programutveckla och investera i ny teknik. Manfred Aronsson på MTG SMS:ade mig imorse och jag lovade honom och den kommersiella radion mitt fulla stöd. Konsessionsavgifterna suger!

Vi får vad vi förtjänar...

För några år sedan samtalade jag över en lunch med den dåvarande chefredaktören för landets största morgontidning. Småleende sa han: ”du förstår väl att vi har den branschpress vi förtjänar” och han syftade på reklam- och mediebranschen.

Vid närmare eftertanke tror jag faktiskt att den gode chefredaktören hade fel. Vår bransch förtjänar en betydligt bättre press än den vi har. Tänk om vi istället hade en branschpress som tog reklam och mediefrågor på allvar istället för att försöka skapa ”storbråk” via olika tvivelaktiga artiklar?

En branschpress som förenar olika intressen och blir en kraft. En kraft i arbetet med att få utomstående aktörer att äntligen förstå att reklam och övrig marknadskommunikation är ett fantastiskt verktyg i arbetet med att få företag att växa.

Vad menar jag då med en press som vi förtjänar? Här kommer ett exempel: Tidigare idag fick jag frågan från två (!) journalister, med 30 minuters mellanrum, från en av landets mest tongivande branschtidningar varför Sveriges Annonsör valt att starta en internetrådgivningstjänst för medlemmarna.

Mitt svar var lika självklart som okomplicerat nämligen att det fortfarande finns en stor okunskap i branschen om hur man jobbar och mäter olika aktiviteter på nätet. Och att vi på detta sätt förhoppningsvis skulle kunna bidra med ytterligare kunskap. Jag tillade också att många av våra medlemmar efterfrågat denna tjänst, varför det sannolikt finns plats för fler aktörer på marknaden. Främst är det mindre och medelstora annonsörer som har begränsad kunskap internt om hur det ska använda de fantastiska möjligheter som internet kan skapa.

Men vad gör man som branschtidning med detta svar? Försöker att skapa bråk så klart! Och helst ett rejält storbråk. 30 minuter efter det att den siste journalisten lagt på luren kunde man läsa följande på deras webb: ”Webbrådgivarna om Anders Ericsons utspel: Hål i huvudet”. Längre ner i artikeln hittade man: ”uttalandet har fått flera webbkonsulter att gå i taket”. Jo jag tackar! ” Gå i taket”? Jag kan se framför mig hur en av journalisterna kastar sig på telefonen i den otåliga jakten i att få tag på en internetkonsult inför vilken han ivrigt framför: - Du vet väl att Anders Ericson på Sveriges Annonsörer anser att alla internetkonsulter är inkompetenta idioter? Vad ska vi tro att konsulten svarar? Och det är kanske ingen högoddsare att gissa sig till att artikeln i vanligt branschpressmanér blir ”Storbråk”, ”Hål i huvudet”, ”Rasar” etcetera?

Vilka ord ska vår kära branschpress ta till den dagen det verkligen handlar om storbråk? Och när ska vi äntligen få den branschpress vi så väl förtjänar? Svara den som vet?

Daytona och Budweiser

En bekant till mig, Tomas, och jag bilade härom dagen från Ft Lauderdale till Daytona för att få sniffa bensin och känna doften av bränt gummi från biltävlingen Nascar. Sammanlagt såg vi 230 varv á fyra kilometer fördelade på två tävlingar på den klassiska Daytonabanan.

På tal om bilar så har bilbyggande inte varit amerikanarnas paradgren under de sista 50 åren. Jag hörde tidigare i år en svensk professor inom fordonstillverkning, verksam i Danmark, säga i radions P1 att problemet med den amerikanska bilindustrin är att de har för bra självförtroende. Den amerikanska bilindustrin , med andra ord Chrysler, Ford och GM, producerar bilar som allt färre efterfrågar.

Att tanka bilen är fortfarande en njutning i USA. En gallon (3,78 l) regular (lägsta oktan) är fortfarande löjligt billigt. Bara 2,60 dollar. För ett år sedan kostande en gallon 4,10 dollar.

Jag tröttnade härom dagen på det vattniga amerikanska ölet och köpte ett 12-pack tyska Warsteiner på Winn Dixie. Men den tyska drycken är på tok för besk i den 40 gradiga Floridavärmen. Så jag har återgått till Budweiser och Millers.

