lördag 30 maj 2009

I huvudet på en gammal löpare

Fram till och med i mars var siktet inställt på att jag idag skulle ha sprungit mitt sextonde maraton – var av det elfte i Stockholm. Men kroppen bestämde sig för att jag inte skulle komma till start detta år. En partiell hälsenebristning satte definitivt stopp på all träning tidigare i år. Att jag i höstas gjorde en fjärde meniskoperation och dessutom ett ingrepp för nervskadan Morton's neurom i vänsterfoten, gjorde inte förutsättningarna bättre.

Sedan i mars står därför alla löparskor i en prydlig rad i garderoben och förra årets 116:e plats i maran känns för mig lika avlägsen som ett besök på rymdbasen ISS.

Igår körde jag förbi nummerlappsutdelningen vid Lidingövägen och såg alla tusentals förväntansfulla löpare hämta ut sina påsar. Det kändes jobbigt och påminde mig om när jag inte fick följa med de övriga i min klass i lågstadiet på friluftsdag på grund av att jag inte kunde hålla tyst under lektionerna.

Kanske är mina skador ett straff för att jag inte kan hålla klaffen med tyckanden i branschpressen…

Andra bloggar om: , intressant.se

Inga kommentarer: