55 timmar på svensk mark. Så många hann jag med denna gång innan det var dags att åter ta farväl av Moder Svea. Nu bär det istället av öster ut, med en mellanlandaning i ett snöigt och grått Helsingfors, i väntan på att Finnair ska föra mig till Indien. Närmare bestämt till Mumbai (f d Bombay). I Mumbai väntar årsmöte med WFA (World Federation of Advertisers).
Åtskilliga av världens annonsörorganisationer och en hel del stora annonsörer är medlemmar i WFA, vars hemmarena är Bryssel. Strategiskt placerat med tanke på EU och kommissionen. Inför detta årsmöte har jag fått frågan om jag vill hålla ett anförande om det svenska arbetet med egenåtgärder (bland annat ERK, MER, Reklamombudsmannen och Media Smart).
Planet till Mumbai lyfter inte för än om flera timmar, så det finns gott om tid till att reflektera över finländarna och deras land.
Om vi bortser från det finska språket så har jag alltid tyckt att det varit lätt att samarbeta med våra blå-vita grannar. På många sätt är vi svenskar mer lika dem i värderingar och affärsmannaskap än norrmän och danskar. Vilket inte är så konstigt, då landet varit en del av Sverige under så lång tid. Telia lyckades aldrig fusioneras med Telenor. Däremot med Sonera. Andra väl fungerande svensk-finska fusioner är till exempel Stora Enso och Nordea.
Det är lätt att imponeras av detta lilla land som fått utså så mycket lidande under 1900-talet. I alla fall under den första halvan av det förra seklet. Och man har alltid lyckats att resa sig. I samband med att Finland blev självständigt, i anslutning till den ryska revolutionen, startade ett blodigt inbördeskrig. Ett par decennier senare anföll Sovjetunionen var på Vinterkrig (1939-40) var ett faktum. Drygt ett år senare följdes av Fortsättningskriget (1941-44). Därefter ett stort krigsskadestånd och en tuff, diplomatisk balansgång gentemot den stora grannen i öst. Idag lär man ha världens bästa grundskola. Exportindustri är stor och vältrimmad. Finnkampen vinner man (tyvärr allt för) ofta. Och man har något alla andra saknar – sin sisu.
Andra bloggar om: Finland, Indien, WFA, World Federation of Advertisers, intressant.se
söndag 2 mars 2008
Det bor en liten finne i mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Utan sisun skulle vi inte ha klarat av allt ddär men...
..under ytan gömemr sig ännu mycket
finska folket mår ganska dåligt och det avspeglar sig på- det mesta!
I finland tycker ja vi pratar allt för lite om det skedda, hur snabbt vi rest oss efter alla eländigheter. Jag upplver en massa "sopa under mattan och låssas som ingenting"..kanske är det lättast så.
Jag tycker man kan likna finland vid et barn/ungdom som tvingats växa upp och ta ansvar allt för fort. Barnet blir mognare än barn i sin egen ålder men samtidigt är kanske ett sådant här barn inte så stabilt, luckor som inte hunnit utvacklas finns. Vissa barn fyller med tiden sina luckor, andra bara bygger och bygger tills det rasar.
..men vi har ju vår sisu:)
Skicka en kommentar