Andra bloggar om: Nascar, Daytona, intressant.se

3 juli är ett speciellt datum för oss rocknördar

Idag är det den 3 juli (här i USA är det dock fortfarande den 2:a). Alla vi rocknördar - som inte har något bättre för oss än att läsa rockbiografier eller samtliga nummer av musiktidningar som bland annat Classic Rock, Mojo, Q och Uncut - vet att just denna dag är speciell.

Den 3 juli 1969 hittades Brian Jones död i sin swimmingpool. Han hade några månader tidigare fått sparken från det band han en gång i tiden hade bildat – The Rolling Stones.

Samma datum två år senare, 1971, hittades Jim Morrison död i ett badkar i Paris. Sångaren i The Doors hade rest till den franska huvudstaden några månader tidigare.

Den 3 juli 1973 var det dags igen – fast denna gång är det inget riktigt dödsfall (men det smärtar mig ändå). Nu är det Ziggy Stardusts tur, David Bowies alter ego, som tar farväl på Hammersmith Odeon i London. Bowie deklarerar att detta är hans (Ziggy Stardust) sista konsert. Tack och lov var han tillbaka på scen mindre än ett år senare, men denna gång utan att gestalta Ziggy och utan sitt kompband The Spiders from Mars. Gissa om jag saknar Ziggy och The Spiders. Suck!

Andra bloggar om: Brian Jones, The Rolling Stones, Jim Morrison, The Doors, Ziggy Stardust, David Bowie, intressant.se

Lightöl, wah-wah-pedal och bourbon

Vädret i Florida är minst sagt märkligt. Idag vid lunchtid var himlen helt befriad från moln och lika blå som en Djurgårdströja. En kvart senare föll regnet hårdare än vattnet från ett sprutmunstycke i en biltvätt.

Rapporteringen om Michael Jackson och hans död är fortfarande något som alla nyhetskanaler här i USA tar upp dag efter dag. Detta trots att det gått en vecka sedan han dog. Spekulationerna om orsaken popstjärnans död, hans testamente och vilka av hans barn som han verkligen är far till lär fortsätta ett bra tag till.

En tysk , eller för den delen tjeckisk, bryggmästare skulle anse att jag är helt galen. Men Budweisers nya Bud Light Lime smakar riktigt bra här i den 35 gradiga värmen. Dock behövs en klyfta riktigt lime för att ersätta ölets artificiella limesmak.

Idag kom budet med min nya wah-wah-pedal från japanska Boss (inte att förväxla med det tyska klädmärket) som jag här om veckan beställde via Guitar Center nere i Hallandale. Tyvärr har jag varken tillgång till någon elgitarr eller förstärkare, så jag vet inte hur den låter. Men den är förbaskat snygg.

Jag föredrar riktig whisky före amerikansk bourbon. Men är man i USA känns det helt fel att dricka skotsk whisky före den inhemska (gäller även öl trots att det är rör sig om light). Flaskan med Jack Daniels tömdes härom kvällen när jag hade lite gäster på besök. Dagens inköp blev en flaska Wild Turkey 101 som förvisso smakar bättre än Jack Daniels, men som saknar konkurrentens image av rock ’n’ roll.

150 års fängelse för världens största bluffmakare

Legenden från Wall Street - Bernard Madoff - som svindlat finanseliten på astronomiska 65 miljarder dollar (vilket motsvarar cirka 500 miljarder kronor) fick idag fått sin dom - 150 års fängelse.

I flera decennier blåste Bernard Madoff sina över 10 000 kunder, vilka bestod av allt från amerikanska småsparare till europeiska kungahus, i det som kom att bli världshistoriens hittills största finansbluff.

Han får byta ut boendet i sin lyxlägenhet på East 64th Street, som är värderad till cirka 60 miljoner kronor, mot en fängelsecell för resten av sitt liv.

Allt var i grund och botten ett simpelt pyramidspel. Madoff låtsades investera sina kunders pengar ibland annat hedgefonder och fond-i-fonder. Hela tiden fick Madoffs intet ont anande kunder kontoutdrag som visade på årliga avkastningar på mellan 10 till 20 procent. Men allt var ren hokus pokus. Någon verklig avkastning existerade ej. Att det hela tiden flöt in nya pengar från spararna till Madoffs fonder möjliggjorde att denna gigantiska bluff kunde pågå år efter år. När finanskrisen i höstas var ett faktum och spararna tog ut sina pengar föll Madoffs ”imperium” som ett korthus. Och världens största bluff var ett faktum. Den 70-årige Madoff lär dock inte hinna avkunna sina 150 år.

