Äntligen! Helgerna är över och jobbet kan börja på riktigt. Förra veckan var det öde på kontoret. Få kollegor på plats, inga telefonsamtal och nästa inga mail. Så varmt välkommen 2008!
Skivförsäljningen har minskat med 40 procent i Sveriges på fem år. Jag gör allt för att vända på denna dystra statistik. Årets första, men garanterat långt ifrån sista, CD inhandlades i helgen. Det blev kritikerhyllade In Rainbows med Radiohead.
Jag tillhör dem som tror på att CD-skivan trots allt har en framtid. En god vän, som jobbar på ett skivbolag, har sagt att jag är en av skivbolagens allra sista sanna vänner. Och jag tror att det stämmer. Jag vägrar att ladda ned musiken från nätet. Skivan och förpackningen är en del av produkten. Att endast förpassa allt till några mp3-filer på datorn eller i iPoden är inte min grej.
Många av mina skivor har jag dessutom köpt i olika omgångar. Först som LP på 70-talet. Samma album som CD på 80-talet. Därefter som remastrad CD på 90-talet för att nyligen ha inhandlats som anniversary utgåva. Nu förstår du kanske varför skivbolagen tycks gilla mig…
En annan bekant meddelade att han nu mer skippat beställningar av CD- och DVD-skivor via nätbutikerna. Han ”handlar” istället allt via Piratebay. Då får han, som han säger, leverans direkt och utan faktura…
Men låt oss återgå till Radioheads och deras In Rainbows som släptes redan i mitten av oktober förra året som nedladdningsfil via en sajt från Radiohead. Nedladdningen var gratis. Eller snarare var det upp till var och en att själv bestämma om och vad man ville betala. Således inget för mig. Jag fick i stället tålmodigt invänta nyårsafton, vilket var den dagen skivan släpptes (läs på riktigt) i Europa.
Många hävdar att albumet är deras bästa. Tyvärr kan jag inte hålla med. Låtarna är allt för melankoliska och för släpiga. Ja, ett slags fattigmans Coldplay.
Andra bloggar om: Radiohead, In Rainbows, Coldplay, intressant.se
måndag 7 januari 2008
In Rainbows
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
När CD slog ut LP:n (runt 1985) var vi många som var tveksamma. Definitiva fördelar (mindre format, bättre reptålighet) parades med mer tveksamma fördelar (var verkligen 1 * 80 minuter alltid bättre än 2 * 23?). Ljudet kunde vara bättre men var i början oftast sämre än våra älskade stora svarta skivor. Det fanns också påtagliga nackdelar: Mindre skiva och mindre förpackning gav klart sämre möjligheter att utforma spännande och själsutvidgande omslag/booklets, etiketter med mera. Det ”kändes” mindre när man köpt en CD än när man köpt en LP.
Inom några år var alla (nåja 99% av musikkonsumenterna) sålda på CD:ns fördelar. Vännen Anders Ericson var det, den otrolige Mats R var det … det objektiva vann över det subjektiva. Jag svalde nackdelen med en mindre upphetsande förpackning - fördelarna fanns ju där, och de vann.
Vi köpte många, många CD genom åren. Det svenska utbudet var fattigt, både i Japan och i USA framställdes titlar och ”pressningar” som aldrig nådde svenska köpare. Så vi vallfärdade till Tüskland - unge herr Ericson, den otrolige Mats R och jag, som vi frossade!
Sedan dess har många spannar vatten runnit under broarna. Internet har förändrat marknaden på minst två sätt, det minst dramatiska är möjligheten att slippa åka till Tüskland (att slippa exponeras för Bier, Hugo Boss och Weihnachtsbaumbeleuchtung) - det som finns på någonstans, det finns i min dator.
Det mer dramatiska sättet innebär en revolution - där fonografrullar via band via LP förändrades till CD, det var bara revoluformer ...
Anders är ju ingen vän av revolutioner, kanske är det därför han inte hänger med nu, eller är det åldern? Eller kanske för att få med alla skivbolag i Sveriges Annonsörer?
Myspace, Youtube, Piratebay, Limewire, nedladdning från Ryssland, nedladdning från artisters hemsidor, musik som bara släpps på nätet, experiment som Radioheads, musik i mobiltelefon - är det något som INTE förändrats? (Ja en sak: Vår lagstiftning kring upphovsrätt. Någon som tror att den kommer att förbli oförändrad?)
Konsumtionsmönstren har praktiskt taget ingen likhet med dem för låt oss säga tio år sedan.
Det finns än idag ljudkonässörer som vägrar att släppa sina rörförstärkare, det finns LP-kramare - och det finns som synes även en och annan stofil som inte vill släppa CD:n ...
Rörljud är vackert, i bästa fall (men då är det dyyyrt) det vackraste som finns.
LP, med sitt omslag och dess möjligheter ger alltjämt en kick. Och ljudet kan vara underbart varmt och skönt.
Och CD:n, med sitt fodral och sitt omslag, visst är det ”mer” än en samling filer i komprimerat format.
Jag tror att CD:n kommer att dö snabbare och hårdare än LP:n, trots Anders Ericson tappra stödköp. LP-n hade mindre att sätta emot när den kampen utspelades.
Musik via internt kan - om man som producent vill - ge mer än bara musikfilerna, man kan mycket väl skicka med filer med extramaterial och information, till och med mer än man kunde i en konventionell CD-förpackning.
Anders, hur många kubikdecimeter tar din musiksamling om 10 år? Min tar ungefär en ...
Skicka en kommentar