Galenskap, Åsa Nisse och hajar som vet för mycket…

Inom kort, 18-20 februari, startar den tredje etappen i följetongen TV4 vs. Vilgot Sjöman och Claes Eriksson. Enligt Svea hovrätts dom, från hösten 2004, var reklamavbrotten i filmerna Alfred och Hajen som visste för mycket en kränkning av respektive regissörs verk. HD meddelade i höstas prövningstillstånd i ärendet. Kanske en smula förvånande. Men onekligen principiellt intressant.

Strax innan hovrätten meddelande sitt beslut så slog jag vad med Svenska Dagbladets journalist Martin Jönsson. Han var tvärsäker på att TV4 skulle frias. Jag var något mer osäker och vann vadet. Men som sagt ännu är inte sista ordet sagt i denna duell.

I samband med att Tingsrätten inledde rättegången mot TV4 i det aktuella målet hösten 2004 arrangerade ABF en debatt i ämnet. Efter det att jag tidigare idag ringde Martin Jönsson och påminde honom om vår gamla vadslagning kom jag plötsligt ihåg den aktuella kvällen i ABF Huset i Stockholm 2004.

Bland paneldeltagarna fanns då bland annat regissörerna Claes Eriksson och Vilgot Sjöman samt ABF:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. I panelen likväl som bland åhörarna kunde skönjas en tydligt fientlig inställning till reklam i allmänhet och mot TV4 i synnerhet. Ingen representant från TV4 fanns på plats, vilket var en smula förvånande. Förutom en advokat som skulle företräda kanalen i den kommande rättegången. Efter det att diskussionen under en halvtimma handlat om den konstnärliga friheten och angrepp på den kommersiella tv:n kände jag mig tvungen att kasta mig in i debatten.

Jag frågade panelen likväl som de övriga nyfikna åhörarna i om de visste hur kommersiell tv tjänar sina pengar. Pengar som bland annat används till att betala de upphovsmän som regisserat och producerat de filmer som kanalerna visar. Men jag fick inget svar. Istället hördes bara en kompakt tystad i ABF:s stora hörsal. Jag upplyste deltagarna om att de kommersiella tv-kanalerna inte får en enda krona av alla de 6,7 miljarder som Radiotjänst årligen håvar in i licenspengar. Istället lever de på att leverera tittarkontakter till sina annonsörer.

Karl-Petter Thorwaldsson bröt slutligen den kompakta tystnaden med följande ord som jag nog aldrig kommer att glömma. ”Detta visar med all önskad tydlighet att vi måste tillföra ytterligare resurser till public service, så att vi på så sätt kan konkurrera ut de kommersiella krafterna.” Thorwaldsson inlägg möttes av applåder. Jag rodnande och tyckte att hela tillställningen var minst sagt pinsam.

Det har gått drygt tre år sedan debatten i ABF Huset och dessvärre är jag rädd för att okunskapen om den kommersiella tv:s villkor är lika låg idag som då. Och vad beträffar de båda Åsa Nisse-filmerna Hajen som visste för mycket och Alfred så tycker jag för min del att var blev avsevärt mycket mer sevärda tack vare tv-reklamen.

Andra bloggar om: SVT, TV4, Svenska Dagbladet,Svea Hovrätt, HD, ABF, Public service, intressant.se