Andra bloggar om: Wall Street, Bernard Madoff, intressant.se

Suck! Ännu ett par Nike Zoom Elite

Haltande - på grund av en hälsena som vare sig vill läka än mindre upphöra med att göra ont - klev jag in på Nike Town i Coral Gables.

Några nya löparskor var inte aktuella för min del. Hemma hade jag två par jag köpte så sent som i mars, i samband med mitt förra USA-besök. Två par - helt oanvända på grund av den förbaskade hälsenan som satt krokben för all typ av löpträning och tävling under de senaste fyra månaderna.

Jag hann knappt innanför Nike Towns stora entrédörr förrän en säljare - vilken mest liknande en reinkarnation av Bob Marley - med jamaikansk accent frågade vad jag hade för skostorlek. Jag svarade att jag inte var i skoköpartagen. Något som tydligen bara sporrade Bob Marley-killen. Mindre än tio minuter efter min entré - i detta löpprylarnas mecka - lämnade jag Nike Town med ännu ett par Nike Zoom Elite. Det fjortonde paret i rakt nedstigande led.

Andra bloggar om: Nike Town, Nike Zoom Elite, intressant.se

Michael Jackson 1958 - 2009

Ingen har väl lyckats undgå nyheten att Michael Jackson är död?

Samtliga nyhetskanaler och dagstidningar här i USA har hans plötsliga död som huvudnyhet.

Jackson blev 50 år och Elvis 42. Det finns många likheter mellan The King of Pop och The King of Rock och nu syftar jag inte på att Jackson tidigare var gift med Presleys dotter.

Sannolikt levde inga av dem vare sig lyckliga eller hälsosamma liv. Jacksons lekplats, Neverland, kommer helt säkert att liksom Elvis Graceland bli en plats dit fans från jordens alla hörn vallfärdar. Att dö i förtid, istället för på ålderdomshemmet, bidrar onekligen till en extra ikonstatus.

Andra bloggar om: Michael Jackson, Elvis Presley, Neverland, Graceland, intressant.se

Hellre levande än Stevie Ray Vaughan

Bob var djupt besviken. Han hade tänkt överraska Jane, hans flickvän, med en specialdesignad Fender Stratocaster i Stevie Ray Vaughan (SRV) utgåva. Men mitt i den pågående lågkonjunkturen passade Fender, (sannolikt) världens största tillverkare av elgitarrer, på att höja priserna på sina välsvarvade träbitar med inte mindre än 15 procent.

Trots att Bob har ett schysst jobb på gitarrkedjan Guitar Center, som finns väl spridd över hela den amerikanska kontinenten, räckte pengarna inte. Således ingen ny elgitarr, av SRV-modellen, till flickvännen denna gång.

Bob lärde jag känna förra sommaren i samband med ett av mina många besök på Guitar Center i Hallandale, som ligger mellan Miami och Ft Lauderdale. Jane är tydligen som uppslukad av denne döda gitarrlegend. Innan jag tog adjö till Bob för den här gången sa jag att han trots allt hade en stor fördel mot Stevie Ray Vaughan. ”Vilken?”, frågade Bob. ”Du lever ”, svarade jag.

Andra bloggar om: Fender Stratocaster, Stevie Ray Vaughan, intressant.se

Politisk reklam är mumbo jumbo

Debatten och valet till EU-parlamentet över för denna gång men kanske inte analysen av själva resultatet varför det gick som det gick. Om fem år är det dags igen och förhoppningsvis har våra politiska partier lärt sig den svåra uppgiften att vara tydlig med sitt budskap. Våra politiker är inte bra på detta. Det är helt enkelt för mycket mumbo jumbo i den politiska retoriken idag.

Att socialdemokraterna och moderaterna inte lockade fler väljare än förra gången vi röstade in våra EU-parlamentariker beror på att de inte haft något tydligt budskap. ”Jobben först” eller ”Använd din röst för Sveriges bästa” säger absolut ingenting. För det finns väl ingen partistrateg eller partisekreterare som på allvar tror att denna typ av intetsägande budskap fungerar?

Tänk om alla övriga annonsörer skulle vara lika dåliga som våra politiska partier i sin argumentation? Förvisso fanns det en tid då reklam den övriga reklamen till stora delar påminde om dagens politiska floskler-annonsering . Men det var i min barndom (då reklam var lika med en annons), vilket var på den tiden då inte ens människan hade satt sin fot på månen. Våra partier står kvar och stampar och gör reklam som hör hemma i 60-talet.

