Destination Bombay

Dag 1 – måndag den 3 mars

Jag hade blivit förvarnad om denna stora kåkstad som breder ut sig på andra sidan staketen längs landningsbanan. Dessa små skjul tycks omringa hela Bombays (eller som staden idag heter Mumbai) flygplats. Hotellet hade förbeställt en bil med chaufför, iklädd vit uniform med matchande skärmmössa, som väntade utanför flygterminalen. De första två kilometrarna gick i klassiskt Formel 1-tempo. Jag hade aldrig kunnat tro att en gammal Toyota kunde köras lika fort som en Porsche 911 turbo. Men nu vet jag att så är fallet. Den uniformklädda mannen bakom ratten slängde sig obehindrat mellan de få filerna och de många bilarna. Varpå jag började kalkylera om sannolikheten för överlevnad inte vore betydligt större om jag istället hade suttit bakom Michael Schumacher i samband med något av hans Formel 1-lopp?

Mumbais bilavgaser lägger ett lika effektivt som tättslutande lock över staden, som redan klockan åtta på morgonen denna dag hade en temperatur på 30 grader. Och varmare skulle det bli. Så fort vår man bakom ratten tvärnitade omringades vår bil omedelbart av tiggare som ivrigt knackade på samtliga fönsterrutor. Det slog mig då att om jag skulle göra en god gärning och skänka en dollar till varje människa som idag bor i Mumbai så skulle jag få punga ut med 17 miljoner dollar. En summa som jag dessutom inte har. Så jag övergav raskt tanken.

Allt i Mumbai kan beskrivas med ett enda ord - mycket. Luften är mycket full av avgaser från den enorma mängden bilar (många med gamla tvåtaktsmotorer) som försöker stånga sig fram i den kaotiska rusningstrafiken. Det är, minst sagt, mycket människor. Dessa finns överallt. På hustaken, i bussarna, längs trottoarerna och på vägarna. Och det mycket öronbedövande ljudet kommer främst från alla miljontals bilar som dagligen försöker ta sig fram i denna stad vars vägnät näramast är att jämföras med Säffles. Varje gång mannen med skärmmössan svänger det lilla minsta med ratten så trycker han samtidigt signalhornet ända ned i botten. Och han är inte ensam – alla som sitter bakom en ratt använder samma teknik.

Hotellet där jag slutligen blev avsläppt, uppfört 1903, var dock mycket vackert och utanför ligger The Gate of India, Indiens motsvarighet till triumfbågen. Bakom bågen finns bara havet. Också det mycket vackert…

I’m a man of wealth and taste. And I lay traps for troubadours who get killed before they reach Bombay…
Sympathy for the Devil, The Rolling Stones

Andra bloggar om: Indien, Mumbai, The Gate of India,intressant.se