Bara 40 dagar kvar…

Löpning kan få dig att känna dig viktlös. Endorfinerna kan sätta dig i ett euforiskt tillstånd. Löpning kan också få dig att önska att du aldrig blivit född. Kramper, skavsår och stumma ben under sista milen på ett maraton kan få mig att fundera på att lägga löparskorna på hyllan för gott.

I samband med dagens pass, vilket var första varvet på den bana som utgör Stockholm Marathon, slog det mig efter drygt en mil att det idag endast är 40 dagar kvar till Maran i Stockholm. Det är för få dagar. Jag skulle behöva ytterligare några veckor för hinna med alla lång- och intervallpass jag sannolikt behöver för att säkerställa en bra tid och bra placering den 31 maj.

Av de 15 maraton jag genomfört var mitt senaste också mitt snabbaste - 2 timmar och 46 minuter i Berlin i höstas. Å andra sidan var mitt senaste Stockholm Maraton förra året ett nederlag. Jag bröt i den 28 gradiga värmen. Första och förhoppningsvis sista gången detta sker. Längtan efter skugga och kalla öl blev helt enkelt för stor så jag klev av efter drygt två mil.

En sak är i alla fall säker. Ett maraton börjar först på allvar efter det att man tillryggalagt de första tre milen. Därefter börjar kampen på allvar…

Andra bloggar om: Stockholm Marathon, intressant.se