Det kanske trots allt inte var så förvånande att Piratpartiet trots allt blev EU-valets stora vinnare? De kan ju det här med tydliga argument.

Andra bloggar om: Politisk reklam, Valet till EU parlamentet, intressant.se

I huvudet på en gammal löpare

Fram till och med i mars var siktet inställt på att jag idag skulle ha sprungit mitt sextonde maraton – var av det elfte i Stockholm. Men kroppen bestämde sig för att jag inte skulle komma till start detta år. En partiell hälsenebristning satte definitivt stopp på all träning tidigare i år. Att jag i höstas gjorde en fjärde meniskoperation och dessutom ett ingrepp för nervskadan Morton's neurom i vänsterfoten, gjorde inte förutsättningarna bättre.

Sedan i mars står därför alla löparskor i en prydlig rad i garderoben och förra årets 116:e plats i maran känns för mig lika avlägsen som ett besök på rymdbasen ISS.

Igår körde jag förbi nummerlappsutdelningen vid Lidingövägen och såg alla tusentals förväntansfulla löpare hämta ut sina påsar. Det kändes jobbigt och påminde mig om när jag inte fick följa med de övriga i min klass i lågstadiet på friluftsdag på grund av att jag inte kunde hålla tyst under lektionerna.

Kanske är mina skador ett straff för att jag inte kan hålla klaffen med tyckanden i branschpressen…

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, intressant.se

Hjältar

Jag har många hjältar. De flesta av dessa är män (nu är risken överhängande att jag åter kommer att anklagas för att vara sexist eller manschauvenist). Några av dessa män är bland annat Albert Einstein, August Strindberg, Bill Clinton, David Bowie, Ferdinand Porsche, Hans Alfredson, Jimi Hendrix, Joel och Ethan Coen, John Cleese, Keith Richards, Pablo Picasso, Tage Danielsson, Thomas Mann, Winston Churchill samt Martin Luther King.

Idag är det 41 år sedan medborgarrättskämpen Martin Luther King sköts till döds på en hotellbalkong i Memphis, Tennessee. Denne store icke-våldsförespråkare blev blott 39 år.

Läs U2:s hyllning:
Early morning, April 4
Shot rings out in the Memphis sky
Free at last, they took your life
They could not take your pride

In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more in the name of love?
In the name of love!
What more in the name of love...

Pride, U2 (1984)

Alla ägg i samma korg

Jag har aldrig gillat att upprepa mig. Men tyvärr tvingas jag motvilligt göra detta, efter att ha summerat hur väl vinnare av guld- och silverägg samt deltagande i Guldäggsjuryn så intimt är sammanflätade.

Av de tio guldägg som delades ut i samband med gårdagens Guldäggsgala så gick nio av tio guldägg till byråer som själva var representerade i någon av de tio juryerna. Med andra ord 90 procent!

Tittar vi på silveräggen i denna statistik finner man att 20 av de 26 silverägg gick till byråer som fanns representerade i någon av dessa guldäggsjuryer. Eller med andra ord 77 procent. En väldigt hög siffra det också.

Lägger vi alla dessa 36 ägg i samma korg finner vi att dessa till 80,5 procent plockades av byråer som fanns i någon av de 10 juryerna. Förra året var motsvarande siffra 89 procent. Förvisso en liten förbättring, men knappast något att vara stolt över.

Vad säger då dessa siffror? Jo, att juryn än en gång väljer att premiera sig själv. Något annat svar är svårt att finna. Och vill du vinna ett ägg ska du säkerställa en plats i guldäggsjuryn. Annars är det ingen större idé att tävla.

En helt vanlig måndag

Klockan 11.16 ringde Claes de Faire från Resumé på min mobil. Han frågade: ”Nå, vad anser du om alla dessa miljonbonusar till de redan välbetalda cheferna inom bland annat bank och finans?” Vad svarar man på det? Att styrelse såväl som företagsledning och bonuschefer bör använda sitt goda omdöme. Vilket annat svar finns det? Uppnår eller överträffar företaget sitt lönsamhetsmål så är det väl inget fel med bonus eller gratifikation. Men om dessa infrias samtidigt som företaget tvingas avskeda medarbetare rimmar ett generöst bonussystem illa. Inte minst i dessa, minst sagt, kärva tider.

