Lagstiftning mot sexistisk reklam? Nej tack!

I skrivande stund presenterar regeringens utredare sitt förslag om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Detta i en förhoppning om att försöka stävja ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. Jag undrar föresten om det inte var Mona Sahlin som myntade detta konstlade uttryck?

Föreslaget om att tillsätta en utredning, som skulle få i uppgift att se över möjligheten till en eventuell lagstiftning, togs av den tidigare s-regeringen och stafettpinnen gavs till den nya regeringen efter maktskiftet hösten 2006.

Idag hanteras anmälningar mot könsdiskriminerande och sexistisk reklam av ERK – Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande Reklam och förra året hanterade ERK runt 300 anmälningar. Detta är ett exempel på branschens självreglering. Får vi en lag kommer domstolen uppskattningsvis att kunna hantera cirka ett till tre fall per år. Det är allt.

En lag skulle innebära att Konsumentverket blir tillsynsmyndighet och Marknadsdomstolen den dömande instansen. Jag undra på vilka grunder denna ”smakdomstol” skulle fatta sina beslut? Vi pratar ju trots allt om åsikter och värderingar. Jag är säker på att det finns stor spännvidd i till exempel din och din grannes uppfattning om vad som kan anses vara könsdiskriminerande reklam. Pröva får du se.

Jag pratade med Hillevi Larsson (s) innan vi skulle debattera den aktuella frågan i P4 Extra tidigare idag. Hon hävdade att en lag skulle innebära att annonsörer som blev fällda fick betala vite. Vilket inte är fallet när ERK fäller en annonsör. Jag tror för min del inte att detta är avskräckande. Badwill i form av debatt och negativa skriverier är den bästa medicinen.

Nej, lösningen heter inte lagstiftning. Varför har vi skapat en kultur i vårt land där alla problem ska lösas med hjälp av lagar? En livlig debatt i kombination med en ännu bättre självreglering är den enda lösningen på detta i-landsproblem.

Andra bloggar om: Reklamombudsmannen, ERK, Konsumentverket, Marknadsdomstolen, Sveriges Annonsörer, intressant.se