Dagen efter...

Som vanligt efter en mara är man alltid lite stel i låren. Det hör liksom till. I övrigt inga skavanker, förutom ett skavsår på en tå.

Jag såg till min glädje att jag kom tvåa i klubben i årets mara. Jag springer för Hovet (Fredrikshofs FIF). Klubbkollegan Per Källgården slog mig med knappt 3 minuter och kom in på 2.49.53 och hamnade på 79:e plats. Respekt!

Efter gårdagens mara gick jag och familjen Hard Rock Café. Det är en tradition sedan femton år tillbaka. Hard Rocks meny är som gjord för en långdistanslöpare. På vägen hem från Hard Rock ”sprang” jag på min gamla kurskompis Magnus, från OMX Nasdaq, och hans familj. Det visade sig att han var anmäld till årets Stockholm Marathon, men att han valde att inte ställa upp. Han berättade att han sedan en tid bor i New York och att resten av familjen flyttar dit i höst. Jag är avundsjuk. Tänkt att få bo på Manhattan…

Jag längtar redan efter att få snöra på mig mina Nike. En dags vila räcker för i morgon är det dags igen.

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, Hard Rock Café, intressant.se