Vår advokat Monique Wadsted, vår förbundsjurist Tobias Eltell och jag träffade Konkurrensverket efter lunchen kring frågan om annonsör-/mediebyråersättningen och de många miljoner vi på Sveriges Annonsörer riskerar att få betala i vite om vi informerar om de olika procentsatserna kopplade till denna ersättningsmodell. Här om veckan hittade någon en gammal artikel på vår hemsida kring dessa procentsatser och informerade Konkurrensverket såväl som Dagens Media. Sedan var bollen åter i rullning. Suck!

Innan mörkret sänker sig över vår huvudstad måste remissvaret om den nya radio- och tv-lagen vara Kulturdepartementet till handa. Det var den måndagen det…

Tough times

Efter att snart ha tillbringat två veckor i USA märker man naturligtvis av den ekonomiska krisen. Precis som hemma i Sverige vinklar medierna allt utifrån ett krisperspektiv. Oavsett om det handlar om statistik över minskade restaurangbesök (till exempel säger 68 procent av vuxna tillfrågade amerikaner att de dragit ner på sina restaurangbesök) eller priserna på bostäder.

En sak är dock säker - mediernas oavbrutna fokusering på denna allvarliga kris inte får så många hushåll att våga öppna sina plånböcker. Och inga hjul lär heller börja rulla i första taget. Något som skulle behövs för att på sikt få fart på såväl den amerikanska som på de övriga ekonomierna i världen.

En av USA:s största detaljistkedjor för hemelektronik, Circuit City, slår nu igen alla sina butiker och lagren reas ut. Sedan januari 2008 har 3,6 miljoner arbeten försvunnit här i USA. Men det finns trots allt goda historier men de verkar inte få lika stor uppmärksamhet i amerikanska medier. En av dessa är till exempel Apple som i sin senaste kvartalsrapport kunde visa på en ökning av sitt resultat med stöddiga 29 procent.

Igår träffade jag en kvinna som sa: ”Jag är så trött på allt negativt som skrivs att jag inte längre orkar lyssna”. Jag kör på som tidigare och hoppas på att det snart vänder”. Jag följer hennes exempel.

Tufft för dagspressen (part II)

Pappersindustrin har flaggat för kraftiga prisökningar på tidningspapper. En siffra på tjugo procent har nämnts, vilket naturligtvis kommer att slå hårt mot dagspressen.

TU (Tidningsutgivarna) säger att det är läsarna som ska få bära denna kostnadsökning. Vilket bäddar för ännu större ras för dagspressen som under de senaste åren sett sina upplagor minska kraftigt.

Att minskat dagstidningsläsande kommer att avspeglas i att tidningarna tvingas sänka sina annonspriser torde inte vara en alltför vild gissning. Framtiden ser minst sagt dyster ut för den svenska dagspressen med ökade kostnader, minskade upplagor och lägre annonsintäkter. Kanske blir nätet dess rädddning?

Andra bloggar om: TU, Tidningsutgivarna, intressant.se

Det stora raset

Denna förmiddag kommer Tidningsutgivarna att presentera ett par etnografiska studier om ungas mediebeteende. Om inte resultatet av studien visar att allt fler unga forsätter att rata dagspressen så blir jag förvånad.

Tittar vi på dagspressens andel av den svenska annonsmarknaden så råder det ingen som helst tvekan om att man allt mer tappar sin roll som det ledande annonsmediet.
På 15 år har dagspressen (storstads-, landsorts- och kvällspress) tappat sin andel av annonsmarknaden med 24 procentenheter och minskat sin andel från 52 till 28 procent.

Visserligen har dagspressen lyckats öka sina annonsintäkter med 1,6 miljoner kronor under dessa år. Men vi måste komma ihåg att samtidigt har hela annonsmarknaden under den aktuella perioden ökat med hela 17,5 miljonerkronor (enligt siffror från IRM). Dagspressen har helt enkelt inte lyckas följa med.

Lägger vi även till att medierna under dessa år fått hård konkurrens om från andra kanaler annonsörernas pengar - kanaler vilka inte är att betrakta som medier men liktväl olika former av kommunikationsdiscipliner - så blir dagspressens andel av de samlade investeringarna ännu mindre. Endast 17 procent.

Så den särställning dagspressen tidigare haft på den svenska annonsmarknaden är definitivt på väg att försvinna. Detta oavsett vad de etnografiska studierna visar på.

Andra bloggar om: Tidningsutgivarna, IRM, intressant.se

Det land där norrmän bor...

Huvudnyhet på norsk tv ikväll – att det norska skidskyttelandslaget avbryter samarbetet med längdskidåkarna! Inte ett ord om den ekonomiska krisen som håller världen i ett strypgrepp och som nu nått Europa. Fast å andra sidan ingår de ju inte i EU, så de kanske inte känner sig delaktiga. Detta säger nog en hel del om våra norska grannar. Eller lever de fortfarande så tryggt på sina oljeinkomster att man stängt av allt vad gäller omvärlden?

Jag inser att Moltas & Co fångade den norska folksjälen på pricken när det begav sig 1968 (vilken är två år innan Norge hittade sin olja...).

”Norge, Norge, är världens sämsta land. Norrmän, norrmän, dom borde tas om hand. Norrmän, norrmänn, det folk som Herren gav en hopplös håg och en panna som är låg så att hatten ramlar..."

Vill du veta mer om Norge? Kolla här:



Norgevisan, framförd av Moltas Eriksson and Helmer Bryds Eminent Five Quartet
Text: Hasse Alfredson & Tage Danielsson (mina största idoler efter David Bowie)

Andra bloggar om: intressant.se

Superbrands vinnare av årets Antibrands

Igår kväll avgjordes årets upplaga av tävlingen Superbrands. Detta år var det dags för kategorin business –to-business. Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt har förstått mig på denna tävling och jag är långt ifrån ensam.

Några frågor som jag alltjämt funderar över rörande Superbrands är:
· Vilka är kriterierna för att vinna och bli ett superbrand?
· Är det fortfarande så att man måste betala 70 000 till 80 000 kronor för att få vara med i boken Superbrands där de korade vinnarna slutligen publiceras?

Vad avser den första frågan så framkom detta i alla fall inte i samband med prisutdelningen på Berns igår kväll. Förvisso var jag inte där, men en kollega var på plats och enligt henne var det sannolikt ingen i publiken som förstod varför just årets finalister kommit med. Inte ens vinnarna kunde svara på frågan varför just de vunnit.

Inget ont om Forsman & Bodenfors. En enastående byrå. Men hur kan det komma sig att ett så pass okänt varumärke som F & B - i alla fall utanför vår lilla bransch - kommer så högt som på 23:e plats samtidigt som Scania blir 55:a i Superbrands varumärkesranking ? Har parametern kännedom ingen som helst betydelse i denna tävling?

Jag bestämde mig för att kontakta en juryledamot i årets Superbrandtävling och frågade henne vilka kriterierna var. Svaret jag fick var allt annat än tydligt och bör nog inte belasta henne utan istället arrangören. Att juryn enligt henne inte heller fick veta resultaten av deras poängsammansättning gjorde mig ännu mer misstänksam mot denna tävling. Jag fortsatte därför mitt sökande och kontaktade en annan juryledamot, som tidigare deltagit i denna tävling, och fick i stort sett samma svar även här. Förvirrat och otydligt . Suberbrands måste vara årets Antibrand.

Andra bloggar om: Superbrands, intressant.se

Var fan är mina cyklar?

På mindre än två veckor har jag ofrivilligt blivit av med mina två cyklar.

Min ögonsten, den röda racerhojen med rosa sadel, stals utanför kontoret här om veckan. Någon knipsade helt enkelt av vajern. Den andra, en lika svart som tråkig stadscykel, valde någon klåfingrig typ att lägga beslag på utanför min port i tisdags kväll.

Ni får behålla den svarta. Men ge mig den röda åter.

För en handfull dollar

Den låga dollarkursen gör sig ständigt påmind. Ett resultat av detta är de ovanligt många utländska turisterna (inklusive jag själv) som är här för att fynda.

Många saker har alltid varit billiga för oss européer i USA, oavsett om dollarn varit stark eller svag i förhållande till europeiska valutor. Bensinen till exempel. Trots att priset per gallon i det närmaste har fördubblats här i USA under de senaste åren är bensinen ungefär hälften så dyr som i Sverige. En gallon (ca 3,8 liter) kostar runt 24 kr (ca 4 dollar).

Bilar är ett annat exempel. Både nybilspriser och begagnatpriser är på en nivå som får oss svenskar att häpna. Eller vad sägs om en begagnad Mercedes C 230 kompressor av 2005 års modell för 90 000 kr. För samma pris får du en ett år gammal Ford Mustang cabriolet. Jag funderar över hur kan det komma sig att en reservdel, i form av en dörrsida till en tysk sportbil, i USA kostar 2 350kr (390 dollar inklusive skatt) samtidigt som denna i Sverige kostar över 6 000 kronor? Och priset i Tyskland, omräknat i euro, är nästan lika hutlöst dyrt Jag kan bara instämma i Tomas, en bekant till mig som reste hem till Sverige här om dagen, slutsats att det är vi européer som finansierar amerikanernas köp av europeiska bilar och reservdelar.

Nikons nya D60 (en digital systemkamera) med optiken 18-55/3,5-5,6 får du betala 6.500 kr för hos Expert hemma i Sverige. I Best Buy-butiken snett över gatan får du den för 4.100 kr (690 dollar inklusive moms).

Det slog mig att det är synd att man inte röker. Ett paket Camel kostar 2.85 dollar.

Andra bloggar om: intressant.se

Inget kan vara mer svenskt än IKEA

Oavsett om jag kör förbi en IKEA-skylt i Hamburg eller Los Angeles så måste jag göra ett snabbt besök i varuhuset. Och har man en gång tiden arbetat hos Kamprad & Co är det något speciellt att kliva innanför entrédörrarna till dessa blå-gula möbelvaruhus.

Förvisso ser de i stort sett likadana ut vart man än kommer. Kanske med undantag för det i Kungens Kurva, söder Stockholm, vilket är störst. Den är en slags stolthet av att vara svensk som fyller mig varje gång när jag frotterar mig bland Billy-bokhyllor och Sultan-madrasser. För är det något som är påtagligt på IKEA, förutom låga priser, så är det Sverige. Jag vet inget varumärke som så tydligt signalerar det blå-gula Sverige så tydligt och framgångsrikt som just IKEA.

Vid utgången på IKEA i Kassel finns information och bilder om Småland. Och i det nyöppnade varuhuset vid Sawgrass, ett par mil väster om Fourt Lauderdale i Florida, möts alla kunder på sin väg ut av en vägg med texten ”Hej då!”.

Andra bloggar om: IKEA, intressant.se

Här skiner solen – så den svenska midsommaren känns avlägsen

Det förekommer svenskt midsommarfirande i Battery Park, längst ner på Manhattan. I övriga New York finns det inget som påminner om svensk midsommar. Inga midsommarstänger, inga Små grodorna och inget dåligt väder. Solen skiner från en molnfri himmel och det är 25 grader.

I morse läste jag i morgontidningen att det är 45 grader varmt och värmerekord i södra Kalifornien samtidigt som det är kraftiga översvämningar i området väster om Chicago.

De båda killarna före mig i kön köper varsin liter svensk vodka (inte Absolut). Varför jag gör dem påminda om att de köpt svensk vodka och att vi svenskar just idag firar midsommar och detta gärna tillsammans med rikliga mängder av just vodka. De tittar båda förvånad på mig och jag förstår med ens att de inte är ett dugg intresserade av svenskt midsommarfirande förutom själva vodkan.

Andra bloggar om: Midsommar, Battery Park, Svensk vodka, intressant.se

Vad är deppigast - Ground Zero eller REM?

Ground Zero känns minst sagt ödesmättat. Att det för åtta år sedan stod två gigantiska tvillingskrapor, på vardera 110 våningar, här är idag obegripligt att förstå. Hundratals byggnadsarbetare är i full gång med att gjuta grunden till den nya byggnaden som ska vara klar 2012.

Alla delar av Manhattan har sin tydliga karaktär. Chelsea, Greenwich Village och SoHo gillar jag bäst. Och här är det betydligt lugnare än vid Midtown och teaterdistriktet kring Time Square.

Idag har jag gått från området där jag bor – vid Empire State Building – ner till finanskvarteren vid Ground Zero och tillbaka. För att därefter ta en kortare tur upp till Time Square.

Det blev drygt fyra timmars promenad. Mats Olsson, rock- och sportjournalisten som under ett antal år bodde på Manhattan, skrev i sin guide bok om New York att huvudregeln för varje New York-resenär är att bära bekväma skor. Inget kan vara mer sant.

Middagen intogs på BRGR som ligger strax söder om Madison Square Garden där depp-rockarna REM spelar denna varma kväll.

Andra bloggar om: Ground Zero, Madison Square Garden, REM, intressant.se

Jag kan se Empire State Building från min säng

Empire State Building syns tydligt och står majestätiskt bara några hundra meter från hotellfönstret. En rätt skön vy att beskåda när man vaknar och blickar ut liggandes i sängen. Fast jag tycker att Chrysler Building är betydligt snyggare än Empire.

Efter att handlat en välfylld påse med CD och DVD från Virgin Megastore på Times Square var det dags för besök i några gitarraffärer på 48e gatan. Den låga dollarkursen innebär att varje inköp är ett fynd. En promenad i Central Park med ett besök i Strawberry Fields är ett måste. I samband med dagens andra besök i Virgin Megastore börjar jag prata med en New York-bo som sett Bowie på Carnegie Hall (1972), Radio City Music Hall (1973) och Madison Square Garden (1974). Det var länge sedan jag var så avundsjuk.

Idag invigde IKEA ett nytt varuhus i Brooklyn. Det har varit huvudnyhet i varje nyhetsreportage. Då blir man stolt att jag är svensk. Vilket är mer än man kan säga efter resultatet av dagens fotbollsmatch.

Andra bloggar om: Empire State Building, Chrysler Building, Central Park, IKEA, intressant.se

Traditioner ska hållas

I morse var det åter dags för skolavslutning då Junior gick ut årskurs sex. Senast jag bänkade mig i Hedvig Eleonora Kyrka var i samband med julavslutningen vilket är snart sex månader sedan, men det känns som sex veckor. Varför går tiden så fort?

I vår familj har vi en tradition i samband med skolavslutningar, oavsett om det gäller jul eller sommar. Första kvällen börjar vi titta på en av regissören Leif Krantz ungdomsserier från sent 60-tal.

Vid jul är det Kråkguldet, som utspelar sig i Bergslagen i
adventstid, och så här till sommaravslutningen ska dvd-spelaren laddas med Kullamannen. Och här är det sommar i Kullaberg i Skåne som är skådeplats. Traditioner är till för att hållas. Men vem kan man lita på? Doktor Miller, fru Werner eller Harry…

Andra bloggar om: Leif Krantz, Kråkguldet, Kullamannen, intressant.se

Dagen efter...

Som vanligt efter en mara är man alltid lite stel i låren. Det hör liksom till. I övrigt inga skavanker, förutom ett skavsår på en tå.

Jag såg till min glädje att jag kom tvåa i klubben i årets mara. Jag springer för Hovet (Fredrikshofs FIF). Klubbkollegan Per Källgården slog mig med knappt 3 minuter och kom in på 2.49.53 och hamnade på 79:e plats. Respekt!

Efter gårdagens mara gick jag och familjen Hard Rock Café. Det är en tradition sedan femton år tillbaka. Hard Rocks meny är som gjord för en långdistanslöpare. På vägen hem från Hard Rock ”sprang” jag på min gamla kurskompis Magnus, från OMX Nasdaq, och hans familj. Det visade sig att han var anmäld till årets Stockholm Marathon, men att han valde att inte ställa upp. Han berättade att han sedan en tid bor i New York och att resten av familjen flyttar dit i höst. Jag är avundsjuk. Tänkt att få bo på Manhattan…

Jag längtar redan efter att få snöra på mig mina Nike. En dags vila räcker för i morgon är det dags igen.

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, Hard Rock Café, intressant.se

116:e plats - det känns skönt

Stockholm Marathon är över för i år. Det var ett bra lopp och det var många som sprang. 18 200 var anmälda, vilket är rekord. Hur många som startade samt kom i mål av dessa vet jag inte i skrivande stund då loppet alltjämt pågår.

Jag hade oroat mig för att värmen skulle bli lika bestialisk som under förra årets Stockholm Marathon. Men så blev det ej. Tack för det! Lätt svalkande vind i kombination med bra temperatur gjorde loppet ovanligt lättsprunget.

Jag tror inte bara att det var rekord i antalet anmälda löpare. Aldrig har jag sett så många människor längs gatorna i samband med en mara i Stockholm. Jag kom in på 116.e plats på tiden 2.53.34. Min bekant, Ludvig Myrenberg, träffade jag i samband med starten låg 15 sekunder efter mig under större delen av loppet och kom in på 118:e plats. Jag har med andra ord varit hare under dessa 42 kilometer. Grattis Ludvig!

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, intressant.se